Resa med Blue Fighter 1955
Under min renov.BF så dök måmga minnen upp
Optimistlågbudgetresa ToR Piteå-Hedemora-55 när bensinpriset var 61 öre/lit. En sträcka på ca.170 mil
grusväg
Jag o min kompis Sven fantiserade om att åka till Hedemora o se TT-loppet med våra lätta motorcyklar max 75 kg 150cc nio hk. ILO-motorer Monark Blue Fighter/Apollo som vi som 16-åringar fick köra.
Ingen av oss hade någon erfarenhet av en liknande ”långresa” med mc så utr. o förberedelse blev ju därefter
Med minimal utrustning o mager reskassa gav vi oss så iväg Vi hade ju kört en hel del både utan o med körkort på vägar/gator/torg/grusgropar/kostigar samt Motocrossbanan i Älvsbyn så vi ansåg oss
(i ungdomligt mod/oförstånd)som erfarna mc-åkare trots i princip färska körkort
Våra föräldrar var inte förtjusta över vårt intresse/beslut utan att för den skull annat än förmana oss att vara försiktiga, vilket vi naturligtvis lovade
Vi körde växelvis efter varandra i ”spåret” Riks-13 var ju grusväg liksom övriga vägar den tiden
Redan i Västerbotten var det en ”liten”incident i en T-korsning där Riks-13 svängde 90°höger över en bäck/å vilket jag upptäckte för sent lade ner hojen för att ta kurvan men kom ut i lösgruset
vilket gjorde att hojen styrde rakt mot änden av räcket så i stället för att ramma räcket så rätade jag upp hojen o körde ner mot bäcken mellan albuskarna o fick stopp ca. två met från vattnet.
Det var en kiosk i närheten där några kunder befann sig, de kom springande kanske för att se eller hjälpa en badande påklädd Mc-åkare (vilket vet jag ej)
Sven som var före i spåret hade ej upptäckt att Riks-13 svängde över nämda bäck så han fortsatte rakt fram men vände när han kollade bakåt o såg att jag saknades när han kom där jag stod sa jag ”tufft” var det här vi skulle rasta? Jajamän sa Sven o körde ner bredvid mig mellan albuskarna
När så ”publiken” avlägsnat sig körde vi upp o fortsatte vår färd, kanske med lite mer koll på vägskyltar. I Sundsvall campade vi på Fläsian
Dagen därpå fortsatte vi mot resmålet Hedemora som gick utan incidenter. Där var mycket folk och håll-i-gång dygnet runt, så det blev inte så mycket tid för vila/sömn
Motorcyklar av alla märken o storlekar liksom tält, vi slog upp vårt tält på en plats rätt nära banan där vi såg träning o tävling som vanns av Geoff Duke på Gilera med John Surtees
Norton på andra plats. Den internordiska 500-klassen vanns av VargOlle Nygren på Matchless som även 350-klassen med en AJS
Så var det dags att styra hemåt. Vi hade en tanke att köra hem i ett svep, så vi tankade på varje mack våra tankar rymde bara 6 lit. ibland gick det bara i 1 lit. Nattöppna mackar var det ej så vanligt men sedelautomater kunde finnas kortautomater fanns ej.
Efter några mil så såg jag att Sven inte hängde med så jag stannade/vände när mötte honom så sa han att han var så trött så höll på somna, Äsch inte kan man somna när man kör mc/bil det var min åsikt DÅ ( som jag senare fått revidera när jag somnat o kört av vägen med bil några år senare)
Varpå Sven sa kör framför får du se, jag körde framför o kollade på honom efter en stund slöt han ögonen o efter ett tag kom han ut i lösgruset o vinglade till öppnade ögonen o log vilket jag felaktigt tolkade att han fejkade, I efterhand så skulle vi naturligtvis lagt oss o vila.
I detta skede slaggade stiftet på min hoj så jag sa åt Sven åk du som kör så sakta, jag hinner upp dig då jag rengjort stiftet
Efter reng. av stift var det full rulle så efter varje krön/kurva väntade jag att få se honom men icke började då tänka att tagit fel väg någonstans Men så i en nedförsbacke o kurva kom han uppdragandes med hojen upp ur diket med gräs o lera på hjälm/kläder o mc Han hade somnat o kört i diket en bit men några stenar satte stopp för framfarten. Fotstegen inkrökta (ej vikbara) o en större sten ”prickade” framhjulet med en framlänges volt
Som följd Utan personskador,
Tältet som han haft framför på tanken kanske fungerade som ”krockkudde” Mc:n var sned i bakramen men gick att bryta till nöjaktigt
Varpå färden fortsatte nu med ”piggare” förare men söder Ö-vik så hostade Svens Hoj o stannade Jag bogserade men det blev inte så långt så var min tank också tom varpå vi fick skjuta hojarna några km. tills vi kom till en mack som ej öppnat för dagen väntade till han öppnade o tankade o fortsatte mot våra hem som vi nådde mitt på dagen
På em. när jag badat/vilat besökte jag Sven han hade just tvättat/reng. Mc:n o skulle starta den då gick krysskilen på axeln för svänghjulet så det var bara skaffa en ny o montera varför krysskilen ”gick” detta läge kan vi endast spekulera kanske var det dikeskörningen som var orsaken? Men vi var glada att det hände hemma o inte utefter vägen
Ovanstående minnen har ”runnit” fram under restaureringen av min Monark Blue Fighter
Det som slår mig när jag skriver dessa minnen är att nu när vi har moderna hojar med 11-1200cc eller mera med fjädring såväl fram som bak samt i stort sett asfaltvägar o jag föreslår någon resa som är 15-30 mil då tycker mina hojkompisar att det är för långt!
Tore Bergström
