4 bifogad(e) fil(er)
Lång dags färd mot glass eller hur en Swiss Army Knife löser alla problem
Var tidig väckning för mig i dag, skulle äta frukost med Patrik i Rosenhill innan vi skulle starta dagens tur. Efter en snabb caffe latte och en ruta mörk choklad styrde jag mot Rosenhill och den väntande frukosten. Var där halv åtta som vi kommit överens om. Ingen Patrik. "Nåväl, han dyker väl upp?", tänkte jag. Klockan blev åtta och jag hade druckit upp mitt kaffe och ätit min goda tunnbrödsrulle. "Han får tio minuter till, sen sticker jag", tänkte jag. När Patrik inte kommit och klockan blivit tio över åtta åkte jag mot färjan över Skanssundet. Nu började det bli bråttom om jag skulle hinna med färjan som skulle gå halv nio. Medelst inspirerade körning på den krokiga vägen och en snittfart på sjuttiotvå km/h kom jag fram till färjeläget. Här står till min överraskning Klaus med sin Boss Hoss och väntar. Visste inte att han skulle med. Vi hinner med färjan tack vare att de öppnar bommarna för oss. Ringer Leffa och berättar att vi är på väg mot mötesplatsen, Helgö Kaffestuga.
Snart är vi framme vid Kaffestugan och redan efter ett par minuter kommer Leffa på sin Yamaha. Han har varit i kontakt med Patrik och fått reda på att han inte skulle följa med. Jobbet kallade. Han hade skickat mailat min privata brevlåda, vilken jag inte kollat. Hade bara kollat forumet innan jag stack hemifrån. Så kan det gå. Efter ett snabbt tankstopp i Nyköping tog vi den härligt krokiga vägen från Jönåker ner till färjeläget i Kvarsebo. Här skulle Gibson tillsammans med sin fru möta upp. Vi hann precis få oss varsin kopp kaffe så dök dom upp. Satt i lugn och ro och snackade och fikade en stund innan vi äntrade färjan över till Vikbolandet.
Så här långt hade vi inte haft några större tekniska problem än att Boss Hossen "markerat revir" genom att läcka kylvätska varje gång vi stannade. Ett beteende som annars brukar förbehållas engelska hojar....
Det skulle bli värre!
På väg mot Stegeborg och nästa färja märkte vi plötsligen att Gibson försvunnit bakom oss. Leffa fick tag i honom på mobilen och vi vände tillbaka. Det visade sig att hans hoj plötsligen bara hostat till och stannat. Felsökning vidtog. Vi kunde snart utesluta de vanliga felen som att man kommit åt dödarknappen, dålig batterikontakt, säkringar med mera. Snart kom vi fram till att det inte kom fram någon bensin till förgasarna. Kollade bränslefiltret, vilket såg ut att suttit där sedan hojen var ny, för tjugo år se´n eller så. Klaus, som är vår aldeles egen "Skalman" fiskade snabbt upp ett mycket exklusivt bränslefilter ur verktygsfacket på sin hoj. Han hade ett extra till sin hoj med sig. Suveränt! Nu skulle det väl fungera? Icke så! Hur är det med bränslepumpen? var nästa fråga. Gibson berättade att den inte surrade som den brukar när man slår på tändningen. Nu hade vi hittat felet. Pumpen monterades loss med hjälp av en Swiss Army Knife, vilket var det huvudsakliga arbetsvertyget denna dag. Verktygssatsen som hörde till hojen var av den vanliga, minst sagt usla klassen. Anslutning direkt på batteriet gav vid handen att pumpen inte fungerade. Med hjälp av kniven skruvade Klaus isär pumpen. Nu kunde det konstateras att brytarspetsarna på pumpen behövde filas av. Med kniven, så klart. Efter det var det bara att återmontera allting. Under tiden passade Leffa på att provköra min Triumph. Leendet han hade när han kom tillbaka sa allt! Antar att jag såg likadan ut när jag själv fick testa en likadan hoj som den jag nu äger. Tror Leffa känner sig än mer säker på att han vill ha en egen Triumph. Lagom till han kom tillbaka var allting klart och vi styrde åter mot Stegeborg och färjan. En härligt krokig och smal väg tog oss ner till linfärjan som gick den korta biten över sundet.
Nu var det inte långt kvar till Söderköping, bakvägen. Det var en lång kö genom stan. Dessbättre skulle vi snart vika av ner mot "Smultronstället" som glasscaféet heter.
Kön dit var mycket kortare idag och vi fick bord nästan omgående. Glassarna smakade minst lika gott denna gång. Vi blev väl kvar någon timme under glatt sampråk och många skratt. Planerade bland annat att vi skulle ta någon längre tur senare, kanske till Åland. Vidare väcktes tanken på att hyra kanoter och paddla runt Kungsholmen i Stockholm. Många kul idéer kommer upp när man börjar spåna lite. Här har jag fått några riktigt bra kompisar. Jättekul! Synd att inte fler tar chansen att följa med när vi är ute och åker. Vi har verkligen trevligt!
Hemvägen blev samma som förra gången. Klaus behövde köra in på en OK-mack för att tanka. Här såg vi något som ingen av oss skådat förr. Man ville ha betalt för att fylla luft eller tanka vatten. Fem kronor var priset. Undrar om man fick fylla ett helt kilo för det priset tro...?
Vid Jönåker körde vi på E4:an och körde mot Stockholm igen. Här valde Klaus att köra lite långsammare medan jag låg mellan 110 och 120 km/h till Södertälje. Som så många gånger förr stod det helt still i trafiken och jag svängde av motorvägen för att ta den gamla väggen till Botkyrka. Nu var jag rejält hungrig och köpte mig två hamburgare som jag lät mig väl smaka innan jag åter styrde ut på motorvägen för de avslutande tre milen hem. Kände mig mycket nöjd med dagen när jag parkerade i garaget med fyrtio nya kvalitetsmil på mätaren.
Bilderna:
1) "Revirpink"
2) Leffa och Klaus i Kvarsebo.
3) "Stor och liten" Två helt olika hojar men ger sina ägare lika stor glädje :-)
4) Här mekas det med Gibsons Yamaha.