Liten reseberättelse.. beklagar felstavningarna
Reseberättelse Dallas Texas - Los Angeles Californien längs Route 66
Vi flög ner från Stockholm till Kastrup dagen innan resan över havet skulle gå av stapeln. Detta pga tidigt flyg och längtan efter semester. Knallade omkring en god stund innan vi kom fram till hotellet. Den vägbeskrivning vi fått stämde visserligen men nog hade de petat in ett glädjeavstånd. Det kvittade - hotellet var fint och vi var på ett strålande humör och mycket förväntansfulla.
Själva resdagen så tog vi en taxi till flygplatsen och där var Lennart och Paulina och väntade på oss.
Incheckningen tar ju lite tid nu efter “Elfte September” men vi kom igenom utan några större problem.
Så in på planet och iväg.
Det är långt till Atlanta men en tupplur här och en filmsnutt där så går tiden även I ett fly plan. Vi hade ju ännu inte kommit fram utan det var en kortflygning till på 2 timmar till Dallas. En flinging som jag hade kunnat missa då jag ett par minuter innan ombordstigning upptäckte att jag hade tappat bort mitt boardingkort. En vänlig representant för flygbolaget fixxade snabbt fram en kopia och allt var frid och fröjd.
I Dallas hade vi planerat att vara I 2 dagar för att inte behöva kasta oss ut I trafiken med jet-lag I kroppen och det var nog tur det. I stället så hade vi planerat in besök på “6 floor museum” dvs. det boklager från vilket Lee Harvey Oswald anklagas ha scouted John F Kennedy . Det var välordnat och mycket informative och glädjande nog så har de valt att visa de alternativa teorierna om hur mordet kunnat gå till. De visar även upp de kritiska anlagen mot mordutredningen och det var en positiv unpeels. Resten av dagen blev vi vid poolkanten och återhämtade oss alla från en lååång sommar, tyckandes att vi var väl värda vår semester.
På måndagen så tog vi en buss långt ut I förorten för att köpa upp oss på lite lättare ställ att åka I. Med 40 graders värme så känns det inte så lockande att sätta på sig skinnkläder. Nej här skulle nu köpas Kevlar jeans med tillhörande jacka. MotoLiberty hade Lennart och Paulina besökt året innan och de har en helt klart intressant prisidé på sitt sortiment.
Innan vi kom på rätt buss så hade vi vandrat en god stund, hunnit käka lunch och nästan gett upp forsaken att hitta rätt buss. Skyltningen var kass, tidtabeller finns inte, receptionist som försökte hjälpa oss läste fel på adressen vi gav honom men till slut hamnade vi på den buss som skulle at oss till hojkläderna… kanske skulle man kunna hitta några schysta bikerbrillor av Amerikanskt snitt åxå.
Resan tog ca 45 minuter och vi kom längre och längre från Dallas. Utanför fönstret så blev det en alltmer risig miljö. Det var mitt på dagen så något obehag fick vi aldrig. Däremot så satt det en vänlig dam som berättade var vi skulle gå av och att vi hade en 15-20 minuters promenad framför oss innan vi skulle vara framme. I slutet av augusti så behöver man inte frysa I Texas det saken är klar. Promenaden var lite ansträngande men vi kom fram. På dörren så möttes vi av ett anslag som förkunnade att butiken var stängd söndagar (det känns OK) och måndagar, vilket inte var lika OK. Vår resa hade varit helt I onödan så humöret sjönk ett par grader. Det hade dock inte den omgivande temperatuern gjort, fick vi erfara då vi började gå tillbaka till busshållsplatsen.
Dallas har ett fantastiskt aquarium och dit tog vi vår tillflykt efter vår snöpliga sorti ifrån förorts-äventyret. En timme kvar innan stängning sa tjejen I kassan då vi beta lade och efter att ha strosat runt bland flamingos, hajar, rockor, pilgiftsgrodor, tucaner och andra både små och stora djur market vi att en timme går fort och att vi kanske var inlåsta då ingen av personalen syntes till och utgången var låst.
Efter ett litet letande så hitades vaktmästaren och problemet löstes. Själv hade jag börjat snegla på en bänk som såg hyfsat bekväm ut och på vilken jag nog skulle kunna tillbringa natten.
Tisdag! Idag ska hojarna hämtas och efter lite diskussion så har vi enats om att at en taxi till uthyrningen.
När vi kommer fram så står det två blå Electra Glide utanför butiken och väntar. Jag hade varit lite orolig att det skulle vara gamla vrak men inte då. Min är uttagen I Januari 2008 och har 751 miles på mätaren och den Lennart får är från November 2008 och har gått 1400 miles. Fräscha och gnisselfria hojar således. Pappersexercisen och instruktionen är snabbt avklarade.
Hjälmarna de lånar ut skulle få en svensk polisman att leta efter batong och handfängsel… troligen skulle min svenska hjälm klara av ett par slag med batong - men inte den här. Den sitter barf men har bara ett par remmar runt öronen. Vårt första mål är att åka till MotoLiberty (det är tisdag och de HAR öppet dessutom hittar vi ju dit nu) så min tanke är att jag köper en ny hjälm där.
Efter att ha packat så är det då dags att hoppa upp och starta den resa som vi har pratat om och planerat sen idén föddes för ett år sedan. Men först ett testvarv innan damerna äntrar sitt säte.
Cykeln är otroligt balanserad och lättkörd, broomcorn nyper med god kraft och den är påtagligt tyst. Här har man inte bekymrat sig om "luft och buller" inte. Det dock smäller och brakar när den går igång och ettan åker I med ett KLACK! Förvånansvärt mycket ljud från motor och låda tänker jag först men inser strax att jag inte har någon hjälm utanför öronen. Kanske låter Hilding likadant…
Bakgatorna I området där EagleRiders ligger är lagade och lappade men ändå fulla med potthål och gropiga. Cykeln är ju helt ny för mig - vart tar broms och koppling? Hur hårt ska jag bromsa? Är vänstersväng tillåten? Hur var det nu med yeild och mergde, vilket var vilket?
Efter att ha kört runt ett par 10 minuter så vänder vi åter mot tjejerna som sitter och väntar. Vi svänger åt fel håll och blicken går snarare mer åt höger/vänster I jakt på hojfirman än rakt fram. Så Lennart kör mot en enkelriktning precis bakom häcken på en polisbil. Jag hinner se skylten så jag bromsar och vänder och tänker att nu blir det böter och strul men polisen åker bara därifrån… Kanske är han van vid att hojåkarna runt EagleRiders inte är vana, vad vet jag. Med stor tacksamhet så pustar vi ut och åker för att hämta upp tjejerna.
Att köra I USA är enkelt, vägarna är välskyltade och det är gott om plats. Trafiken kan vara vansinnigt intensiv men alla lämnar gott om plats till varandra. Mest förmodligen för att det kan bli så löjligt dyrt at bli fälld I domstol där ju fantasisummorna duggar tätt. Så med ett litet besvär kom vi fram till MotoLiberty där det skulle shoppas!
Priserna var lägre på en del saker än hemma och samma eller högre på annat. Kevlarjeans är billigare och kan köpas för 5-700 kr. Några lätta jackor hade de inte så vi enas om att leta upp en annan affär för att komplettera med det. Personalen var trevlig och intresserad som vanligt I USA och att fyra svenskarl kommit till en förort till Dallas för att köra hoj till LA väckte en viss uppmärksamhet.
Någon annan hjälm hittade jag inte - eller riktigare - någon annan hjälmtyp än den jag lånat av Eagleriders fanns inte. Så mitt beslut var att fortsätta I den. Ett annat beslut jag tog var att fortsätta köra I t-shirt.
Någon som läser det här kommer säkert att reagera och säga "oansvarigt" och "så ska man inte göra". Jag vet inte så här efteråt om det går att köra I något annat. Tempen går upp till 96 första dagen och senare I Arizona så kommer den att ligga på 110F (C=F-32/1.8 ) Så det är som att sitta I en stor hårfön med varmluft som omger en. Det var bra att vi hade till gang till solskyddsfaktor 70 annars hade det blivit kämpigt på natten.
Vägen är rak och Texas är platt. Långtradarna är många och insectaria är få. Vi passerar Denton, Decatur, Wichita Falls, stannar och sträcker på benen, röker, dricker vatten och äter något salt. Fyller tanken en gång och hastigheten ligger mellan 50-60 miles dvs 80-96 km/h, vi kör inte om en enda bil utan blir däremot omkörda av alla. Hojen har radio som jag sa att jag inte tänker använda men den åker på efter ett par timmar och det är riktigt kul. Vi passerar en ko-ranch med hur många djur som helst - det tar aldrig slut och någor senare, lite överraskande, ett 20-tal kameler som ligger och vilar bredvid vägen…
Efter månader av planarian och pusslande för att få ihop detta med olika viljor-tider-pengar så sitter vi nu här: på hoj I solen I Texas på väg mot Route 66 och Cadillac Ranch, Grand Canyon och Los Angeles - men det kommer sen. Först ska vi hitta nattläger. Valet blir Vernon. Vi har ingen aning om Vernon - storlek, utbud av boende eller sevärdheter.
Vernon har kanske blomstrat en gång I tiden, nu är det mesta stängt. Klockan 17.30 då vi kommer fram är det kusligt tomt på folk. En och annan bil passerar samt en skäggig man på HD som hälsar då han åker förbi. I övrigt… ingenting.
Vernon är ett villasamhälle så det är ganska stort men tomt och ödsligt. Motellet tar $49 för ett rum. Det är rökfritt och har AC, TV och dusch. De erbjuder fri is men serverar inte frukost. Det finns en pool som vi hoppar I och blir av med resdammet och det var skönt. Sen iväg för att söka föda.
Välj mellan pizza-hut, Vernon-burgers eller den lokala kinescope som skyltar med "AWARD FOR THE BEST ALL-YOU-CAN-EAT" "OPEN 7 DAYS A WEEK" och för säkerhets skull en skylt med "OPEN".
Den matupplevelsen är inget jag tänker trötta ut någon med utan konstaterar bara på onsdagsmorgonen att jag sovit gott och var beredd att fortsätta vår roadtrip.
