...som man tycker är skitful, det brukar jag göra. Det har hänt flera gånger att jag tyckt något varit gräsligt och fult på en hoj. Jag radar upp dem här nedan.
BMW F650 GS
Svärfar hade en mc att låna ut till mig inför övningskörningarna. Jag minns min tanke: ”Ska *jag* låna DEN DÄR??” och tyckte den var ful. Efter några turer på flera timmar åt gången började cykeln övertyga mig om dess egenskaper: jag satt bra på den, jag kunde sitta i timmar och köra utan att bli trött, fick inte ens värk efter bortåt 9 timmar i sadeln. Så, jag frågade om den var till salu men han var så kär i sin så jag fick allt köpa en egen. Och det gjorde jag.
Triumph Scrambler
Långt innan jag hade grejat lappen satt jag ofta inne på Triumphs hemsida och sneglade på hojar. Både Thruxton och Scrambler fastnade jag för men sadeln på Scramblern... Blä, tog arbetsda'n slut just då när man skulle designa sadeln? De drog bara ett platt streck och så gick de hem alltså? Ett halvår efter jag hade grejat lappen steg jag in hos Triumph Center i Länna. Det var den 15 januari 2008, mitt i januari och jag ville provköra hojar. Först tar vi Scramblern även om den har en ruskigt ful sadel, gillar jag inte den provar jag Thruxtonen, sa jag.
Jag hann bara runt hörnet så satt mungiporna uppe i örontrakterna. Vid nästa korsning funderade jag att sadeln känns ju faktiskt ganska bra att sitta på och jag kommer ju inte stirra på sadeln medan jag kör… Den 17 januari 2008 rullade jag hem Scramblern, lycklig och sadeln var inte så dum trots allt. Så, jag köpte en hoj vars sadel var gräsligt ful, designlös, platt och livlös i mitt tycke. Men jag sitter bra på den!
Husqvarna 256A KAF, militärcykel
Ja den var också ful, dessutom högerväxlad för att inte nämna färgen: militärgrön. Svärfar hade en extra som han hade tänkt göra i ordning som jag kunde få låna vid vinterkörningar. Tyvärr hann han gå bort innan vi hann åka upp till Älvdalen. Jag tillfrågades om jag inte skulle köpa hans Husqvarna. Först tvekade jag men så tänkte jag på det där att han skulle lära mig köra mc på vintern, det skulle inte få stoppa mig för det ville jag lära mig. Så jag köpte den och haffade hans vänner och berättade om den fortsatta utbildningsplanen vi hade haft och nu hade jag ingen som kunde lära mig. Så jag köpte en ful mc till och for iväg upp till Älvdalen. Det var så grymt roligt att köra i snö och i dag äääälskar jag den här cykeln.
Triumph Street Triple R
Redan sommaren 2008 började jag snegla på nästa Triumph och hade fastnat för Street Triple som kom det året. Med en viss Honda VT600 Shadow i färskt minne (felköp*) var jag noga med att läsa på en hel del forum om Street Triple världen över. Jag letade efter återkallningar, fel och problem med mera men allt jag hittade var hur rolig den hojen är. Men de där grodögonen till lyse, hur tusan kan man bara komma på att montera dit grodögon?! Allt övrigt är fint designat men lysena..? Kunde man inte ha lånat Daytonans lysen?
På våren 2010 var det MC Live i Barkarby, jag hade tänkt att jag ska inte provköra den för då ska jag vl ha en sån. Snart satt jag på en Street Triple R för provkörning och genast kändes den som om den vore designad helt efter min kropp och ergonomi. Precis *allt* satt precis där jag ville ha allting, fotpinnarna, styret, reglagen… You name it. Och jädrans vad rolig den är, man vänder ju på 5-öring. Så lätthanterad och trevlig. Och vem tusan bryr sig om grodögonen till lyse, funderade jag under den korta rundan på max 1 min som man fick provköra hojar på.
I augusti 2010 steg jag in hos Triumph Center, BMW:n var såld och jag pekade på en grå Street Triple R som stod där och sa: den där ska jag ha. Och nu tycker jag att grodögonen är riktigt gulliga. Tur de inte satte på Daytonans lysen…
*) Felköpet beror på att jag köpte en hoj jag tyckte var snygg, jag köpte den med ögonen alltså och jag kunde inte heller köra den. Jag satt illa, mina händer domnade och likaså baken. Efter 2 mil hade baken domnat bort.
Men de jag tycker är fula sitter jag bäst på. Maka söker väl kaka antar jag… :rolleyes:
