Ursäkta redan här ett inlägg som sannolikt inte är "politiskt korrekt" men jag kan inte sluta fundera på den ställda frågan.
Smittades redan som nioåring av detta virus när jag fick farsans gamla 98 cc i födelsedagspresent och sedan har vägen alltid varit mera lockande med två hjul mellan benen än något annat, (nåja nu pratar vi hojar) fyllde 66 i går.
Efter asfalten är det farten och smidigheten som lockar, (typ BMW), farligt? jomenvisst, alltid när man är oskyddad och snabb, men en del av konceptet.
I endurospåret och efter grusvägarna är fartens fara en adrenalinhöjare av guds nåde, en kick jag aldrig/ogärna missar.
Jösses när träd och stenar kommer susande i marginaler som räknas i centimetrar, varvräknaren läser 5000 rpm och jag vet att minsta j...la misstag är ödesdigert då är jag närmare livet än någonsin!! Då ere kung att leva. Fysbiten inte heller att förakta och i kombination med FMCK blir mixen fulländad med skicklighetsutmaningen att skjuta pistol.
Lev och må hojälskare, leta upp närmsta FMCK-kår för där lär vi er hur man UNDVIKER alla mina suspekta laster och samtidigt har vi så ohejdat roligt tillsammans.