Hundkräk...

Varenda jä… gång Jocke är på tjänsteresa i jobbet och sover borta roar sig våra tre hundar med att springa runt och skälla, gärna på natten när man just precis har somnat. De tror, att så fort de hör minsta lilla ljud nånstans att då kommer husse hem. Och då ska de fara igenom hela huset och skälla. :mad:

I går kväll somnade jag runt 22-tiden, hann bara somna så väcktes jag av att de sprang igenom huset och skällde i tron att nu minsann kommer husse hem, jippi. Jag hyschade dem och beordrade dem att gå till sina platser. Dröjde inte länge förrän det var dags igen, just som jag hade somnat att jaga rätt på dem vid ytterdörren en våning ner och hyscha dem, beordra dem till sina bäddar igen. För att göra en lång historia kort så höll de på så här i fyra timmar, tills klockan var 02:07. Då fick de minsann veta att de gör fel för nu var jag gruvligt trött på dem med fyra timmars störd sömn. Jag satte en hund i tvättstugan, den andra i en annan bädd under trappen och den tredje med mig i sovrummet, separerade och åtskilda kräk alltså. Sen var det tyst så jag fick sova i alla fall fyra timmar utan störningsmoment.

Men jag är gruvligt trött just nu, lär bli en lång fredag det här. Långfredag igen?

Har du inte sett Ceasar Romero i Mannen som talar med hundar?
Det jag vet att du bör göra för att hundarna ska lyda, är att visa dem vem som är alfa ledare. DVS du ska dominera dem, det är det hundarna gör när de torrjuckar varandra. Så ta och lägg händerna på hundens rygg och tryck den varligt mot golvet och be den att vara tyst. ;)



:cool:

Jo, jag är deras alfaledare annars men nu trodde de att husse kom hem vid varje litet ljud (grannens bildörr, nåt ramlar ner från nåt träd, en bil kör förbi med mera, med mera). Och då springer de igenom hela huset och skäller. Den som nu var värst var den som annars är den mest försynte!
Jag brukar harkla mig så tystnar de men det är grymt jobbigt att få hjärtklappning i 190 och jaga rätt på dem i huset och sen beordra dem till sina bäddar. Bara för att just som man somnat så startar Doris alla igen. HON är grym på att skälla på allt och ingenting, hon måste ha superhörsel. Doris kallas av mig för Skräcken, en omplaceringshund som är grymt jobbig att få nån fason på, fruktansvärt envis (och korkad*).

Varför de skäller så här när husse (eller jag) är borta är för att det saknas ju en i flocken, den är inte komplett. De tror då att vid minsta lilla ljud så kommer nån i flocken hem, brukar pågå en natt, natten därpå vet de och sover hela natten men det är just första natten som de är ruskigt irriterande.

*) Doris hittade ett jordgetingbo på tomten i somras, kör ner nosen och borrar runt varpå en hel del jordgetingar stack henne i nosen. Tror du hon lärde sig nåt av det? Inte, hon borrar ner nosen i alla hål hon ser ändå.
Hon tog upp en slemmig mördarsnigel i somras och stoppade i mun, hon stoppar allt i mun och äter sopor, avföring etc så även den åkte in för att ganska snart spottas ut och hon stod och fräste med grimaser så det stod härliga till. Ja det gick ett par dar så hittade hon en saltad mördarsnigel grannen lagt salt på, ja den for så klart in i mun. Samma visa igen, ut med den och spottar och fräser samt grimaserar… Som jag skrattade, lärde du dig ingenting från förra gången, Doris? fick jag fram.
Hon brukade rymma och då leker hon områdets städare och äter *allt* hon hittar, hon är otrolig på att spåra upp allt möjligt och stoppa i mun. Man får ha ögonen på henne hela tiden, även när hon går i koppel.

Jag kallar henne Skräcken för hon är hopplös, ett nervöst stycke som blir rädd för folk hon möter, stressar upp sig när hon ser en hund på låååångt avstånd. Kommer den mot oss blir hon riktigt ettrig och reser ragg, skäller i falsett, går i trans och hör ingenting. Hon blir riktigt stressad och jag vet varför: hon har inte fått social träning som valp, fått hälsa på andra hundar, inte fått träffa folk, aldrig tillrättavisad, lärd att dra i kopplet som en draghund (förra hundägaren tycker det är plågeri att snärta till lite så ägaren drog åt andra hållet varpå Doris drog mer åt sitt håll, snart gick de och drog åt varsitt håll båda två). Och allt det här har jag försökt få henne att begripa att hon är ingen draghund, folk är snälla, hundarna ska inte göra något, de kan man leka med men det går inte ur henne.
Rymningarna har jag kommit på hur jag ska agera, när jag ser att hon gärna vill sticka iväg så kopplar jag lös henne och så leker vi att vi söker efter nåt i skogen, jag pekar riktningen och då går hon dit men när hon inte hittar nåt så tittar hon på mig, då har hon en otrolig kontakt så vi brukar söka i skogen en stund. Sen är hon nöjd med det och har ingen tendens att rymma. :)
Gäller bara att komma på sätt för allt det andra men det kanske inte går att fixa, hon är ju 4 år nu. Dock har hon lugnat ner sig markant sen vi fick henne till oss, då var hon fruktansvärt vilsen och överviktig.