Den var fin.:)
Utskriftsvy
Den var fin.:)
Så har jag då underlag för att skriva en första rapport om skillnaderna mellan BMW R1150RS (2003) och Moto Guzzi 1200 Stelvio (årsmodell 2008).
Stelvion är oändligt mycket mer hanterbar och lättsvängd utan att på något sätt kännas mindre stadig än BMWn. Körställningen och styret medverkar förstås till detta men också en sund grundkonstruktion med väl valda vinklar och språng. Hur den blir med full last vet jag inget om.
Den allra största skillnaden (förutom motorcyklarnas olika användningsområde/typ förstås) är frånvaron av ryckighet. Guzzin känns som en förgasarmaskin vid pådrag/avdrag och det finns ingen servo som omöjliggör riktigt mjuka inbromsningar. Kommer att bli ett stort lyft för passageraren.
Motorn är som V-motorer från Mandello brukar vara; känns som att bara vrida på en vattenkran och varvet rusar iväg utan att man märker det. Aningen farligt för körkortet om man säger så. Vibrationer finns men hittills har jag uppfattat dem som betydligt kroppsvänligare och mindre irriterande än på BMW’n. Backspeglarna är stilla och fina på nästan alla varv – snygga och välfungerande är de också.
Avgasljudet är överraskande starkt. Men vackert…
Om man glömmer att man åker europeiskt, kan man få en del klonkljud i växellådan men växlingarna går ändå alltid smidigt som på en nippones – helt väsenskilt från hur det brukade vara att åka Guzzi förr i tiden och betydligt mjukare än på BMWn.
Man har löst problemet med kardanpåverkan vid pådrag/avdrag på ett helt annat sätt än BMWs delade kardanrör, inga vippspel att kolla alltså.
Fjädringskomponenterna verkar väldigt seriösa med en mängd inställningsmöjligheter. Jag är lite negativt överraskad över att de är så ”styva” även med inställning för mig (spinkeklassen, lätt flugvikt).
Reglage och kontroller är helt ok även om de inte håller samma perfekta finish som BMWs. Gudskelov slipper man i alla fall de separata blinkersknapparna…
Det märks väldigt tydligt att Guzzi haft egen vindtunnel sedan 50-talet. Trots att väderskyddet bara består av några små plastbitar, har jag nästan samma skydd som från BMWs helkåpa. Med min längd samt med sadel och vindruta i nedersta lägena, är förarmiljön helt lugn och stilla åtminstone upp till svensk motorvägsfart (hmmmm, kanske lite till också).
Det finns några detaljer som ger mervärde: Låsbart handskfack i kåpan, bättre ljus, färddator, stålomspunna bromsslangar i original samt alldeles underbara, excentriska justeringar för broms- och växelpedal. Åsså förstås en riktigt tjock o fin instruktionsbok.
Lite utanför Guzzis kontroll, ligger enormt mycket fint tekniskt material ute på nätet. Kopplingsscheman, verkstadshandböcker och reservdelskataloger är enkla att få tag på trots få sålda exemplar av en ganska ny modell.
Tyvärr har Guzzi fallit för en del fjolliga modenycker vilket jag föraktar. Stelvion har digital hastighetsmätare, vita blinkersglas och vitt bakljusglas (röda lysdioder). Hur fasen kan man göra så?
När det gäller allmän kvalitetsnivå ser det minst lika gediget ut som på BMW. Framtiden får utvisa.
Lovar att återkomma när jag vet mer – även med eventuellt negativa bitar.
Jag är allt lite nyfiken på Guzzi, men har ändå en dumm fråga. Blir det inte varmt om benen med cylindrarna så nära?
Intressant. Angående den styva fjädringen så kanske den kommer funka finfint med lite last?
Det finns inga dumma frågor, bara dåliga svar!
I stadskörning kan man väl kanske känna värmen ibland men aldrig så det besvärar.
Försök prova en Guzzi någon gång, de är väldigt annorlunda i karaktären. Men minns att det skiljer enormt i utförande och feeling mellan 80-talsprodukterna och dagens Guzzi.
Kommer jag bara åt så ska jag göra det, jag vill inte prova en privat hoj om det strular, men väl på en firma.
Du stortrivs med din nya följeslagare och jag kan tro det blir mycket åkande på de Värmländska vägarna. (Även om underlaget är grus)
Några frågor från mig.
Hur långt är det mellan serviceintervallerna?
Är den lätt att själv greja med även om man har tummen mitt i handen. Ta ur batteri...byta lampor...oljefilter t.ex.
Har det sålts många Stelvio i dina trakter?
Här där jag bor är det nog ganska långt till en Guzzi-säljare och jag tror inte jag sett någon ännu ute i trafiken.
Inte ens under mc-dagarna då det ju formligen svämmade över med hojar i stan.
Konstigt nog är ju den typen av hoj inte så vanlig vilket jag har svårt att förstå.
Lycka till med Guzzin.
Serviceintervallet är numera 1 000 mil. De senaste generationerna Guzzi är lättmekade då luft- o oljefilter funnits med redan på idéstadiet och inte kommit dit som jästen efter degen. Ventiler och så vidare sitter bra till och tändningen är förstås elektronisk. Kardandriften påverkar också pysselbehovet positivt.
Det finns många orsaker till de låga försäljningssiffrorna. Ett svårutplånligt rykte från tidigt 70-tal om låg kvalitet är ett, på senare tid täta generalagentbyten ett annat. Oförmåga att producera och distribuera eftersökta modeller ett tredje.
Under 70-talet fanns några modeller som sålde riktigt bra; V7, Stornello, Sport/S, Le Mans o California. Stelvion, Norge och de senaste läckra retrohojarna skulle kunna bli dagens motsvarigheter om bara fler vågar provköra samt lita på alla positiva tester. Åsså måste generalagenten våga vara lite mer offensiv.
Såvitt jag vet, är jag den ende Stelvio-ägaren i Värmland.
1000 mil tycker jag var bra. De flesta märken går väl också från 600 till 1000 mila intervaller.
Vad jag skulle skriva var att MC-Nytt har testkört en Stelvio och kommer med ett omdömme i nästa nummer. Måste också inflika....Solkatterna får en svettig kväll i morron i Nyköping.