Ursprungligen postat av
swischmc
För att irritera Engström67 lite mer... ;)
När hojen stod helt ny i garaget (hos svärfar) åkte jag förbi och insåg att asfalten var för mjuk för centralstödet. Orutinerat som jag var hade jag knappast full koll när jag lyckades rulla hojen av centralstödet och tappade hojen åt den sida jag inte stod på. Insåg direkt att jag skulle få höra både det ena och det andra om jag bad om hjälp för att resa den, så i ren ilska fick jag upp hojen - bara för att inse att jag glömt fälla ut stödet och hojen trillar åt andra hållet... Då var krafterna slut och jag fick krypa till korset. Å andra sidan så var första repan i lacken/plasten redan gjord innan premiärturen. :D
Andra gången var när jag var ute på en egen tur och stannat vid vägkanten för att ta en fika. När jag skulle iväg insåg jag att jag förmodligen skulle trilla ned i diket om jag försökte ta mig upp på hojen som den stod. Bra tänkt! Lite längre fram var väggrenen något bredare, pga av traktornedfart till åkern. Rullar hojen dit och precis när jag kommer fram snubblar jag på en sten. Faller ned i diket och hojen lägger sig fint i nedförsbacke. :banghead: Bara att vänta på att någon skulle komma förbi, vilket tog kanske en halvtimme... Vinka in bilen och börja med att säga: nejdå, ingen allvarlig olycka, men kan du hjälpa mig att resa hojen?
Förutom dessa "höjdpunkter" har jag lagt hojen ytterligare några gånger. Det blir lätt så när en liten tjej med korta ben kör en stor hoj på 220 kg och sadelhöjd på 80cm... Når bara tåspetsarna ner är minsta dikesanvisning ett problem. Inte alltid man är klumpig, det kan bero på yttre faktorer också, som att det inte finns hojar med låg sadelhöjd om man inte vill köra custom... ;)