Ilsken i morse

Innan jag vaknade drömde jag att gubben satt i system att varje dag komma hem och skrika och gapa på mig.

— Jaha, vad skriker du för? Kan du inte prata som en vuxen? frågade jag i drömmen.
— Äh, du ska bara ha! Du ska straffas, rätt åt dig! svarade han.
— Jamen… Vad har *jag* gjort? och stod som ett frågetecken. Något svar fick jag inte på varför jag förtjänade detta oväsen.

Något senare i drömmen ska jag bjuda svärmor på middag, lustigt nog så enkelt som köttfärssås och pasta, ”för då äter vår dotter i alla fall” svepte tanken förbi nånstans i mina tankar.
När jag hackat löken kom svärmor in i köket och nämnde att hon gärna hade sett lökbitarna lite mindre, att hon brukar göra dom mindre och inte så stora. Mina lökbitar var normala men inte för henne. Då blev jag arg och flög ut och frågade varför i helvete hon alltid ska klaga på *mig* vareviga dag.

Jag fick inget svar där heller för då vaknade jag. Och sen var jag på dåligt humör hela morgonen, jag antar jag såg ut som ett russin i ansiktet. ;)

Det har gått över nu, det tog lite tid att hamna på rätt köl i förmiddags och som tur är var det bara en dröm. Svärmor brukar inte klaga, tvärtom är hon ganska trevlig men i min dröm ska hon ha klagat på allt jag gör och hur jag gör saker och ting sen urminnes tider.

Jösses.

Men det har varit ganska turbulent omkring mig sen en tid bakåt så det är väl inte så konstigt egentligen.