Nja, håller inte riktigt med dig där, Hasse i Kristianstad. Ju längre tiden gick för mig desto mindre begär hade jag och desto mindre behövde jag kämpa emot. Motivationen sitter där hela tiden och jag har aldrig ens provsmakat en cigg sen jag slutade 1989. Jag tror för den delen att det skulle smaka illa, som första ciggen jag började röka för den var ju faktiskt inte god.
Däremot drömde jag i början att jag börjat röka igen och röker upp ett helt paket eller två för att liksom ta igen allt men det var bara i början när jag hade slutat. Medan tiden gick blev paketen i drömmarna färre och mindre antal cigg, till slut var det bara en enda cigg jag tjuvrökte. Ibland kändes det sååå verkligt att när jag vaknade på morgonen kände jag mig jätteskyldig och otroligt besviken på mig själv. Då kunde jag vara på dåligt humör en stund för jag var heligt förbannat på mig själv.
Numera dröms det inte alls om några cigg, det var många år sen sist jag drömde jag att jag började röka. Det avtar med åren, begäret är obefintligt och jag skulle aldrig kunna tänka mig att börja nu. Det har gått 19 år nu, just i dag, den 9/1 för 19 år sen, slutade jag röka.