Schmuts

Tog ut en relativt ren Street Triple R i går och körde några mil bort. Medan jag körde där längs gamla Riksettan hade det förstås regnat, jag slapp själva regnet men duktigt blött var det ändå. Hmm, de här däcken funkar ju fint på blöta vägar, tänkte jag där jag for fram. Hade nämligen en bild av att de skulle vara hala eller så men de greppar ganska bra trots allt. Nu körde jag förstås inte på några brunnslock eller vita pilar och streck i och för sig… :rolleyes:

Framme noterade jag att jag kanske skulle behöva en hugger på hojen, det stänkte friskt med regnvatten från vägbanan där bak, ända upp på jackan och hjälmen… Hela bakpartiet på hojen var fullt av en massa skit. Att jag ska ha tvättat den såg man inte en tillstymmelse av och den har förresten aldrig varit så här skitig förut.
Nåja fram kom jag, trampade runt en liten stund och kände att fikatarmen gjorde sig påmind. Så jag gick in, där står en tjej bakom disken jag hört skulle vara allt annat än glad. Oj då, ska hon servera mig? tänkte jag med darr i benen.

Fast jag råkade öppna mun, hon sa till sin kafé-kompis att inte fylla i för mycket vatten i te-kokaren för det tar så lång tid att koka upp vattnet då.
– Nej, jag har ju inte heeela kvällen på mig, skojade jag utan en tanke på vem som stod där. Innan jag visste ordet av kom hon emot mig, jag trodde det var kört men då började hon skoja med mig och var så otroligt trevlig. Vad då surkart? undrade jag och kände mig lättad.

– Vill du ha mjölk i te't också? frågade hon och jag svarade ja. Oh, en som vet hur man fyller tekoppen så man får plats med lite mjölk, imponerande! Jag nämnde det i nåt andetag för henne och fick till svar att det finns mer te om jag vill ha.
Stum av förvåning stövlade jag ut med min kopp te och även en kaka slank också ner. Kan inte begripa hur folk mött henne, hon verkar ju riktigt trevlig…?

På väg hem hade jag suttit och irriterat mig på ena örat, jag har hörapparater och den ena klämde lite under hjälmen mot örat. Oftast sitter de bra men nu satt den ena lite fel och klämde därför. Jag tänkte att jag kan nog köra hela vägen hem, har ju haft klämmande hörapparater förr och tagit mig hem hela vägen. Den andra roade sig med att väsnas att jag borde byta batteri, de brukar pipa lite försiktigt men i går TJÖT den ordentligt i örat. Jag hoppade till och mitt i svängen var det, tror det var min sämsta sväng nånsin, borträknat trafikskolan. Så jag fick hitta en avstickare vid sidan om vägen. Cyklisten jag hade kört om strax innan trampade snart förbi mig, några hojar och precis när jag var klar och satte hjälmen på skallen körde ett hästsläp förbi! Åh nej, ska jag ligga bakom den där?? Äh de ska väl svänga av lite längre fram så får jag slingerbulten fri, tänkte jag och satte av bakom.

Jag har aldrig nånsin kört bulten i 40 km/tim förr, inte ens som nybörjare på hoj med trafikskolan.

Någon chans till omkörning dök inte upp, möte efter möte dök upp. Dessutom tog bil & släp ut svängarna, vid ett mindre bra tillfälle körde de om en cyklist just när de fick möte att den mötande bilisten fick ta lite av diket för att klara både bil och liv. Där satt jag med hjärtat i halsgropen och gick igenom HLR-kurserna jag gått i tankarna. Men jag behövde inte ta del av dom, det gick bra som tur var men det var bland de sämre omkörningarna jag sett.