Here we go again, del 2 - Återkomsten

Vad gör man? Och hur gör alla andra? Uppenbarligen har han problem med att jag gör nåt roligt på min fritid. Ska jag måst behöva ge upp det jag tycker är roligt bara för att han, med sitt kontrollbehov för det har han när han håller på som han gör, ska få ha kontroll? Okej för att vi är gifta men han äger ju inte mig för det men ibland känns det som han banne mig tror det.

Det har återigen varit klagan i dag på det att jag kör hoj. Tidigare, när jag gick på gym, fick jag höra ”Ska du gå och träffa dina pojkvänner med tvättbrädor nu?” fast det vill han inte erkänna att han sagt. Inte heller erkänns det att han förbjöd mig att köra hoj för en kort tid sen. Nu är han alltså igång igen…!

Vad är bättre:
1) en tjej som får ha trevligt och köra hoj, därmed en glad prick hemma?

eller

2) en tjej som sitter hemma och gaggar av ren tristess…?

Var och en måste leva sitt eget liv inte leva genom andra visserligen med hänsyn till varanda men bara till en viss gräns. Det vor fan att sitta en dag och ångra sig varför gjorde jag inte det jag ville. Det var där för som jag köpte hoj en drömm som jag haft sedan ungdomsåren.

Citat:

---

Ursprungligen postat av Katarina

Vad gör man? Och hur gör alla andra? Uppenbarligen har han problem med att jag gör nåt roligt på min fritid. Ska jag måst behöva ge upp det jag tycker är roligt bara för att han, med sitt kontrollbehov för det har han när han håller på som han gör, ska få ha kontroll? Okej för att vi är gifta men han äger ju inte mig för det men ibland känns det som han banne mig tror det.

Det har återigen varit klagan i dag på det att jag kör hoj. Tidigare, när jag gick på gym, fick jag höra ”Ska du gå och träffa dina pojkvänner med tvättbrädor nu?” fast det vill han inte erkänna att han sagt. Inte heller erkänns det att han förbjöd mig att köra hoj för en kort tid sen. Nu är han alltså igång igen…!

Vad är bättre:
1) en tjej som får ha trevligt och köra hoj, därmed en glad prick hemma?

eller

2) en tjej som sitter hemma och gaggar av ren tristess…?

---

Alternativ 1 skulle jag föredra.
Det låter som om han har stora problem och att han kanske behöver något som väcker honom, jag tycker att du ska göra likadant mot honom om han inte går att prata med, det brukar bli ett jävla liv när dom kommer på vad som händer, det finns ingen anledning att du ska tolerera det. Försök först att prata med honom och går inte det så bli likadan och hjälper inte det så kanske han behöver hjälp av någon annan som kan hantera sådana saker, det är alltid svårt när man är inblandad.

STÅ PÅ DIG.;)

Jag skulle också föredra alternativ 1.

Jag tror jag vet var skon klämmer:
1) Han har inte hojkort.
2) Jag satt under de första åren hemma för vi hade fått barn. Alltså inkräktar jag på ”hans” tid för det innebär att då kan inte han fara land och rike runt som han behagar som tidigare. Eftersom jag nu börjat köra hoj så stjäl jag helt enkelt av hans tid och han får vara hemma…

Ge inte efter så kanske han snart växer upp och inser att du inte är hans mamma som ska springa runt och sköta markservicen för honom. ;)

det går ej att låsa en part i äktenskapet när vi gifte oss 1987 så sa prästen att man måste kompromissa för att det ska fungera och hitills fungerar det väldigt bra för oss

Citat:

---

Ursprungligen postat av Jan-Olov

Var och en måste leva sitt eget liv inte leva genom andra visserligen med hänsyn till varanda men bara till en viss gräns. Det vor fan att sitta en dag och ångra sig varför gjorde jag inte det jag ville. Det var där för som jag köpte hoj en drömm som jag haft sedan ungdomsåren.

---

>:D Bara att instämma föregående talare, så är livet tillsammans, funkar inte det, ja då...

Jag får väl helt enkelt göra en kycklingpaj igen, med eeextra mycket broccoli och annat grönt i hans hörn! :p

Samlivet är som en tvål, ju hårdare du försöker hålla i den desto större risk att du tappar den...:)

Citat:

---

Ursprungligen postat av Mats Liifv

Samlivet är som en tvål, ju hårdare du försöker hålla i den desto större risk att du tappar den...:)

---

Jo tanken har funnits att tänka igenom diverse saker, ja.

Jag tror inte på iden med att spela lidande offer, hämnas med broccoli (mums) etc. För att det skall fungera så får man kommunicera, inte tiga.

Som exempel så kan det vara en ögonöppnare för honom (eller båda?) att ni båda börjar föra gemensam loggbok över hur mycket tid (och pengar?) ni spenderar på era respektive intressen, med hushållssysslor, etc. Rimligen borde summorna sluta balanserade.

Citat:

---

Ursprungligen postat av Gnistvändaren

För att det skall fungera så får man kommunicera, inte tiga.

---

Jo, jättekul att försöka diskutera vuxet med nån som är som en tonåring de här dagarna... :rolleyes:

Citat:

---

Ursprungligen postat av Katarina

Jo, jättekul att försöka diskutera vuxet med nån som är som en tonåring de här dagarna... :rolleyes:

---

:eek: om ni inte ens kan diskutera med varandra, vad har ni då för något :confused:
:cool: kanske dax för någon riktig O0

Vi har massor ihop men ibland blir han svartsjuk på hojarna, de tar för mycket tid av hans tid för det innebär att då måste ju han sitta hemma och inte jag. Ombytta roller. Själv tycker jag att jag gett honom en hel del tid förut, nu vill jag ha nåt skoj att göra och det är att koppla av på hojen. Jag kan ju inte enbart sköta om hus och hem som fritidsintresse (sy gardiner, byta dukar och fixa till det hemma) för det gör jag ändå. ;)