Det känns tungt.

Här går man och mår dåligt pga förkylning eller vad det är?

Men det är inte det värsta, svågern dog den 9:e och det känns jävligt jobbig med tanke på allt vi har försökt göra för honom.

Det känns jobbigt att förlora en verkligt god vän, det blir så tomt på något sätt.

Jag kan inte låta bli och bli ledsen när jag tänker tillbaks på vad han har gått igenom, fan jag hade tagit livet av mig om jag hade behövt gå igenom samma sak, kanske inte men det har varit för jävligt och allt beror på en enda jävla människa.

Det blir begravning snart och det ska inte bli roligt med tanke på alla hans barn och syskon och mor, dom mår givetvis sämre än vad jag gör, dom har ju en mycket längre historia tillsammans med honom.

Sen sitter jag och tänker på min far som sitter hemma i sin lägenhet som ligger allt för långt härifrån och mår dåligt, man kan ju inte bara sätta sig i bilen och åka och ta en kopp kaffe med honom.

Men vi pratar ofta med varandra i telefon och det är jobbigt att höra hur dåligt han mår, men han vet inte varför säger han men han mår alltid mycket bättre när vi har pratat med varandra och det känns ju skönt att man kan hjälpa till med ett så enkelt medel.

Jag hoppas att det blir bättre för honom snart och att han får tillbaks lite livsglädje, han har ju alltid varit en glad skit som man brukar säga men nu är han orolig och vet inte varför.

Det är tungt att leva ibland.

Tro't eller ej men ljuset kommer. Faktiskt. Man går vidare och accepterar allt ändå. Båda mina föräldrar dog, först mamma och jag var helt förstörd. Jag tog mig igenom allt men så blev det dags för pappa senare men då var jag mer beredd på det hela. I dag accepterar jag att de är borta fast de känns närvarande på nåt vis i alla fall.

Det roliga är att ibland får jag en sån otrolig lust att lyfta luren och ringa nån av dom, det kan vara en tokrolig sak min dotter sagt men så kommer jag på mig själv där. Hur ska jag kunna ringa dom?? Då blir jag lite ledsen en stund men tänker att de kanske sett allt ändå och skrattar gott där de är. ;)

…faktiskt hann jag lyfta luren en gång.