Utskriftsvy
Ser på HD:s hemsida att man kan köpa en ny HD på deras avbetalning och sen efter 3 år ha kvar 60% av värdet som restvärde.
Är det korkat eller smart att ta ett sådant lån?
Räcker de överskjutande värdet över 60% till en handpeng till handpenning till en ny hoj efter 3 år?
Jag misstänker att de gjort sådana villkor för att få folk som egentligen inte har råd att ändå låna till en ny HD.
Låter som nån form av leasingavtal tycker jag. Då hyr man hojen men har fullt ansvar för den som skatt, försäkring, besiktning och får sen köpa ut den till resterande 60% av köpeskillingen efter 3 år. Säg att den kostar 200.000 kr, under 3 år hyr man den för 140.000 kr. När de tre åren gått får man köpa ut den för 60.000 kr. Man kan inte sälja den under tiden för hojen är låst till ett avtal, precis som när man köpt en mc på avbetalning.
Oki! Men är de kanske som är meningen att dem vill binda en att köra HD för resten av livet. För om man inte har råd lösa lånet, så är väl alternativet att man byter in den mot en annan HD och fortsätter på samma visa...
Så är nog kanske planeringen. ;)Citat:
Ursprungligen postat av erkagn
120.000 kr... Totalt 260.000 för nåt som kostade 200.000 kontant.Citat:
Ursprungligen postat av Nina
Jag har iofs aldrig förstått den där konstruktionen men som alternativ att uppfylla en DRÖM tycker jag att vad som helst kan duga.
Drömmar är till för att uppfyllas!!!!! Även så perverterade drömmar som att köpa en H-D (OK, de allra mest nedskalade varianterna av Sportser är läckra)...
Lån till konsumtion är helt ok om man har planerat både worst case (mista jobb m.m.) och normal case. Då är det också viktigt att man ser till att ha övriga finnanser under kontroll. Gillar inte det jag ser i lyxfällan etc.
Jag har ett CSN lån och har haft "privata" smålån av personer som står mig nära. Skulle kanske kunna tänka mig att ta lån till en hoj men eftersom jag har en idag som jag kan åka på (nåja 80% mek 20% åka) så väljer jag att spara pengr till en istället.
Think twice, then do what you want!
Tycker att det känns väldigt oförmånligt, ett banklån måste vara rejält mycket bättre!Citat:
Ursprungligen postat av Jåke
Ja och nej.Citat:
Ursprungligen postat av Nina
Det låter som sagt som ett leasingavtal. 60% restvärde motsvarar dock 120.000 kr om nypriset är 200.000 kr. Dvs efter tre år får man köpa ut hojen för 120.000 kr.
Alternativt lämnar man tillbaka hojen, då tittar man på marknadsvärdet. Om marknadsvärdet efter tre år överstiger restvärdet får man mellanskillnaden i handen. Om marknadsvärdet efter tre år understiger restvärdet får man betala mellanskillnaden för att lämna tillbaka hojen.
Det tredje alternativet är att man skriver ett nytt leasingavtal och fortsätter att leasa hojen.
Utöver ovanstående betalar man förstås ränta och amortering varje månad under leasingavtalets gång. Plus alla andra ägandekostnader som försäkring, skatt, service och annat underhåll.
Här har vi en som leasar? ;) ;)Citat:
Ursprungligen postat av Scorpio
Jag brukar inte leasa mina fordon men du förklarade det bättre. Tack. :)
Dock så tror jag ändå ett sånt avtal är en av de sämre ekonomiskt sett, men alla har inte råd att spara ihop till en sprillans ny, då är det bra att det finns alternativ ändå så kan alla ha lika roligt trots olika förutsättningar. :)
Nix. Dock har jag ett vanligt banklån på den ena av mina hojar.Citat:
Ursprungligen postat av Nina
Däremot har jag nära bekanta som leasar fordon via sitt företag. Då hamnar kostnaden på företaget vilket iofs i slutändan påverkar en själv om man äger företaget, men det är väl ändå inte samma sak som ta kostnaderna direkt.
Leasing för en privatperson blir ofta kostsammare än ett vanligt banklån varför det oftast inte är att rekommendera. Det beror dock på hur marknadsvärdet står sig i förhållande till restvärdet efter tre år(se föregående inlägg), men restvärde/marknadsvärde har förstås kreditgivaren i regel räknat på för att inte riskera att förlora på det..
Vi kan nog vara trygga i förvissningen om att kreditgivaren inte riskerar att få betala ut pengar för en hoj som lämnas tillbaka....;)Citat:
Ursprungligen postat av Scorpio
Men vad händer om det blir världens lågkonjunktur efter 3 år när man ska lämna tillbaka, då kanske hojens världe är jättelågt för det inte går sälja dyra hojar när så många är arbetslösa.
Om jag tolkar det riktigt måste du då betala mellanskillnaden upp till det restvärde man bestämde från början för att lämna tillbaka hojen. Kreditgivaren har naturligtvis "både hängslen och livrem". Den står ingen risk utan det är du som konsument som torskar rejält! Känns som något att hålla sig borta ifrån, i alla fall som privatperson!Citat:
Ursprungligen postat av erkagn
Då får man som sagt betala mellanskillnaden mellan marknadsvärdet och restvärdet för att få lämna tillbaka hojen. Inte kul..Citat:
Ursprungligen postat av erkagn
En f.d. kollega som använde bilen i tjänsten fick erbjudande som han nappade på om vad som kallades "förmånsbil". I praktiken var det en privatleasing. Efter ett år kom han till insikt med att det var ett oerhört dyrt alternativ jämfört med att istället köra egen bil och få milpengar, varför han önskade lösa kontraktet. Den möjligheten fanns men det blev ännu dyrare.. Han valde dock ändå att lösa kontraktet för att minska månadskostnaden. Som tur var hade han en hög lön så pengar fanns att betala med. En person med låg lön hade nog inte haft lika lätt att ta sig ur den situationen.
Usch då, hellre vanligt banklån då. :)
Ett vanligt amerikansk sätt att köpa bil, så har dom gjort sen stenåldern tror jag. Man snackar inte så värst mycket om vad bilen har för prislapp, utan mer.....vad kostar det mig per månad att köra bil.Citat:
Ursprungligen postat av erkagn
Tycker tanken är väldigt god, dvs man avbetalar i tre år(man räknar fram ungefärligt restvärde beroende på vad kunden kör i mil). Efter tre år kommer kunden tillbaka. Säljaren sätter ett värde på bilen och sen löser restskulden. Har man prickat rätt, så ska ju givetvis värdet överstiga minst restvärdet, dvs överskottet räcker till handpenningen på den nya bilen.
Alltså: slutkontentan är att man amorterar och betalar ränta på en viss del av lånet och bara ränta på en del av lånet(restvärdet) Klockrent egenligen, du kör en nyare fordon(oftast dyrare) och du vet vad det kostar dig i månaden.
Till Sverige etablerades detta sätt att låna ut pengar i slutet av nittiotalet(?) hos bilhandlarna. Här verkade det då att man fattade inte riktigt poängen med det hela....och det blev lite tokiga sätt att räkna(dvs, kunden lämnade tillbaka bilen och fick istället betala en peng)
Harley är väl det enda märke(mc) där finansbolagen jobbar på detta vis.
För att inte tala om sk privatleasing.(Om du menar att leasa en bil såsom privatperson)Citat:
Ursprungligen postat av Scorpio
Leasingräntan är en avgift och för en privatperson är inte avgiften(leasingräntan) avdragsgill i deklaration.
BMW har visst något liknande upplägg med 33% kontant, 3,3 % i ränta och 33% restvärde efter tre år. Känns väl inte fullt lika blodigt...Citat:
Ursprungligen postat av V Saarela
Glömde frågetecknet efter meningen, men det uppfattades :)Citat:
Ursprungligen postat av Mats Liifv
Jo, det verkar ju lite mer skottsäkert för kunden(och säljaren också om han vil fortsätta på nästa hoj)
Dock:
- Lite snålt med att man måste ha 33% kontant
- Räntan är väl egentligen inte så noga, det är ju inte ett hus man köper. Oftast skiljer det småpengar när man höjer och sänker räntan med ett par procent på en medeldyr hoj
- 33% restvärde på tre år. BMW tror inte på sin produkt? :) Nee, rätt tänkt, bättre och ta i så man är skyddad om tre år. Frågan är bara om det blir nåt större skillnad på avbetalningen om man tar bara ett vanligt lån rätt upp och ner?
Tycker BMW:s upplägg är dålig. Restvärdet är okej, men kontantinsatsen är ju lite märklig tycker jag?