I går körde jag Stockholmsrallyt, det var skoj. Ungefär hälften var moderna cyklar, resten var gammelhojar. Erling fick problem med kopplingen på sin Motosacoche från 1925 och stod strax före en kontroll och mekade längs vägen. Den gick tyvärr inte att laga så han fick ta vad de kallar för ”Skamkärran”, det är alltså en bil + släp tillbaka.
OS-frågorna var jag ganska blek i, jag läste sportdelen i tidningen när det var Kallur och Alshammar men annars inte. Där stod jag mig blek, samma sak vid deckarförfattarna men magneterna lyckades jag para ihop 3 av 6, jag har aldrig sett hur magneter på gammelhojar ser ut så det där var mer tur än skicklighet. En var Försvarets gamla, jag funderade där när jag såg kronans märke att de kan ju inte haft Lucas på sina hojar, tänk att stå i skogen och Lucas krånglar som den är känd för. Alltså borde det vara en Bosch.
Det var också lite oflyt i körningen i går. Jag hade vår gemensamme vän Lasse framför mig i kurvorna och det kändes som om han inte tittade längre fram än mitt framför hjulet. Det kom diverse kurvor och där gick det långsamt igenom, kändes lite som han såg den först när han var mitt i den. Jag undrade ett tag om han alls kört hoj på hela säsongen. Dessutom tittade han inte hur vägen fortsätter, att försöka se igenom kurvan och se var vägen fortsätter efter kurvan. Planering och placering kallas det nog, he he.
Det är trevligt när man hittar nån som kör som en själv, då är det flyt i körningen. Mats och jag kör likadant, då är det flyt och trevligt samt att man kan koncentrera sig på det man ska. I går ville jag ha blicken långt fram men hade ett störningsmoment framför mig, så jag fick ha blicken och planeringen på två håll, en långt fram och på den ovane framför mig. Jag tyckte jag körde som en kratta då.
Jag kom på 3:e plats och fick välja och vraka på bordet med priser. Jag tog MC-hälmen, kan vara bra att ha extra hjälmar. Jag kunde inte ta hem den så Erling fick ta med den i bil hem så får jag ringa och hämta den lite senare. Min kompis Mats ska få våfflor av mig för han hjälpte mig med frågorna.
Erling är en jättetrevlig person, alltid så glad och rolig, hela karln är ett enda stort leende. Mats fick mig att brista ut i gapskratt i går, sånt är skoj. Gott skratt förlänger livet säger de. Jag tror jag kommer bli gammal för jag brukar gapskratta mellan varven...
När jag kör kurvor vill jag se igenom kurvorna, hur vägen går efter kurvan. Detta hjälper mig i min placering på vägen och hur jag ska ta den där kurvan. Innan jag kommer till en kurva bedömer jag den, växlar ner ett eller två steg beroende på hur tvär den är. När jag anländer kurvan så har jag placerat mig rätt för länge sen, skär in i den och i mitten av kurvan ser jag var vägen fortsätter och drar på ut ur den. Någon broms vill jag inte använda utan det är ren teknik och gyrokraft jag använder mig av.
När man sen får en motorcyklist framför sig som inte kör så här blir det ett störningsmoment, jag måste ha två planeringar och högre handlingsberedskap. Blicken hamnar på två ställen, dels på den framför mig och dels längre fram där jag helst vill ha blick och planering.
Om man lägger ner hojen och använder sig av gyrokraften så kan man ha högre hastighet i kurvorna, hojen går inte omkull så lätt som man kan tro. Du kan t o m lägga ner den lite till!
Förra året kom jag till en kurva jag missbedömde tvärheten i. Jag stod på bromsarna men hojen rätade bara upp sig och gick rakt fram mot träden. Jag var på väg ut ur kurvan i 70 blås alltså.
I detta farliga läge släpper man bromsarna, flyttar blicken inåt kurvan och lägger ner hojen igen, här får man lägga ner den lite till med andra ord. Jag bestämde mig för att jag ska inte alls ut i nån kurva och flyttade på blicken inåt kurvan och la ner den lite till. Det här är avancerad körning om man råkar hamna i den situationen.
