Övermodighetsfasen

Att hamna i den fasen att man missbedömer kurvor och sin förmåga kan vara nog så skrämmande. Jag har två gånger missbedömt kurvor, hamnat i dom i lite för hög fart att svängen blir bara större och större, där planeringen varit helt fel, när man skulle ha växlat ner två steg eller t o m tre växlar, lagt sig rätt och tagit kurvan på rätt sätt. Istället har man kommit in i kurvan i för hög fart och noterar att farten är lite för hög att man snudd på kör i motsatta körbanan. Och vid skymd sikt… Man blir ganska svettig sen.
Detta beror på att man inte planerar kurvan, att man inte ser tillräckligt långt bort.

Andra gången jag missbedömde en kurva så bromsade jag. Resultat: hojen rätar upp sig och vill fara rakt fram. Men dit ville inte jag. Så vad gjorde jag då? Jo, släpper bromsen och släpper av helt, växlade ner och lägger ner hojen lite till (oftast så tror man att man inte kan lägga ner lite till) och återtog på så vis kontrollen. Jag minns inte helt riktigt hur jag löste det hela men minns bitar ur kurvan eftersom jag var så fullt upptagen med att rädda situationen och hade hjärtat i halsgropen. Sånt här är inte alls kul och allt kan gå fel. Jag hade nog bara ren tur som lyckades rädda mig ur situationen där.

Efteråt har jag lärt mig läxan, jag planerar kurvan långt innan jag är där. Inför kurvan har jag rätt växel och rätt placering för att kunna köra igenom utan problem. Jag tror för övrigt jag är förbi övermodighetsfasen nu och är inne i mognadsfasen. Eller vilken fas det nu är som kommer sen… :D