Skog och stigkörningens vedermödor
Det kan bli lite stökigt på stigarna så här års. Tog en tur i förmiddags med min grovdäckutrustade Dr800. Utrustad med slitna MT21or så bar det iväg i duggregnet. Naturligtvis så har mina kamrater något lättare hojar, typ KTM250 och TTR 600:( Men skam den som ger sig för sådana bagateller, men:mad: när grustigen övergick i rena skogsåkat så fanns där en illvillig, tjock och hal rot tvärs över spåret. Fick tugga lite ris till kamraternas glädje. Farten var låg och ingen skada på hojen, bara tilltufsat självförtroende. Tilliten för stigfinnaren som låg först var inte heller så värst god men han skötte sig bra resten av resan. På lite hårdare underlag var fästet förträffligt och några breställ förgyllde färden.:D Känslan att brumma runt på stig och grus när skogen omsluter en i ett disigt vått omslag är skönt. för att inte tala om tystnaden när förmiddagsfikat intogs på en stubbe, bara ett susande "tinnitus" från mina skadade öron och kamraternas lättsamma pladder hördes :cool:
Om forsatt körande ska vara glädjefyllt så måste nog nya däck monteras innan nästa tur:)
Så visst blir det fler körtillfällen innan vinterdvalan inträder ;D