Skrämd

Fy sjutton vad jag skrek i går! Och jag har ingen aning om var den kom ifrån men plötsligt satt den där. Vi hade satt oss i bilen och skulle åka och handla. På bara nån minut mellan ytterdörren och bilen hade en vårtbitare (gräshoppa modell stor och grön) hoppat upp på min axel. Men den såg inte jag, inte Jocke eller min dotter heller. Förrän vi satt i bilen...

Då säger min dotter från baksätet:
– Mamma, du har en stor gräshoppa på din axel.
Jag kikar på min vänstra axel och blir vettskrämd, för där satt den och tittade rakt på mig. Jag hoppade till och skrek samtidigt som jag viftade bort den. Den föll naturligtvis bakåt mot dottern som i sin tur skrek för högan sky...

Snopet. Jag brukar inte vara rädd för ormar, spindlar eller andra kryp men nu skrek jag faktiskt. Det var nog för att den stirrade på mig. :rolleyes:

Nog är det konstigt vad man blir rädd för.

Jag är fortfarande förvånad över att jag blev så skrämd av den. Inte vanligt av mig att skrika så för en insekt. Det var nog för att den stirrade rakt på mig där den satt. ;)

Ja ibland så är hjärtinfarkten när.:)