Dragkedjor 10 mil fm och ett stort lugn

De flesta av mina sinnen berättar lugnt och sakligt om de många underbara fördelarna som det innerbär att stanna hemma i värmen och njuta av en stillsam lördags fm. denna morgon, framför allt nu när vår nya fastighetsägare har dragit på värmen lite mer än de nästan ljumna element vi är vana vid sedan vår tidigare värd den här årstiden.
Det var också riktigt behagligt att gå upp ur sängen denna morgon även om det var ovanligt mörkt ute vid åtta tiden och markisen vi har utvevad över terrassen skvallrar om att det antingen regnar lätt, eller att det precis har regnat, då små glittrande vattendroppar letar sig ner längs markiskappan och till slut faller av.

Även om jag, en stund senare kommit långt i påklädningen inför hojturen så blir jag kvar en stund extra vid min kärestas sida där hon sitter med lördagskrysset vid köksbordet, tillslut sätter jag mig ner och vi får ytterligare 20- 30 minuter tillsammans vid krysset, vi lyckas komma på några “nyckelord” och de rullar på bra i bokstavs och ordvändar världen, även om underställ, hojbrallorna, crossdojorna och axelskydden gör det lite bökigt och varmt i vårt lilla kök.

Väl i ute på gatan står den “vår pärla” 99987 km står det på kilometerräknaren samtidigt som boxer tvinnen hoppar igång med sitt speciella “kluckande”, först en sväng ner i garaget för att se om TTR´n också går igång lika lätt, den här gången är det ca 10 dagar sedan enstånkans trimmade vassa härliga avgasljud hördes bland betong väggarna, första försöket blir ett riktigt gränsfall, på andra kicken startar den lätt som en plätt, och sedan en tid tillbaka är jag heller inte orolig för startandet av Yamaha´n, tvärtom faktiskt, så kommer vi riktigt bra överens och i morgon söndag så finns ett förslag om att avverka 25-30 mil i de regnblöta och nästan löv avtäckta sörmländska skogarna, med färglada lövbeklädda stigar och grusvägar med ett perfekt damfritt underlag, antagligen så blir den här turen inte en av de renare åkningarna, även om det säkert kommer att uppvägas till en del av det fantastiska höstlandskapet.

Efter någon mil väl ute på vägen igen, så verkar det som om den nya dragkedjan som jag sydde i Dainese jackan igår kväll fungerar som den ska.
Jackan är av Gore-Tex material och har sedan 1 år kanske, strulat i den stora dragkedjan, 2 år eller 5-6000 mil höll dragkedjan innan den började spricka upp nertill, dock så gick det att med en liten polygrip tång klämma ihop släden så att den funkade några månader till osv.
Men nu var det dags, det tog ungefär 2-2½ timmar innan den nya kedjan satt på plats.
145:- kronor kostade den hos pojkarna här på Läderverkstaden som såklart ville sy dragkedjan också, för en liten nätt summa, jag frågade dock aldrig hur mycket den lilla nätta summan var i exakta kronor…. Om det nu var “i syningen av dragkedjan” de ville att jag skulle betala extra för eller om det var något annat de ville att jag skulle betala för, är jag lite osäker på!!
Hur som så gick jag hem och ordnade båda de detaljerna på hemma plan så att säga…. Skrattar!!
Fast de är riktigt, riktigt hjälpsamma och trevliga, och jag gillar verkligen att besöka deras butik som är fylld av “bar ha saker” inför mörka vinterkvällar, spännen, knappar, skinnremsor och stora färggranna skin stycken + miljoner andra nitar, tillhörande hörn och kant beslag för ett äkta läder hantverk!

Hur som så funkar den extra kraftiga dragkedjan alldeles utmärkt och dessutom fick den bekänna färg redan från början, då de vackra dropparna från morgonen inte längre var de ända som föll från den grå himlen.

Och det är inte så konstigt att mina sinnen nu, trotts morgonen bestämda protester, helt hållet har vänt om och i ett 4 gradigt Stockholm med lätt regn och på 2 hjul helt är med på noterna, för det är något speciellt att vara hojbiten och hojburen den här årstiden.

Läget på vägarna är som vanligt den här årstiden bara lugnt och dessutom så är lördags bilisterna också lugna och fina. Mil efter mil registreras nu på kilometerräknaren samtidigt som hojbrallorna som inte har någon “tätmembran” för skydd mot väta nu börjar ge upp sin tillfälliga ytskiktspänning och därför “släpper” igenom stora delar av förmiddagens fuktiga väder, men det är helt okey trotts de få grader som termometern visar, och efter ca 9-10 mil så är det alldeles lagom att parkera utanför porten här på Söder i Stockholm.

Hunden står redan på fönster brädan i köksfönstret och viftar på svansen, hon vet såklart precis hur “husses” motorcykel låter och efter en stund hoppar hon ner på golvet och springer mig tillmötes mot ytter dörren, och nu gäller det för en “hojare” att vara beredd med en handske eller liknande då hon tacksamt vill hjälpa till och bära in grejorna ifrån farstun in i lägenheten.
Rosa heter hon och är såklart en helt fantastisk familjemedlem, och dessutom så valde hon tydligen att lyssna på sina sinnen den här förmiddagen, och följde därför inte med varken “matte” eller dottern ut i höstrusket.

Värme, ja….. värme är det som möter mig, både från Rosa och vår lilla lägenhet. Rosa som antagligen Lever Här och Nu och slipper allt vad som då och sen anbelangar.

Det vore trevligt att kunna få dela med sig lite av den värme och den glädje som Livet ger oss alla i så generösa mått.

Ha det Lucas :) .