Modifieringar behövs

Husqvarnan behöver modifieras lite. Jag har problem med att växla uppåt med högerfoten. Dels gör det ont i vristen och dels kan jag tydligen inte vinkla foten uppåt/inåt och dra upp växeln samtidigt. Nån kom med ett tips att jag kan sätta ett plattjärn som finns bakom hälen så när jag växlar uppåt trampar jag ner med hälen istället för att vinkla foten uppåt/inåt och dra upp växeln med foten. Det är långa slag mellan växlarna och det är bland annat det jag har problem med.

Nr 2 jag måste göra efter ett tips från en av FMCK-killarna är att lossa lite på höger handtag. Just nu är det åtdraget til max vilket innebär att kör jag omkull vrids inte handtagen runt utan går av istället. De ska sitta så pass åtdragna att ett fall vrider handtagen framför att de går av.

3:e är nya fjädrar. De gick av då och då, skidan låg då platt mot marken. Inte bra om jag svänger, då kan skidan greppa tag i nåt, hojen svingar sig runt och jag gör en highside. Igen...

Det 4:e är att skruva ner tändningben lite. Just nu är den högtänd och ger ena riktiga baksmällar ibland. Det var en sån som slog av vristen på vinterrallyt och i förra veckan.

I natt drömde jag om Husqvarnan igen, hur jag försökte kicka igång den men inte lyckades. Då hittade jag en backe efter ”lite” letande (jag gick länge runt med hojen) och gjorde som i Älvdalen. Jag hivade mig nerför backen på den och la i 2:an, släpper kopplingen och dunsar till den med rumpan. Och tänkte ”Yes! Jag lyckades IGEN!”.

Det kan nog funka bra med tå/hälfunktion för växlingen. Är väldigt många customhojar som är utrustade med det.

Lossa lite på handtagen är ett gammalt beprövat knep bland enduroåkare. Så gjorde man förr, innan barkbusters kom. Är det någon särskild anledning till att bara lossa på höger sida?

Det där med tändningen, vilka fördelar och nackdelar finns med hög respektive lågtändning? Att den blir "elak" och biter tillbaka med högtändningen har jag förstått. Vore intressant att veta för mig som inte kan någonting om tvåtaktare.

Citat:

---

Ursprungligen postat av Mats Liifv

Är det någon särskild anledning till att bara lossa på höger sida?

---

Ja, på höger sida sitter det för hårt åtdraget! Vid ett fall går handtagen av framför att snurras runt. Jag hade ju skrivit varför?

Citat:

---

Ursprungligen postat av Mats Liifv

Det där med tändningen, vilka fördelar och nackdelar finns med hög respektive lågtändning? Att den blir "elak" och biter tillbaka med högtändningen har jag förstått. Vore intressant att veta för mig som inte kan någonting om tvåtaktare.

---

Det är ingen skillnad mellan två och fyrtakt. På min BSA kan man ändra tändningen på styret, från högtänd till lågtänd, när man kör den ska den vara på lågtändning (fyrtaktsmotor). Någon särskild skillnad mellan två- och fyrtakt finns väl egentligen inte annat än att tvåtakt ger lindrigare baksmällar? ???

Jo, glömde: om Husqvarnan är lågtänd får man kicka fler gånger istället, med risk för att den surar igen fortare.

Naturligtvis var det så enkelt med handtagen. Trodde, i min enfald, att det var extra känsligt på högersidan av någon anledning. Kanske något extra viktigt reglage eller så.

Kände att jag ville veta mer om tändningens betydelse av hög och lågläge.
Hittade http://www.bsafiles.se/ih/BSA%20Handbok.htm där det beskrevs att man i normalfallet skulle köra på högtändning. Verkar dock vara rekommendabelt att starta på lågläge för att undvika bakslag. När man ska använda lågläge under körning är om hojen är tungt lastad och går på låga varv.

På http://classicmotor.se/fragaexperten/article327553.ece ges en bra förklaring till vad som händer vid låg respektive hög tändning.
Har aldrig funderat över det hela förrän du tog upp det eftersom jag inte haft någon möjlighet att ändra inställning på mina hojar. Nu vet jag vad som händer och inte minst varför.

Citat:

---

Ursprungligen postat av Mats Liifv

... där det beskrevs att man i normalfallet skulle köra på högtändning...

---

Z-z-z-z... Ja jisses, de har stängt och gått hem här uppe i knoppen i dag med utan att jag visste om det.

Det är enklare om handbromshandtagen sitter lite lösare, då slipper de gå av om man vurpar. Det är duktigt åtdraget på högra sidan, den vänstra kan jag flytta på om jag vill utan verktyg men den högra sitter ordentligt. Därför ska jag lossa lite på den sidan.

Classic Motor förklarar bra varför jag slagit av vristen! Ritningen på den där BSA-hojen är modernare än det ser ut på min BSA.

Citat:

---

Ursprungligen postat av Katarina

Classic Motor förklarar bra varför jag slagit av vristen! Ritningen på den där BSA-hojen är modernare än det ser ut på min BSA.

---

Sidan behandlar årsmodell 48-58, om jag minns rätt. så det är lite modernare hojar, även om skillnaderna inte bör vara så stora.

Man kan gott förstå varför du hade oturen att skada dig. Det är rejäla krafter i rörelse. Har själv varit dum nog att kicka i seglarskor, något jag aldrig gör om även om det inte gick så illa som för dig. Nu är det bara crosstövlar som gäller.

Utan att vara dryg och så:

Flamfronten breder ut sig från tändstiftet med en viss hastighet (varierar iofs med bränsleblandningsförhållanden). Om brasan ska hinna nå ända ut "i hörnen" lagom till att kolven passerar övre dödpunkt, måste tändtidpunkten vara aningen innan ödp. Det som avgör hur mycket före, är helt enkelt avståndet från tändstiftet till förbränningsrummets bortersta del.
Vid ökande varv har ju flamman kortare tid på sig innan ödp nås, varför förtändningen också måste komma ännu tidigare vid högre varv.
På motorer med liten skillnad mellan minsta och högsta varvtal (gamla bruksmc till exempel), kan tändtidpunkten vara fast medan de andra (=flertalet) har någon form av reglering. Detta sköts med centrifugalregulator eller elektroniskt. Många äldre bilmotorer har dessutom en vakuumregulator som minskar förtändningen vid hög belastning (=lågt undertryck i insugningsröret).

Såväl för tidig som för sen tändtidpunkt är skadlig för motorn varför kontroll (statiskt eller dynamiskt) av denna är en av de viktigaste servicepunkterna. Det tydligaste felet, är den spikning som uppträder vid för tidig tändning.

På äldre motorer, är sliten och feljusterad brytare den vanligaste orsaken till felaktig tändtidpunkt. Om brytaravståndet ökas, kommer gnistan tidigare och omvänt. Därför ska man aldrig byta/justera brytare utan att efteråt kolla tändtidpunkten.

Citat:

---

Ursprungligen postat av Mats Liifv

Har aldrig funderat över det hela förrän du tog upp det eftersom jag inte haft någon möjlighet att ändra inställning på mina hojar. Nu vet jag vad som händer och inte minst varför.

---

Det är snarare så att du inte behöver ändra själv. Du har en väldigt varierande tändförställning på din mc men det sköts alldeles ajtomajtiskt av en massa smart elektronik.
Förr var det ju bara spakens inställning eller varvets påverkan på centrifugalregulatorn som styrde men nowadays kan varv, spikningstendenser (oktanberoende), temperatur, belastning (oftast mätt i kvoten gaspådrag/varv) och säkert en del annat påverka hur tidigt det gnistrar.
Fascinerande!

Jo fast på Husqvarnan fungerar allt jättebra just nu, tändstiftet är brunt och fint, inte svart eller vitt, inte oljigt heller och jag har kikat i handboken för hojen och där pratas det om brytaravstånd på 0,3–0,4 mm och nåt annat gap mellan 6–9 mm.
Det finns ett extra tändstift med, det rätta blev blött så jag bytte och stoppade i det andra, då sänktes tomgången rejält och den blev lite halvsvår att hålla igång. Jag misstänkte det var en annan värmegrad på det tändstiftet, det såg också lite oljigt ut sen. Jag bytte genast tillbaka till det som annars sitter i och genast blev motorns svar klart bättre. Så även tändstiftens värmegrad spelar en viss roll i alltihop också.
Men den behöver bli snällare helt klart. Blir mindre varvvillig men ger inte lika hårda baksmällar sen. Man kan ändå inte köra fortare än runt 80 km/tim med den i alla fall så... ;)

Citat:

---

Ursprungligen postat av Katarina

Jo fast på Husqvarnan fungerar allt jättebra just nu, tändstiftet är brunt och fint, inte svart eller vitt, inte oljigt heller och jag har kikat i handboken för hojen och där pratas det om brytaravstånd på 0,3–0,4 mm och nåt annat gap mellan 6–9 mm.
Det finns ett extra tändstift med, det rätta blev blött så jag bytte och stoppade i det andra, då sänktes tomgången rejält och den blev lite halvsvår att hålla igång. Jag misstänkte det var en annan värmegrad på det tändstiftet, det såg också lite oljigt ut sen. Jag bytte genast tillbaka till det som annars sitter i och genast blev motorns svar klart bättre. Så även tändstiftens värmegrad spelar en viss roll i alltihop också.
Men den behöver bli snällare helt klart. Blir mindre varvvillig men ger inte lika hårda baksmällar sen. Man kan ändå inte köra fortare än runt 80 km/tim med den i alla fall så... ;)

---

Men du; det måste ju finna ett angivet värde för tändläge också. Uttryckt endera i grader eller i millimeter före övre dödpunkt. Kolla brytaravståndet först bara innan tändläget justeras till fabrikens rekommendation.
De där 6-9 millimetrarna är nog fältbrytningsavstånd som ibland anges för (svänghjuls-)magneter - men då är man på en akademisk nivå där jag för länge sedan tappat taget...

Citat:

---

Ursprungligen postat av Guzzi-Leif

Men du; det måste ju finna ett angivet värde för tändläge också. Uttryckt endera i grader eller i millimeter före övre dödpunkt. Kolla brytaravståndet först bara innan tändläget justeras till fabrikens rekommendation.
De där 6-9 millimetrarna är nog fältbrytningsavstånd som ibland anges för (svänghjuls-)magneter - men då är man på en akademisk nivå där jag för länge sedan tappat taget...

---

Yes, 22° står det. Just det, fältbrytningsavstånd, märkligt ord jag aldrig stött på förr så det tappade jag givetvis bort. Så här är det:

ÖDV: 22° (vad det stod i mm minns jag inte men 22° minns jag)
Fältbrytningsavstånd: 6–9 mm
Brytaravstånd: 0,3–0,4 mm

Använda också ett tunt papper och dra försiktigt med det tills rätt motstånd känns står det också. Jag får dyka in i pärmen igen och läsa på mer.