Min viktresa - Från 152 kg
Jag har alltid drömt om att köra hoj, och framför allt äga en och få känna på hur det är.. Jag åkte bakom någon sportnisse när jag bodde i Libanon vid 5-6 års ålder och jag kommer ihåg farten, vinden. Jag älskade det!
Men eftersom det händer så fruktansvärt mycket olyckor i mitt land (tacka vet jag för kraven i Sverige), så var mina föräldrar alltid rädda så jag fick inte ens en moppe trots att jag hade sparat pengar.
En dag, för 2 år sen så skulle jag få åka med en kompis på hans Honda hornet. Problemet var att jag vägde 152kg. Jag kunde inte få upp mig hur vi än försökte. Till slut fick han köra nära en hög kant så jag kom upp rätt så högt. Problem nr 2 var att för mig kändes det som när en bil är baktung pg.a ett släp. Det kändes som att han bara behövde en vindpust bakom oss så skulle framhjulet åka upp i luften.
Men vikten var inte MC relaterad. Alltså det var inte det som fick mig att börja ändra mig.
Jag ska försöka kortfattat försöka berätta hur lat jag blev!
All min mat mumsades vid datorn. Jag åt inte mycket, betydligt mindre än min pinnsmala lillebror. Men jag åt massvis (3-4kg) choklad i veckan. Varje dag köpte jag med mig marabou choklad, 1 kg godis lite titt som tätt och 2-3 ggr i veckan var det chips och dip.
Från villan till postlådan är det 25-27 meter. Jag tog bilen dit.... Samma sak till soptunnan som var 5 meter närmare huset än postlådan.
Detta var min vardag. Jag gick inte ens ut med mina hundar! Jag gick ut, släppte dem (5000kvm tomt) och de fick springa, jag, satt på trappan och väntade och hejade på dem när de lekte! Det var min vardag, dag in och dag ut.
Jag är bland annat fotograf, så en dag i Sep 2011 var jag i Bali och fotograferade en modell. Hon tog kameran och fotograferade mig. Jag kommer ihåg, än idag, känslan när hon skulle fotografera mig. Jag kände mig STARK! Vältränad! BIFFIGA ARMAR! Snygg som få! Jag spände mig och kände hur jag snart skulle kunna ha sönder berg om det så krävdes. Och så tog hon bilderna!
I november skulle jag börja redigera alla bilder och mina bilder kom fram. Här är bilden som hon fotograferade där jag var Don Juan, Baywatch hunken, The one!
http://romeon.net/romeofore.jpg
När jag såg den här bilden blev jag paff! Jag blev illamående! Men hur kunde jag inte se det? Det handlar om inget annat än: Förnekelse! i Sverige fick jag beställa kläder från Dressman XL, i Libanon åkte jag 4 timmar till en stad som hade en affär vid namn "1-12xl" eller dylikt. Där inne fanns det 4xl tröjor som passade mig och 4xl shorts! TOPPEN! Men inte ens det fick mig att känna mig TJOCK!
men den bilden! För jag kommer ihåg känslan! Den bilden fick mig att bli så paff, att jag några minuter senare hade öppnat en svart sopsäck, och lagt i allt jag hade hemma. Nyttigt som onyttigt. ALLT åkte i säcken och gavsbort.
Jag åkte och handlade nyttigheter, sallader etc och började gå promenader med hundarna, korta, 1-2 km. Jag läste om LCHF och tyckte det lät intressant så jag provade på det. Nov-dec, strikt LCHF (under 10g kolhydrater / dag). Jag gick ner 36 kg! Sedan började jag gymma och allt var perfekt! Problemet var bara det att jag gymmade så hårt (Förändringen var ju SÅ STOR!) att jag skdade mig. Mars -11 till Nov 2012 fick jag inte röra mig (föll nämligen ihop på gymmet av smärta på grund av alla inflamationer jag skaffat mig etc).
I nov 2012 började jag lite lätt igen och idag tränar jag 6-7 dagar iv eckan, men en muskelgrupp i taget.
Så här såg jag ut igår, 1:a februari 2012
http://romeon.net/romeoefter.jpg
För att berätta om lite skillnader: Jag var så vek, 2011 när jag började på gymmet att jag knappt kunde i lyfta upp 10kgs hantlarna när jag körde bröst. Idag tar jag 60kg.
Började på 40kg i bänk, idag tar jag 150. Det har alltså blivit en utveckling, jag började på noll precis som alla andra. Det jag vill försöka dela med mig här är att man ska våga satsa! För det lönar sig!
Här kan jag visa ett exempel på vad lite träning gör. I November provade jag på en ny sorts armhävning (kunde knappt göra 10 vanliga då, detta är ju lite svårare men jag gav mig fan på att prova).
Detta var också efter ett mediokert pass:
http://www.youtube.com/watch?v=uX2zw7wpvnY
Detta är idag, efter ett riktigt tungt pass där jag verkligen var slut.
http://www.youtube.com/watch?v=PNRU4...ature=youtu.be
Jag var alltså en tjock lat djävel... Idag tränar jag, är aktiv även om jag fortfarande har fläsk så mår jag så mycket bättre! Och det bästa av allt är att jag nu kan gå upp på vilken motorcykel som helst utan problem! :) Så gör som mig om du känner dig tjock! Sluta ta hissen, ta den långa vägen istället för genvägen. Små ändringar i livet kan göra så mycket! :) Tack för mig! Och vill ni läsa mer om mig och min utveckling så hittar ni hemsidan i min signatur! :)
Romeo
