MC-kort kunde nog vara kul.. Vägen dit!
Hittade hit av en slump och såg befintliga trådar i ämnet så jag kände mig manad att dela med mig av min väg till MC-körkort.
Mycket text men förhoppningsvis motiverande.
Allt började med att jag var iväg på "tjänsteresa" med jobbet långt långt borta och en natt i april 2012 så satt jag och tittade på en film på datorn som handlade om ett gäng män i 50års åldern som krisade och drog iväg genom USA på MC (Wild Hogs..).
Just där och då, helt utan andra influenser så kom det till mig att jag bara måste skaffa MC-kort när jag kommer hem till Sverige. Jag ville också uppleva friheten av att färdas på öde vägar i öde natur och känna fartvinden!
En nära vän till mig hade skaffat det nåt år tidigare och han rullade inte många mil i Sverige innan han gjorde en fantastisk resa ner genom Europa, Nordafrika, mellanöstern m.m. och hans drivkraft motiverade verkligen.
Jag stötte på en kollega som kommer från samma ställe som mig som också gick i tankarna på MC-kort. Vi kom överens om att vi tillsammans skulle fixa detta och någon månad senare kom vi åter till Sverige och tre dagar efter vår ankomst så gick vi tillsammans in på en körskola i stan och anmälde oss. Ingen av oss hade någon erfarenhet av tvåhjulingar alls än mopeder 12-15 år tidigare och ingen av oss hade någon i vår närhet som kunde hjälpa oss med övningskörning så allt skulle ske i körskolans regi.
Jag bokade körlektioner i raskt tempo och lyckades få en tid till Riskettan relativt snabbt på en annan körskola i stan redan innan jag ens haft min första lektion. Dagarna senare så kördes första lektionen och det gick bra, övade på en inhägnad plan och avslutade med enklare trafik. Därefter följde ett gäng lektioner med avancering efter hand som jag och körläraren kände att jag var redo, jag kanske drev på lite för mitt mål var att ha kortet i hand innan sommaren var slut och jag fick körkortstillstånd först i juni.
Risktvåan gjorde jag efter fyra lektioner och därefter bokades teoriprov. Detta gjordes på annan ort. Jag satt varje kväll i flera timmar och pluggade, gjorde övningsprov efter övningsprov och gav mig fan på att kunna det. Det föll väl ut och uppkörning bokades över telefon några minuter efter jag skrivit provet. Därefter tog ytterligare ett par lektioner men sedan tog min semester slut. Så min uppkörning som var bokade till mitten av augusti fick skjutas upp till början av september då mitt arbete inte medgav ledighet. Till råga på allt så blev det väldigt svårt att få körlektionstider, det var väll många som såg hösten och vintern närma sig och bokade på sig så många de kunde för att landa kortet innan säsongen var slut. Så jag ringde ett par gånger om dagen till körskolan (de var nog lite trötta på mig efter ett tag) och frågade efter avbokade tider jag kunde ta och lyckades få till någon lektion dagarna innan uppkörningen.
Dagen innan uppkörningen hade jag en sista körlektion som gick helt åt helvete, jag övade på allt som kunde tänkas komma på provet vad avser körgårdskörning och jag lyckades nog inte göra ett rätt.
På morgonen som provet var så hade jag en uppvärmning med läraren och tre andra som också skulle köra upp (bl.a. min kamrat som jag skulle ta kortet "tillsammans med") och min uppfattning då var att de andra körde som gudar medan jag såg ut att ha agendan att sparka eller köra ner varenda kon som kom i min väg.
En stund senare rullade provförrättaren in, hon hade ryggskott eller nackspärr varpå hon körde bil istället för MC och min kamrat fick vara den som körde först.
Då, när jag ser min kamrat köra iväg och ska köra så slog nervositeten in, jag blev så satans nervös att jag där och då lika gärna hade kunnat kasta hjälmen och gå hem om jag varit av det virket men jag andades djupt och tänkte att det kommer gå bra. Han kom efter en stund tillbaka med en mycket dyster min, han hade kuggat körgården och därmed uppkörningen och nervositeten var åter hysterisk. Han som jag ansåg vara en betydlig bättre förare än mig hade kuggat, ja då var det ju bara att kasta in handduken tänkte jag.. näste man till rakning var en yngre kille som skulle ta lätt mc-kort och när han var på väg tillbaka så fick jag signal att rulla fram för min körning, halvvägs mötte jag honom och försökte utläsa någon form av ansiktsuttryck utan att lyckas.
Med blandade känslor (mest svettiga och nervösa) så rullade jag fram till provförrättaren och fick korta instruktioner. Jag skulle leda hojen till startläge och köra iväg på den delen som jag fruktade mest. Men som av ett under kom Gud själv (eller någon annan för den delen) ner från sitt rike och tog över körandet för den körningen jag gjorde där borde ha filmats och använts som how-to video (klart överdrivet såklart men min känsla då var så) och följande delprov gick lika galant.
Jag skakade av glädje, förvåning och eufori när jag rullade tillbaka till de andra samtidigt som jag blev aningen ledsen å min kamrats vägnar som kuggat.
Därefter var det körning i trafik vilket jag var betydligt mer självsäker på och knappt en halvtimme senare så stod jag där, på en parkeringsplats inne i stan med en papperslapp i handen - Godkänd!
För att sammanfatta min väg till körkort så tog det tre månader från det att jag steg in på körskolan till dess att jag hade lappen, detta inkluderat väntan på körkortstillstånd.
Jag tog totalt nio lektioner plus den som ingick på uppkörningsdagen. Jag körde enbart på körskola, någon vecka tre lektioner på två dagar och ibland var det två veckors mellanrum.
De erfarenheter jag drog som jag tycker att andra ska tänka på är att det lönar sig i tid att ligga på och tjata, ring och tjata om riskettan/tvåan för jag fick ibland uppfattningen att de gärna ser att du tar en lektion extra utan att du e.g. behöver det. Att köra MC är ingen hjärnkirurgi, det är lättare än att flyga stridsflygplan eller köra stridsvagn och det har historien visat att även omogna tonåringar klara av det, bara det finns någon större förtjänst (WW2 t.ex) ;)
Då jag hade som mål att ta kortet på så kort tid som möjligt så innebar det att jag inte kunde välja det billigaste alternativet så totalt landade körkortet på ca 19000kr. Körlektionerna (9st) var 80min långa och kostade ca 1200kr stycket. Uppkörning gjordes med körskolans hoj och riskettan och risktvåan var dyrare än medel.
Så, slutord från mig är att Du som är i funderingen att skaffa MC-kort men kanske tvivlar av olika anledningar: TA DET!! Det är så jäkla värt det! Om jag såhär i efterhand hade vetat att det kostade det dubbla eller tredubbla så skulle jag lika gladeligen göra det! Jag köpte en hoj strax innan jag tog lappen (som jag aldrig körde innan jag tog kortet!) och den hojen (Africa Twin) ska få ta mig runt jorden en vacker dag! Nu i vintermörkret så kan jag sitta hela dagar och bara sväva iväg på olika forum och planera det stora äventyret, en jäkligt go känsla som förhoppningsvis blir omsatt i praktik om en inte allt för lång framtid!
Frågor besvaras gladeligen!
//L
Sv: MC-kort kunde nog vara kul.. Vägen dit!
Citat:
Ursprungligen postat av
Olle Å
Uppmuntran är ju alltid bra. När min mamma skulle ta körkort, så blev hon så fruktansvärt nervös när inspektören kom. Det var någon före henne så hon fick vänta vid körskolan. Körläraren som hon kände sedan tidigare bad henne komma in på kontoret, där hon fick ett par piller och fick lova att inte säga något till inspektören. Nervositeten gav sig och hon klarade uppkörningen utan problem. Visst var väl Pelle Svanslöstabletterna bra, sa körläraren efter körningen. Men tala inte om det för någon. Du är inte den första som blivit hjälpt av dem.
Bra där! :-)
