Midsommarafton

Midsommarafton var trevlig och heeelt off motorcyklandet. Jag drar en kort sammanfattning här ändå. :)

Jag träffade nya vänner som kommer från Libanon, passade då på att fråga om livet i Libanon. De berättade att det är inte själva folket utan regeringen som ska sära på folkslag och religion. Annars har sunni, shia, kristna med flera samsats i detta land under en mycket lång tid, själva befolkningen struntar i var folk kommer ifrån. Så nu fick jag svar på detta, har liksom inte begripit varför man måste slåss i sitt eget land och mot varann, typ granne mot granne rätt vad det är. Det är inte folket som bestämmer detta utan deras regering.

Senare på kvällen blev det libanesisk mat, så himla gott! Påminde lite om grekiska köket tyckte jag men gott. :P

Inom hundvärlden försiggår språk som vi inte alltid förstår. Min ena Dvärgschnauzer flög på en hund för första gången. NÅNTING försiggick där mellan dom som inte jag uppfattade. Jag tyckte han var dum och tog tag i halsbandet och skulle slänga honom på rygg. Han blev arg och nafsade i mina händer. Jag blev då ännu argare på honom för det och skulle bara rycka ner honom på rygg, men han stretar emot nåt så grönjävligt och vägrar lyda. Rätt vad det är biter han MIG, sin ledare! :o
Han har aldrig bitit mig förut men dum som jag var så släppte jag, där vann ju hunden och jag klev ner på rangordningen bara för det. Men reaktionen är ju ”Aj, det gör ont” och så tar man bort det som gör ont. Jag skulle ha hållit kvar men reaktionen var starkare än min vilja där. Och han bet hårt, det blev hål och jag började blöda.

I dag är hunden otroooligt lydig, jag behöver bara viska ”Sitt”, ”Stopp”, ”Fot”, ”In till kanten” etc så lyder han direkt. ;D Undrar om han är medveten över att han bet sin ledare i går? Minns han det tro? Hundar brukar ju ha korttidsminne men jag undrar det jag just nu, så lydig som han är i dag! :D

En Dvärgschnauzer ska man inte luras på dess storlek. De är tuffa och envisa. Dess karaktäristiska utseende har att göra med att de jagade råttor i Tyskland, när råttan bet så bet de i skägget eller i ögonbrynet, ögonen och nosen var skyddade av håret. En Dvärgschnauzer ger sig inte. De kan också vara gläfsiga av sig… Som den ena som bet mig, han ska alltid ha sista ordet… ;)