Jag fick ett mail härom dagen från uppfödaren. En av hennes valpar behövde omplaceras, en köpare hade återlämnat valpen som nu blir 5 mån gammal. ”Ååh, en vit dvärgschnauzer behöver ett hem” tänkte jag och hjärtat slog ett par extra slag hos mig. Jag har i somras varit hundvakt till ett par andra dvärgschnauzrar varav den ena hade bytt hem 5 ggr under sitt 6-åriga liv (!). Första dagen här var den hunden så otroligt dyster, antagligen trodde han att han hade flyttat igen. Stackaren hade haft ett hårt liv som utställningshund. Man hade lärt honom att inte dricka för mycket vatten för det innebar att då måste han rastas oftare. Så hunden drack knappt nåt vatten här. I och med det var han också lärd att kissa bara en gång för det kan han inte roa sig med på utställningar, gå där och vara nödig. Jag tyckte synd om hunden, att bli lärd att inte få dricka vatten som han bör och inte få kissa som han ska.
Den här valpen dock, han var den lugnaste av alla i kullen och den familj som köpte honom hade aldrig förr haft en hund. När sommaren var över återlämnades hunden som om han var nån sommarhund, man t o m sa Tack för lånet. Han är inte helt rumsren än, tycker han borde vara det vid den här åldern men de har nog inte vetat hur de ska göra riktigt så än är han inte rumsren. När jag går ut med honom och han gör det han ska får han massor med beröm men han verkar inte ge nån respons, antagligen har han inte fått uppleva beröm när han varit duktig. Så hur ska han då lära sig bli rumsren?
Nåja, det ändras snart, min första dvärgschnauzer blev rumsren på 3 veckor, han var knappt 11 veckor ens. Nästa som är en vit är i dag 5 år, men han var rumsren innan han blev 14 veckor. Doris, vår näst senaste tillskott var redan rumsren för hon var två år gammal när vi tog över henne. Hon var en problemhund som jag lyckats få hyfsad fason på så nu är hon i alla fall hund. Fast hon tycker valpar är sååå jpobbiga, hon visar upp hela garnityret och gnäller som en gaggig tant som för att tala om för den nye att här minsann, här finns det regler.
Den här lille krabaten var sagd att han är lugn och sitter och tittar och är så snäll, biter inte skor och ger sig inte på nåt. Jo jo, ett litet monster är det som naggas och biter och far runt som en virvelvind här med skorna i farten, mattkanter och tofsar som tuggas och blommorna fick sig en omgång i morse. Den beskrivningen jag hörde först stämmer inte riktigt in i bilden jag har nu, ha ha ha. ;)
