Måste få berätta om mina rötter. Mitt släktträd sträcker sig så långt bak som till år 1480 och alla har de varit boende i och omkring Närpes år efter år. Tills mina föräldrar bestämde sig för att bli båtflyktingar hit år 1954 (mamma bodde dock i Solna under kriget hos sin moster).
1480 var det år när man började skattskriva folk, därför så går det inte att komma längre bak i tiden. Släkten tillhörde dem som var tvungna att betala mest skatt i byn, de ägde hemman och var även båtbyggare av stora mått på medeltiden. Även Gustav Vasa köpte skepp från oss, han tyckte att vi byggde bättre båtar i Österbotten.
En svensk soldat i svenska kungens militär gifte sig och bosatte sig i Närpes, undrar om språken var snarlika varann på den tiden för i dag är det knappt nån som begriper Närpesspråket om man kommer från Stockholm.
Under uppväxten pratade jag alltid på Närpesspråket hemma, när kompisar kom hem till mig bytte jag till svenska per automatik. Jag tyckte helt enkelt att jag var oförskämd som talade på ett språk de inte begrep så jag pratade på svenska och mina föräldrar på sitt vanliga hemtama språk som vanligt. De som besökte mig för första gången hemma frågade alltid var vi kom ifrån. För när mina föräldrar pratade på svenska så var det inte den där finlandssvenska man hör när finländare pratar svenska som har finska som sitt huvudspråk (finskan ur det finskugriska språkträdet). Det är lååångt ifrån samma dialekt.
I grundskolan kallades jag för just finnjävel och jag skulle dra hem till Finland igen. Men faktiskt, sett till historien så är vi alla nordbor. Det är bara det att de som är finländare med finska som huvudspråk är från Ungern. Varför de valt att utvandra och bosätta sig i det som då kallades Vinland vet jag inte men någon anledning har de haft.
Finländare brukar ha sisu, alltså styrka, jävlar anamma, en ryggrad som man säger. Och ser man på finska vinterkriget så uppvisades det just sisu, ingen ska få ta vårt land. De är också stolta över sitt land och det tycker jag gott de kan få vara för Finland var det första land som betalat av sin skuld efter kriget.
Och jag, jo jag är faktiskt mer finsk trots att jag föddes i Sverige och anses vara svensk men jag växte upp med finska värderingar och jag saknar tiden när jag bodde i Närpes. Jag hade det så gott där, cyklade miltal mellan morfar, hemmet och skolan. Ibland cyklade jag ner till byn och väl där hittade jag på att testa och se om nån stannar när jag vill gå över ett övergångsställe. Jodå, folk stannade så det där sysslade jag med under nån timme och lycklig cyklade jag hem till mamma som lyssnade förskräckt på vad jag gjort. Att ensam i 5-6 årsåldern bege sig ner med cykeln till byn och gå över gatan med den.
En annan gång ville jag ha 1 Mark att handla för så jag cyklade till pappas jobb Närko. Det var ett par mil dit och på vägen funderade jag om folk verkligen stannar för liftare. Ja cykeln slängde jag i diket och hängde ut tummen. Snart stannade en farbror och undrade vad jag gjorde där mitt i obygden och vart jag ska. "Nej jag sa ingenstans. Jag skulle bara se om nån stannade” svarade jag uppriktigt och sant. Farbrorn sa några mindre väl valda ord och for vidare. Då var det ingen fara, alla kände alla så om jag var nånstans så visste hela byn det. Och nu hade jag skojat med en farbror vid vägrenen.
:)
