Bara en liten undran. Är det fler än jag som gått och köpt sig den här lilla, relativt nya och prisbilliga, skogsmaskinen? Vad tycker ni? Bra skit, skit, eller mittemellan?
*äh, bara liiite nyfiken, typ*
Utskriftsvy
Bara en liten undran. Är det fler än jag som gått och köpt sig den här lilla, relativt nya och prisbilliga, skogsmaskinen? Vad tycker ni? Bra skit, skit, eller mittemellan?
*äh, bara liiite nyfiken, typ*
Är ju en nisch som inte uppskattas i sverige...för lite kubik.
Jag tror den är den ultimata jobbpendlarhojjen om man inte har mer än en mil till knäcket.
Säkert kul på grusvägar och traktorvägar..
:) Fin maskin! Med elstart... Jo jag tittar efter en cykel på 250 - 450 cc, men den ska rymmas under mitt tak för vad den ska få kosta. Tanken är att ha en som bara går på endurodäck och är lätt att resa upp när den legat och vilat en stund som det gärna blir när man är ute vid sidan av asfalten. :rolleyes: Lite för fullt i garaget också så är det någon som vill ha en W650 så är jag öppen för bud..
Speciellt om man vill fara runt lite grann i närområdet och kolla en massa småvägar och kanske pendla. Visst finns det dom som farit runt Europa på moped, men....
jag har en liten Yamaha 125 cc som glasshoj, men för långturer och ibland passagerare har jag en större hoj.
Som Ove skrev, behöver man lyfta upp en hoj , så är det inte kul om den är för tung. Blev själv liggande med ena benet fastklämt under hojen en bra stund innan jag lyckades lirka mig loss. Var ganska besvärligt trots att den bara vägde ca 200 kg.:):):)
Ja, någon missil är ju inte den här lilla CRF:en. Skapligt undermotoriserat blir det ju liksom med nödvändighet med bara 23 häst och ett vridmoment som knappast skrämmer upp hundar och tanter i träden. Helt okej offroad, annars. Även på rätt kniviga ställen. Sköter sig skapligt även som jobbpendlare på vintern (om man kan stå ut med att såväl husse som hoj snabbt liknar en muppig vägsaltad grisbonde). Inte lika okej på somrig landsväg då den lätt blir lite drama-queen och är synnerligen kinkig för minsta vindpust. Prisvärd, måste jag ändå säga. Honda levererar faktiskt en hel del för pengen, den här gången. Grunnar på att köpa trimpipa till den. Men kanske är ett Yoshimura RS-4 helsystem som att kasta pärlor till svinen? Får se hur jag gör.
Tydligen säljer den dock bra i USA, liiite överraskande det också, kanske? och just därifrån finns således hel del bling-bling att införskaffa för den lystne…
http://www.crfsonly.com/catalog/index.php/cPath/290
A Walk in the park? Eller: “...och nu blir det naturfilm…”
http://www.youtube.com/watch?v=IkB4jkd_FBo
Provkörde en i somras bara för att se hur den skiljer sig från min Yamaha WR250R som också är en dualsport och det var ju som natt och dag. Hondan är alldeles för beskedlig, är allmänt tråkig i både motor, ram och fjädring, speciellt smidig är den inte heller. Det enda jag ser som positivt med den är priset.
Mitt första inlägg på detta forum. :hello:
Agree. Natt och dag, är det. Hade länge WR250:n med i rejset. Men eftersom jag behövde en hoj för vinterbruk vann Hondan på en annan, fast kanske lite mer tveksam detalj, förutom priset då: Den är betydligt lägre. Låter duktigt muppigt men måste medge att det känns liiiite tryggt att kunna ploga med fötterna någon ibland då det är som allra jävligast i vintermörkret…
*trär nu skämskudden över huvudet*
Man skall ju absolut inte ge sig ut på vintervägar med en för stor hoj. Jag pendlade till jobbet många vintrar och hade då en Honda Dominator. Den hade en tendens att lägga sig ibland, det var ju bra att kunna stötta med fötterna då. Den är ju ganska motorsvag, men fullt tillräckligt i kanske 20 cm snö. Att resa upp den hojen i halkan kunde vara påfrestande, trots att den till hör de som väger ca 200 kg.:mad:
Eftersom jag även hade en bit motorväg till jobbet, så kunde jag ju inte ha endurodubb på hojen utan den var dubbad ungefär som en bil. DVS värdelöst i snön.:D:D
Well, jag har bara dryga milen enkel resa till jobbet och merparten av detta är motortrafikled, eller nästintill. Oftast halkbekämpad, dessutom, som det så vackert heter här i Vägsaltets rike. Oftast känns då odubbade endurosulor med redigt feta klackar som det bästa alternativet. Men eftersom man bör ta i beräkning lagen om alltings jävlighet så är det alltid någon period på året, på några extra illvilliga ställen, man ändå bittert ångrar att man inte lagt på dubb. Då kan man, om man nu är på humör, ändå känna en viss tacksamhet att det inte är något tyngre än en pygméenduro som ligger och tynger över benen…
Om du har typ crossdäck på hojen vintertid kan du köpa ett paket skruvdubb att ha med dig om det skull helt plötsligt bli jäkligt halt exvis underkylt regn. Du måste ju ha en skruvdragare också. Tar inte många minuter att skruva i lite dubb i bägge däcken.
Provade faktiskt skruvdubb för några år sedan. Gick väl okej så länge det var vinterunderlag men så fort de mötte bar asfalt så kunde man nästan bokstavligen höra hur de sköt ut ur däcken.
Bil i Stockholm? Nope, aldrig mer. Cirkla runt i evigheter bara för att leta upp en parkeringsplats? Groteska bilköer på igenkorkade infartsleder, vägtullar…? Lika kul som att se målarfärg torka. Nä, det är hoj som gäller för mig. Nu och så länge jag orkar lyfta benet över sadeln. Inte bara till vansinne skoj, praktiskt också. Jag brukar reta mina bilåkande kolleger med hur mycket jag tankar för: Tar i så jag spricker och säger en hundring i veckan eller max femhundra i månaden. ”Yada,” säger de då och himlar med ögonen. ”Och grisar kan förstås flyga, också?” Jävla nötter.
Vissa av oss har egen firmabil som vi även får köra med lite privat utan att det kostar oss något samt egen parkering på arbetsplatsen, vi sitter i bilen skyddade från vädrets makter och njuter av värmen från klimatanläggningen medan du plöjer runt ute i minusgraderna, så vem är nöten nu? :D;)
Pja, man kan väl inte helt utesluta att jag gjort något fel. In the meantime kan man ju alltid hoppas på något sånt här (länken)… Fast utan knapp på styret då får man hoppas …
http://www.automotorsport.se/artikla...allbara-dubbar
:) Citerar första inlägget, för det är väl det som fortfarande gäller?
Jag stod i butiken och nöp just en sådan i sitsen och kände villha-nerven pirra till lite extra! Kanske något liten motor, men vaddå, effekt är ju inte allt. Liten och smidig, bra markfrigång och hyfsad fjädring. Liten tank, lite tunn stoppning i sadeln och dåligt mad fäste för den absolut nödvändiga topboxen är väl nackdelarna, men sånt går att ordna.
Provkörde inte men jag känner till konceptet. Hade nöjet att köra en Kawa i samma storlek tidigare och det kändes helt OK. Den kostade 18.000:- mindre. Köpte inte p.g.a. fullt garage. Samma gäller nu annars vore det en rätt lagom hoj. :)
Jo, är faktiskt fortfarande lika nyfiken…
Kan väl personligen bara tillägga att jag toppat missnöjeslistan med det fullkomligt outhärdliga symaskinssurret. Kliniskt befriad från allt slags buller. Men möjligen bra om man inte vill väcka trädkramartalibanerna då man kör i deras inmutade offentliga skogsmarker, vad vet jag…?
:D Motorljud och vinande från rakskurna drev är väl ofrånkomligt när man använder en primitiv förbränningsmotor som uppfanns på 1870-talet. Vi får väl hoppas att utvecklingen går framåt. Bara man slipper avgasljudet för det är aldrig kul...
Jo, en fördel med hojen är serviceintervallet som efter första 100-mila är 1.200 mil! Verkar som liiite utveckling ändå har skett. ;)
http://www.bike.se/nyheter/honda-crf...comment-306091
Kul koncept, men jag hade ju förstås hellre gått bananas på riktigt och sett gatversionen av CRF450 Rally, istället…