Vad är det som du gillar med motorcykelåkning/körning?
:rolleyes: Min son kommenterade min "ovana" att dra iväg utan karta på ett väldigt träffande vis. Jag kan berätta senare i tråden, men först vill jag slänga ut frågan till er andra. :cool:
Utskriftsvy
Vad är det som du gillar med motorcykelåkning/körning?
:rolleyes: Min son kommenterade min "ovana" att dra iväg utan karta på ett väldigt träffande vis. Jag kan berätta senare i tråden, men först vill jag slänga ut frågan till er andra. :cool:
Det är en (slående illusion av) frihet att bränna iväg med hojjen känner jag. Att tanka och serva hojjen är pengar som känns verkligt välplacerade av någon underlig anledning.
Lite alone-time att känna vinden mot kroppen för att inse än en gång att mer spelar roll än att jobba o sova, det är väl lite så jag ser det.
Tja varför? varför spelar en del golf eller tittar på fotboll,hockey och sådant annat trök?.Det är ju kul att köra hoj.För mig är det friheten,farten,äventyret och inte minst intresset av motorer:).Sedan en sak till som jag njuter av det är smidigheten att ta sig fram i trafiken,kunna köra om bilar och andra fordon som bara ligger och lusåker snabbt och enkelt.Eftersom man jobbar i trafiken och kör runt 20 000mil per år och får vara med om sådant som ingen annan får så är det just en sådan känsla att få sätta sig på hojen och bara ut och njuta och inte bry sig om köer och annat dret som man får dras med efter vägen,underbart:):):)
För min del är det avkoppling, bara komma hemifrån och sitta och lulla för mig själv på hojen :P
Jag ledsnade på att vara den eviga passageraren! :D
Jag tycker det är kul att köra något med motor, spelar inte så stor roll vad det är, mc, moped, bil, o s v.
Vet däremot inte varför...
Men det är en extra skön känsla med hojen, känna draget, kurvtagning, farten m m.
Det kan vara precis lika kul att köra på grus eller i skogen, men då är det andra känslor.
:)
För att jag måste!
Att köra hoj är den sista friheten.Att det sedan är svårt beroendeframkallande är ju något man får leva med.
1. För att ta mig från punkt A till punkt B
2. För att det är så jävla soft!
Because I'm worth it! :)
Jag kör motorcykel för att det ger mig något att se fram emot under vintern och när det är kass på jobbet eller när det bara ösregnar hela tiden. Att köra hoj kräver koncentration av mig så det ger avkoppling i skallen och det rensar ut allt onödigt. Att köra hoj är glädje för mig att känna vinden, att dra i en kurva att möta liksinnade över liten fika eller bara byta erfarenheter. Att under vintern ha hojen till att pyssla lite med när jag känner för det eller bygga om något eller ändra lite vad jag själv vill göra.
......väntar på vad culalibre ska svara på denna fråga :)
För att jag inte har råd med en penisförstoring!:bawling::bawling::bawling:
Eftersom jag knappt kör så kan jag inte riktigt svara på frågan. Men då jag kör så är det ju friheten och farten som lockar. Smidigheten. I övrigt var jag ute en kort sväng i onsdags. Åkte hem till en bekant.....kanske 4 mil dit. Både när jag kom dit och när jag kom hem så gjorde det så ont i svanskotan att jag knappt kunde slänga över benet och stiga av. Värkte även lite i underarmarna och i höger hand... :-( Måste vara något felbyggt på mig....
Det ÄR kul att köra, men det hade vart 100 gånger roligare och behagligare om man inte fick ont.
Tråkigt att få ont överallt och frysa jämt när du kör hoj?låter som det var onödigt med en ny hoj.Jag kör med enkelt goretex ställ utan foder och ett underställ i ull och njuter i dom flesta temperaturer,och får aldrig ont.Jag tar ofta lite småsvängar när jag är ledig,typ 20-25 mil och det är hur kul som helst:)
Nu är det ju inte kallt längre, så det "problemet" är borta.....men ja det är trist att jag får ont överallt. Tror det skulle vara omöjligt för mig att köra 10 mil i ett sträck t.e.x
Ja, sitta på en hoj i en timma är lääääänge. Iallafall för mig, eftersom jag får ont redan från start mer eller mindre. Hade mer än gärna kunnat sitta och köra mil efter mil utan att få ont, men jag är tydligen inte byggd för det.
Svårt att svara på denna fråga egentligen, men som många redan svarat; det är en härlig känsla att hantera en Mc på olika typer av väg.
Att stanna o fika samt prata med likasinnade är oxå en bonus.
En sak som jag verkligen njuter av vid Mc-åka är att då kan jag beskåda naturen, landskapet,hus, gårdar, fordon mm på ett mycket bättre sätt än från en bil!
En annan sak ;Tillgången av dofter gör att den totala upplevelsen blir starkare !!
Ursäkta redan här ett inlägg som sannolikt inte är "politiskt korrekt" men jag kan inte sluta fundera på den ställda frågan.
Smittades redan som nioåring av detta virus när jag fick farsans gamla 98 cc i födelsedagspresent och sedan har vägen alltid varit mera lockande med två hjul mellan benen än något annat, (nåja nu pratar vi hojar) fyllde 66 i går.
Efter asfalten är det farten och smidigheten som lockar, (typ BMW), farligt? jomenvisst, alltid när man är oskyddad och snabb, men en del av konceptet.
I endurospåret och efter grusvägarna är fartens fara en adrenalinhöjare av guds nåde, en kick jag aldrig/ogärna missar.
Jösses när träd och stenar kommer susande i marginaler som räknas i centimetrar, varvräknaren läser 5000 rpm och jag vet att minsta j...la misstag är ödesdigert då är jag närmare livet än någonsin!! Då ere kung att leva. Fysbiten inte heller att förakta och i kombination med FMCK blir mixen fulländad med skicklighetsutmaningen att skjuta pistol.
Lev och må hojälskare, leta upp närmsta FMCK-kår för där lär vi er hur man UNDVIKER alla mina suspekta laster och samtidigt har vi så ohejdat roligt tillsammans.
Du resonerar helt rätt,lika här.Hoppas vi kanske träffas i Torsång eller Säterdalen i sommer och kan snacka lite kul.Även om vi har lite olika hojsmak så tycker jag det är skitkul:).Har sett dig men visste inte vem du var:)Tisdag nästa vecka åker jag nog till Säter :)
Därför att jag är beroende av det
Har ett nytaget tungt A:kort och det jag gillar med mc åkning är, att smidigt kunna ta mig fram i trafiken småle åt dom som sitter i köer, känna dofter fylla dofter av nyslaget gräs gott, inte lika gott när bonden har gödslat åkern med skit,,,men,men, frihet vet jag inte om jag får men känslan finns där ändå. Känna att det "pirrar" lite i magen när man tar fram mc:n och drar i väg är underbar,,eller,,, :D:D:):)
Jag tar mig fram till ställen jag inte kan komma med bilen + att bommar är inget problem
VARFÖR kör DU Motorcykel? Jag funderade på frågan ett tag, det tål att tänka på.
1. Kan komma loss trots att frun har bilen, dessutom till halva priset.
2. Det är liksom ytterligare en dimension, jämfört med bilåkande. Har kommit på mig själv med att sitta och nynna, i ösregn, det är något odefinierbart bra, med MC-åkandet.
3. Enkelheten att ta sig fram och få plats, ex. vid parkeringar.
4. Dofterna, granskog aah!, grill-os, kafferosteriet på Ringön, gödsel vid vårbruket osv. osv.
5. Lättheten att utforska nya vägar och platser. T.ex. släktforskar och besöker gårdar/torp/platser där släkten bor/bott.
6. Väcker intresse hos andra. Stannar man och frågar någon om vägen/gårdsnamn el. liknande blir de allra flesta intresserade och samtalet blir längre än man tänkt sig.
7. Nya bekantskaper. MC-folk (självklart), sådana man frågar om vägen/släkten eller radioamatörer man samtalar med och ibland blir inbjuden till. (Har komradio monterad).
De flesta tycker om en snygg MC (som inte vrålar), de får något drömmande i blicken då man pratar med dem, antingen har de haft en MC en gång eller skulle vilja ha en.
Alla har vi släkt och de flesta skulle vilja släktforska, men har inte tid (just nu), "kanske då jag blir pensionär", säger de. (Ovetande om att det är rätt hektiskt att vara pensionär, funderar på att anställa någon, som farsan sa, "hinner inte med").
8. Mekandet, gillar att ha en motor med tillhörande tillbehör, att vårda och ev. förbättra eller sätta egen stil på.
Ungefär så...
Då jag funderat på hur jag använder MCn så kommer jag ofta fram till att det är som roligast då man kunnat göra någon nytta samtidigt som man åker och njuter. "Två flugor på smällen" så att säga.
T.ex. åker MC för att med GPS kartlägga koordinaten till en gård/torp/plats där släktingar bor/bott, eller plockar svamp/bär, eller kollar något evenemang. Eller förkovrar sig på SMCs Knix och andra kurser.
Kort sagt - det blir än roligare då man kombinerar roliga ting.
Det där var ett skämt va? eller? 10-15 timmar på en hoj? kan inte vara njutning för någon. Vet att jag har problem med min kropp, men det finns ju gränser för alla. Jag är helt slut i kroppen efter 60mil i lastbil då jag jobbar. Var för övrigt ute en sväng med hojen idag. Underbart väder, perfekt temperatur! Skitroliga 3-4 mil innan jag var tvungen att stanna för att det gjorde för ont tyvärr.
Men det är ju många här på forumet som tycker det är lagomt:rolleyes:naturligtvis är det ju inte njutbart för någon.50-60mil det har jag inget problem med,kan säker åka 100-120mil jag med om jag vill men förstår inte varför.Tyvärr så verkar du ha sådana problem så hojåkning är nog inte din grej:confused:
Jag tycker att alla har mer eller mindre sagt det som jag definerars som VARFÖR.
För mig är det (med nybakad a-behörighet) skönt att ta hojjen för få en stund ensam.
Jag älskar min familj, men det är lättare att uppskatta dem när man har fått vara ifred ett tag.
Dofter, kurvor och smidigheten är de egenskaper som jag förknippar starkast med hoj.
:) Ända sen 60-talet har jag velat ha hoj. Det blev en Vespa som jag körde rätt mycket med under några år, bl.a pendlade till Götet i iskalla höstnätter. Men det var fina resor också med sol och värme och det som fastnade medt i minnet var dofterna. På den tiden var det gödsel som legat på hög innan det spreds på åkrarna och den lukten var helt annorlunda mot den vidriga stanken från svämgödsel. Blommor som rosor och raps. Fuktig mark där en regnskur nyss gått fram luktar också gott.
Sen blev det flera decennier med familj och en sk. karriär. Ungarna flyttade ut och arbetslivet tog plötsligt slut. Långtidssjukskriven -> sjukpension....
Uttråkad och klen som tusan fick jag ögonen på en hoj som stod och flörtade med mig, en Suzuki gsx400f, blå. Hör vad familjen har att säga och alla säger köp. Dom trodde väl inte att jag skulle leva så länge till att det spelade nån roll, öch ärligt talat - det trodde inte jag heller. :rolleyes:
Köpte och körde en j-a massa första hösten. Kortaste möjliga vinteruppehåll och sen igång igen. Det var den bästa rehabilitering man kan tänka sig. I början hade jag ganska besvärligt att ta mig upp på den låga hojen och komma igång men bara jag fått rull på grejerna gick det jättebra. Skönt att komma ut och få känna dofterna igen. Men vindrufset i håret? Dålig hårväxt och dessutom hjälm på resterna - inget annat att göra än att låta mustaschen växa. :p
Jag blev efterhand piggare i kroppen och det var dags att gå upp en storlek. 650 cc har väl alltid verkat lagom för mig så det blev en "skönhet" och jag lärde mig snabbt att man inte ska välja med ögonen. Sitter helt enkelt onödigt lågt på den.
Provade en Yamaha offrod enstånka oc upptäckte att livet kan ha oanade kvalitëer, Tittade runt på Blocket och fann Sigrid, Suzuki DR 650. Hon blev min favorit omedelbart. Hon har bara en nackdel och det är att det går inte att skjutsa på henne. Helt enkelt för kort i sitsen så det blir nog att revidera innehavet med tiden.
Varför var frågan och dofterna har jag redan nämnt. Sen är det ju kul att leka lite med bus inom lite snävare ramar än vad man hade vett till i ungdomen. Upptäckarlusten finns ju också och då gäller det närområdet i första hand med en radie på 15 - 20 mil + en och annan resa som drar iväg lite längre.
Människorna man möter är viktigast. Dels dom med MC som intresse och där har jag träffat ett gäng väldigt trevliga kompisar i forum och även ute vid vägen.
Sonen sade ang. en resa som hustrun och jag gjorde i "det okända" när hon berättade att vi nog var helt vilse: "Då trivdes farsan för då fick han prata med ortsbefolkningen". Mitt i prick. Det är faktiskt en av dom riktigt roliga bitarna med att köra utan karta, kompass och GPS, man träffar folk och jag har inget problem med att snacka med okända. Kan bli riktigt intressanta pratstunder ibland. :D
Ursäkta att det blev en novell. :)
Jag håller också med ovanstående! Ove och wbr
Någon har sagt att det är då man kört fel som upplevelserna börjar.
Jag har bytt däck i Nordnorge 2 gånger. Båda gångerna minns jag som mycket trevliga. Man får ju montera på/av hjulet själv. 2 timmar på varje ställe med en massa trevligt snack med personal och annat folk på en däckfirma kan vara mycket givande.
Intressant läsning om dina upplevelser på tvåhjulingarna Ove. Tack för det. Hade ju själv en GSX 400 E 1982, den 2-cylindriga, på 80-talet.
Varför jag kör motorcykel..! Har alltid önskat, nu finns möjligheten.
Jag kan få samma upplevelse efter en tur med hojen som jag kan få efter en camping tur med fjäll och fiske. Borta från hemmet med massor av frisk luft och inte minst upplevelserna som är kopplade till mc åkning
//Håkan
Konstigt! Jag vet inte . Det är väldigt svårt att beskriva en känsla. Tycker det är trevligt oavsett väder. Visst kan det vara jäkligt ibland med snö och regn men i allafall härligt.
Det började med en bekant till mina föräldrar som hade en Husqvarna rödmyra som jag fick prova på ett gärde då jag var 12 år. Gärdet räckte inte riktigt till, så det blev längre och längre turer på grusvägarna runt omkring sommarstugan vi hade utanför Norrtälje. Detta var ju på 50-talet, så det var lite friare på den tiden. Jag stod nästan och hoppade av förväntan då jag visste att hojen var på gång och att jag skulle få ut och köra. Fattar inte än i dag att jag fick göra det.
Den känslan att kunna åka som man ville är ju svår att beskriva, men är likadan fortfarande. Jag var ju inte den som ville bara köra fort utan ville hellre vara lite av en upptäckare, inte som många idag ägnar timmatal åt att kolla sin GPS både före och efter turerna.
Så småningom blev det ju mopeder och tyngre mc och familj. Fick ju återfall runt år 2000, då jag hittade en endurohoj hos en släkting.
Då blev det en massa körning på gärden och skog igen, och slutade med att en landsvägshoj inköptes. Som sagt, ungdomens känsla finna fortfarande kvar:):hello::):hello:.
Uptäckar-glädje ja. Var ute igår på en tur på "oprövade" grusvägar i närområdet. Lagom fart många stopp, det blev ändå 25 mil på totalt 4 timmar. Att sedan sitta hemma och begrunda med en karta i handen hur man kört tillhör ju även det upplevelsen.
//Håkan
Frihetskänslan! Oslagbart att susa fram och känna vind-draget, en påtaglig känsla av att man lever :) Att köra hoj har varit en lång dröm för mig, och vägen dit har varit lika lång. Ser och minns mig själv som liten flicka tjatandes på min hojåkande storebror om att jag ville åka, han hade dock annat att göra än att skjutsa runt på lillasyster ;)
Haft en mc en gång förut och tanken var att ta kortet, men omständigheter gjorde den gången att jag sålde hojen och valde att vänta. Nu i våras köpte jag min nuvarande motorcykel, och tajmingen var nu den rätta! :) Så nu under sommaren har jag övningskört, pluggat teori och äntligen för en vecka sedan fått addera ett A till mitt B på körkortet! Vilken känsla! :) Hade en överenskommelse med mig själv om att jag skulle ha kortet innan jag fyllde 40, och fixade det drygt 4 månader innan D-day! ;)