Hi hi, bara ca 4,6 kvar

Jag fattar det knappt själv men jag har snart nått mitt mål! Nu har jag förstås satt 73 kg som mål men jag har inte den vikten som ett nödvändigt måste, den är bara ett sikte men går jag ner mer eller tycker jag ser estetiskt bra ut på en annan vikt så stannar jag där. Men 73 är bara ett mål. Eller delmål ska jag nog skriva för det är mer ett delmål än mål.

Per i dag har jag gått ner 13,6 kg! I januari vägde jag 91 kg när jag drog i handbromsen och tyckte att det får vara bra nu. Jag känner mig smal nu även fast jag vet att jag har lite övervikt än men i jämförelse känner jag mig smal. Och vacker. =)
I dag kan ingen trycka ner mig, jag känner mig alldeles för självsäker nu. Det var vikten som fick mig att må sämre och känna mig illa till mods förut. Men i dag, ja i dag är jag stark. Och starkare mentalt för varje dag som går blir jag.

Jag har räknat ut att jag minskat ca 0,5 kg i veckan sen jag började. Mina mål mat är mindre, jag slutar äta när jag är nöjd, inte proppmätt och jag får inte plats med så stora mängder mat längre, alltså har magsäcken krympt. Jag kikar också på energin i maten som består av rätt sorts fetter och ökad mängd fibrer, då får magen jobba lite mer och bränner fett. Tidigare stoppade jag i mig mer energi än jag hann göra mig av med, därför vägde jag också mer. Och mer… Jag kunde t ex rosta 4-6 formskivor och efter en stund kände jag sug för jag var hungrig igen för energin var ju helt fel. En energi som gick åt fort och gjorde mig hungrig efter mer ganska snart. Visst småäter jag nu också — men av rätt sorts energi! :D

Yes, here I come.

Jag är stolt över dig!

Åh tack, Phaedre! Det går förvånansvärt bättre än jag trott från början, jag är förvånad själv. Nu är det bara en liten, liten del kvar men jag har ingen brådska för det, det får ta sin tid. Hittills har det gått i etapper - jag minskar lite och sen står jag still. Och så rör det på sig lite till och så stannar det. Ibland har ett helt kilo kommit tillbaka från en dag till en annan men jag tror det är vätskeansamling snarare än vikt på så vis.

Det mest häpnadsväckande var när jag kom ner i mina minsta jeans i garderoben och jag kunde använda dem, jag tänkte ”Är det verkligen mina gamla jeans jag har på mig nu??”. Den dagen hade jag ett brett leende över hela ansiktet och jag kunde inte vara tyst heller utan berättade för grannarna vad jag hade på mig och hur länge jag jobbat för dom... Jag var som ett lyckligt barn på julafton. :D

Och så var jag tvungen att köpa nya mc-kläder nyligen, mina ordinarie var som säckar på kroppen, satt inte byxan fast med jackan hasade de ner fast de var knäppta. Annat var det i höstas, då fick jag dra in magen för att knäppa dem. :rolleyes: