Pust, det var nära

I dag höll jag på att eventuellt hamna i olycksstatistiken men jag fick stopp på hojen. Vi övade på grusvägar i dag, jag var som jag berättat tidigare rostig på det underlaget så i dag passade vi på. Kul som attan så till slut fann jag mig och kände igen mig där på grusvägen. Men korkat nog blev jag övermodig där och drog på lite mer. Ett krön dök upp och var rena rama synvillan. Det såg ut som om vägen fortsatte rakt fram men direkt efter krönet svängde det vänster. Hela gruset gick åt vänster utom jag. Framför mig fanns en åker och ett par träd längre in men jag lyckades häva allt och fick stopp på hojen precis framför diket. Åkern slapp jag kika på i närbild. Pust…

Det är bra att få lite skrämselhicka ibland, att bli påmind vilka krafter man sitter och hanterar och hur illa det kan gå när man får lite för mycket ryggrad på hojen. Gissa vem som tog det lugnare sen – jag.
Nu är jag mindre övermodig och saktar ner om jag inte ser vad som finns efter krönet eller bakom skymda kurvor.

I morgon blir det en tur med trafikskolan, alla som fick körkort förra året ska ut och köra i morgon under ca 4 timmar. Sedan tänkte jag nog ta en tur och kika på en mc-marknad jag vet existerar även mitt på dan för i dag i Skavsta hade de packat ihop och gått hem redan vid 12-tiden. Så nåt fika där blev det ju inte så vi hittade till ett hamncafé i Nyköping istället.

På slutet tyckte jag att hojen började låta konstigt så jag svängde in på en mack och kollade oljan och började felsöka. Det var fullt med olja och inget fel hittade jag heller vad jag kunde se så det var väl bara rena rama synvillan i öronen också.

Nu är jag hemma, trött och välbehållen med huvudvärk.