:) :) :)
Utskriftsvy
;) Var och en har ju fria händer att välja sina prioriteringar och sättet att koppla av är ju personligt. Själv kan jag föredra att sitta i ekan och fiska, skåda fågel genom kikarn eller syssla med min musikhobby framför att sitta och nöta mc-sadeln i onödan.
:) Men det fria Hoj-partiet ställer jag gärna upp på. :D
:cool: Hade tid och tillfälle nu att göra den där sedan länge planerade östkust/Öland/Smålandresan nästa vecka om vädret tillåtet det men nu har det strulat till sig med ryggen när jag trampade i en grop när jag skulle vända hojen efter en grusväg. :mad: Hinder för friheten dyker ofta upp på det mest oväntade viset ibland. :rolleyes:
Iskristaller som nålar i min osyddade ansiktshy och jag bara ler ;D
regnet hindrar ju vägen från att damma.
Bakhjulet far än åt höger än åt vänster,
kurvor och backar avlöser varandra,
nya överraskningar bakom varje krök.
Det är inte underligt att man blir lite poetisk,
när man utsätts för så mycket livskvalitet.
Ibland står det väg på kartan,
i verkligheten är det bara hjulspår efter traktorer.
Halvtid på Fenix konditori i Emmaboda,
Toscakaka och Mazarin till kaffet,
Beach Boys i Jukeboxen.
Skruv till Emmaboda, ca 20 min med bil,
start ca 14.00 framme 16.30, med MC.
Som ni förstår har jag haft en toppen eftermiddag,
på rymmen.
Jag tillhör definitivt rymmarnas skara.
Min karaktär som Rymmare är att jag vet inte var jag hamnar när jag kör iväg. Höger eller vänster i vägkorsen bestäms på plats. När man rymmer så är det för att ha en stunds kontroll på sina för stundens uppkomna behov att bara vara. Känna frihet,köra dit det käns bra just då. Låter det konstigt?