Köra hoj gör dig yngre och gladare

http://www.hojen.nu/bilder/nyheter/2009/gladaremc.gif

Att köra hoj gör dig både yngre och gladare
När vissa, kanske framförallt medelålders män, skaffar motorcykel är det många
som skrattar och tror det är ren åldersnoja. Ett försök att hålla sig kvar i en
svunnen ungdom eller kanske blir sådär tuff igen som när man körde moppe :)

Studier vid ett japanskt universitet visar att köra motorcykel faktiskt bidrar till att
hålla dess förare yngre och piggare genom att kontinuerligt stimulera hjärnan.

En forskare vid namn Ryuta Kawashima har tillsammans med Yamaha utfört en
rad tester på just medelålders män.

Ett av testen gick ut på att man delade in försökspersonerna i två grupper.
Gemensamt för deltagarna var att de alla hade mc-kort, men att ingen av dem
kört på minst 10 år. Ena gruppen fick sedan köra hoj dagligen i två månaders tid
medan den andra gruppen fick hålla sig till bilen.

Resultatet visade att den grupp som kört hoj presterade bättre i bland annat
minnes-test och dessutom upplevde sig själva som gladare.

Källa: DI

Tack pewa!!
GB 2o)

Jag kan bara tala för mig själv när jag säger att jag inte skaffar kort och mc för att jag har åldersnojja. Anledningen beror på flera orsaker. Bland annat för att det är först för tio år sedan som jag kände mig tillräckligt mogen för att köra hoj. När jag var yngre var jag direkt olämplig för hojåkning och hade med stor sannolikhet kört ihjäl mig, eller ännu värre, kanske skadat någon annan. Sen har tiden inte räckt till med hästgård och hundar. Ekonomin har också varit ett hinder.

Men nu faller pusselbitarna på plats och jag ser fram emot många år i sadeln. Och jag tror undersökningen som Pewa hänvisar till visar korrekta resultat. Visst blir man lite lyckligare av att köra hoj. Avkoppling och koncentration under några timmar på fina vägar är balsam för själen. Sen tror jag att det är sällskapet som är pricken över i:et. Mötet med andra hojåkare innan turerna, under fikat och när man är framme vid målet.

Man är tillsammans under hela resan även om man är ensam under sin egen hjälm. Man kollar i backspeglarna för att se att alla är med och man ger tecken för olika faror som lurar på eller vid sidan om vägen. Man bryr sig om sina hojåkarkompisar. Och då blir man gladare och mår bättre.

Jag är hur som helst glad över att jag till slut tog steget in i hojkulturen. Jag visste att jag skulle tycka om det, men känslan är så mycket större än så idag. Jag känner mig verkligen hemma på vägen med vinden i ansiktet och med lite muller från vännernas hojar runt omkring mig.

Jonas,

Jag tycker att du på ett utmärkt sätt fångat känslan av att vara en del av hojåkarkollektivet. Man kan åka själv eller tillsammans med andra, en hojtur är precis som du säger "balsam för själen". Känner jag mig stressad på jobbet är det härligt att sätta sig på hojen när jag åker därifrån. Varje eftermiddag känner jag en glädje när jag kan byta om till hojkläderna, gå ner i garaget och starta upp någon av mina hojar. Vet att jag kommer att fortsätta att köra motorcykel så länge jag bara kan, innan kroppen sätter stopp. Har svårt att tänka mig ett liv utan mina motorcyklar. Kanske inte så konstigt egentligen, jag vet ju inte hur det är! Har ägt och kört motorcyklar sedan jag var sexton år, så hur det är att inte vara motorcyklist vet jag ju inte och har heller inga planer på att ta reda på. Det kan ju vara okay, men det är dumt att chansa...:D

Japp Jonas du beskriver det bra. Sällskapet gör nöjet men stunderna för en själv är meditation, och känslan av att hela tiden utvecklas stärker självkänslan. Sen tror jag det är nyttigt för huvvet att ha pysslandet med sin hoj och drömmarna om kommande hojar som sysselsättning. Sen så ger resandet nya intryck hela tiden.. äh hojåkning är helt enkelt ett destilat på livet. :D

Och inte att förglömma får man ofta guidning av hojvänner som tar täten och visar vägen till orter och ställen som man tidigare bara hört talas om. Man blir helt enkelt mer allmänbildad och berest som hojåkare. :)

jag kan bara hålla med ,sen jag blev återfallare tycker jag att man har fått tillbaka ungdomen på något konstigt sätt, man är väl som grabbarna i wild hogs :)

En viktig sak som hänger ihop med detta att köra hoj är alla mäniskor som man träffar. Vi pratar med varann utan att känna personen i fråga vi kan ta en öl ihop och prata som om vi alltid känt varann, det är jättekul med blandade åldrar vi kommer från olika samhällsgrupper och det käns jämlikt ändå, så är det inte i övriga livet. Vi träffar folk som man inte för sitt liv skulle få för sig att språka med men ses vi med hojkläderna på så lär vi känna varann hel utan förutsättning och det är jätte kul. Jag säger som Mats att den dagen jag inte klara köra min hoj kommer att kännas tomt.

Kan bara hålla med! Dock är jag lite av en ensamvarg och känner inget behov av att köra i stora grupper. Några stycken är väl ok men när det blir typ 200 hojar och det är vakter som stoppar trafiken och så tycker jag att det är för mycket organisation.

Lätt och ledigt ska det vara!

Citat:

---

Ursprungligen postat av Mc-Bosse

Kan bara hålla med! Dock är jag lite av en ensamvarg och känner inget behov av att köra i stora grupper. Några stycken är väl ok men när det blir typ 200 hojar och det är vakter som stoppar trafiken och så tycker jag att det är för mycket organisation.

Lätt och ledigt ska det vara!

---

Håller med, tycker det är jättekul att köra i lite större grupper med folk man känner men kortegekörning är dödens trist. Här uppe har vi dock 1a Maj-rundan som är så att säga startskottet för säsongen här uppe där jag plikttroget ställer upp. Måste ju visa för bilisterna att "nu får ni sluta SMSa i korsningarna och hålla lite koll, nu finns det hojar här".

Citat:

---

Ursprungligen postat av leffa

jag kan bara hålla med ,sen jag blev återfallare tycker jag att man har fått tillbaka ungdomen på något konstigt sätt, man är väl som grabbarna i wild hogs :)

---

Du har sett filmen antar jag. ;)

Håller med, en tur på hojen är som balsam för själen som Jonas beskriver det. Man får grinigt humör om man inte fått köra hoj på ett tag och bara en kort tur om så bara under 1 mil blir humöret genast bättre.
Man förkovras och lär sig alltid nya vägar och sevärdheter man annars inte skulle upptäck i sin bil. Man känner sig väl omhändertagen för vi är mer måna om varandra och vi är dessutom mycket mer trafikmedvetna än andra trafikanter. Vi går avrostningar och på andra kurser för att bli bättre förare, andra går räddningskurser om nån av oss skulle köra av så finns det folk i gruppen som kan hjärt- och lungräddning, som vet hur man drar av hjälmen om man måste dra av den vid kris. Allt detta och mer därtill hade jag missat om jag inte tagit kortet för mc.

Många gånger har jag undrat varför jag inte gjorde som jag tänkte då – 1985 när jag tog bilkortet – att jag skulle ta mc-kortet också när jag ändå höll på. Jag har många gånger ångrat att jag ”slösat” bort mer än 20 år på enbart bilkörning innan jag tog mc-kortet. Jag har fått drygt 20 år för lite av det roliga kan jag känna. Men nåt säger mig också att det kanske var meningen att jag inte skulle ta mc-kortet då för 24 år sen, jag kanske inte var mogen för det helt enkelt för som jag sladdat med bilar och lekt med dom kanske jag skulle kört likadant med en mc.

Men visst känner jag mig ung fortfarande och ung är jag på hojen men med mer ansvar, omdöme och hänsyn samt framför allt mognad. Jag brukar skämtsamt säga att jag är 40+, känner mig som 25 och ser ut som sjutton. ;)

Ja, jag vågar påstå att de har rätt i artikeln. :D

Motorcykel är livet för mig, jag känner mig så avslappnad när jag kör och glad framför allt. Sen tycker jag att Jonas har beskrivit det perfekt när det gäller turer och gemenskapen.:D

Jag har svårt att beskriva i ord hur jag känner när man ligger ute på vägarna och kör men underbart tycker jag täcker hela registret.

Kan det verkligen gälla de som kör glidare och sitter som räkor?????, också.

Citat:

---

Ursprungligen postat av Olle Å

Kan det verkligen gälla de som kör glidare och sitter som räkor?????, också.

---

Ja det tror jag ,dom har hittat sin grej precis som dom som åker grusmaskiner eller sporthojar eller någon annan typ av hoj.;)

Så är det, när vi 60+ träffars kan ingen tro vår ålder(58-83). Lite halta å lytta när vi kliver av hoj, när vi kör är vi unga å glada.