Du har sett filmen antar jag. ;)
Håller med, en tur på hojen är som balsam för själen som Jonas beskriver det. Man får grinigt humör om man inte fått köra hoj på ett tag och bara en kort tur om så bara under 1 mil blir humöret genast bättre.
Man förkovras och lär sig alltid nya vägar och sevärdheter man annars inte skulle upptäck i sin bil. Man känner sig väl omhändertagen för vi är mer måna om varandra och vi är dessutom mycket mer trafikmedvetna än andra trafikanter. Vi går avrostningar och på andra kurser för att bli bättre förare, andra går räddningskurser om nån av oss skulle köra av så finns det folk i gruppen som kan hjärt- och lungräddning, som vet hur man drar av hjälmen om man måste dra av den vid kris. Allt detta och mer därtill hade jag missat om jag inte tagit kortet för mc.
Många gånger har jag undrat varför jag inte gjorde som jag tänkte då – 1985 när jag tog bilkortet – att jag skulle ta mc-kortet också när jag ändå höll på. Jag har många gånger ångrat att jag ”slösat” bort mer än 20 år på enbart bilkörning innan jag tog mc-kortet. Jag har fått drygt 20 år för lite av det roliga kan jag känna. Men nåt säger mig också att det kanske var meningen att jag inte skulle ta mc-kortet då för 24 år sen, jag kanske inte var mogen för det helt enkelt för som jag sladdat med bilar och lekt med dom kanske jag skulle kört likadant med en mc.
Men visst känner jag mig ung fortfarande och ung är jag på hojen men med mer ansvar, omdöme och hänsyn samt framför allt mognad. Jag brukar skämtsamt säga att jag är 40+, känner mig som 25 och ser ut som sjutton. ;)
Ja, jag vågar påstå att de har rätt i artikeln. :D