Så där ja, nu har jag tagit oskulden på vurpan. Tjong! så låg jag där. Innan jag ens hann uppfatta och begripa vad som hade hänt så låg jag där. Rakt ner på isen och slog i skallen.
Jag kom runt en kurva och var precis ut ur den när hojen ställde sig på tvären. Utan att jag tänkte på vad jag gjorde så la jag ner ytterskidan och då bara låg jag där rätt vad det var och gled.
Jag fick lite ont i huvudet och har haft sen dess. Får se om det blir bättre under en natts sömn. Dock tog vi en tur ut på fina vintervägar efter lunch, från början höll vi max 50 km/tim men efter en bensträckare lossnade saker och ting så nu var jag uppe i 70 km/tim och for fram. Det där med skidorna i kurvorna har jag börjat greppa. I början var de nere hela tiden men sen var de mest uppe, nästa steg är att lita på sig själv och ha fötterna på fotpinnarna och lägga ner en fot beroende på vilken skida som behövs. Jag växte väldigt där på tillbakavägen, det började kännas bekant på nåt vis, som jag körde på grus fast med bättre däck och grepp än jag kört hittills med BMW:n.
Nu ska jag äta middag, sen ska vi se om det blir filmvisning eller nåt i kväll.
Dagens lektion:
Hur det känns att vurpa. Det gör ont att landa och det går attans fort att man inte hänger med själv. När man fattar ligger man ju redan.
