I dag var jag instruktör på SMC:s stora avrostning för Stockholms hojåkare.
Här kan ni läsa om hur det var!
Utskriftsvy
I dag var jag instruktör på SMC:s stora avrostning för Stockholms hojåkare.
Här kan ni läsa om hur det var!
Tack för läsningen och bilderna! Eleverna kunde inte få en bättre pedagog! :)
Citat:
Ursprungligen postat av Jonas
Så sant! Vi vet ju vad du går för Mats! ;)
Det är bra att du styr upp hojåkarna i Stockholm...så att det inte går åt "skogen"...Citat:
Ursprungligen postat av Mats Liifv
Jag var där, men vågade mig inte på endurospåret. Kände att min hoj inte gör sig riktigt bland lera och stenar. Resten av gruskursen gick dock utan problem. Inte väjer jag för traktorstigar längre. :)
I övrigt var det en fantastisk dag med bra organisation. Det märkes inte att det var 150 hojar, utan allt flöt på bra. Inte ens till Dalton mc's hamburgare blev det någon längre kö.
Väl hemkommen slocknade jag i soffan, för att en timme senare vakna med stel kropp. Våren har minskat hojåkandet till ett minimum inför denna avrostning - och avsakanden av hojvana kändes! Jag är ändå nöjd med att få gått avrostningen, nu känner man återigen att man har koll på hojen och ser fram emot en lång och lagom varm sommar! :cool:
Tusen tack till BMW och SMC som ordnade en sån trevlig och nyttig dag!
Det var klokt att avstå från enduroslingan, även om den kördes av såväl sporthojar som touringlok. Risken att slå sönder kåpdelar etc. var stor Själv hade jag varken försökt eller ens klarat slingan utan min KTM eller liknande hoj. Förstod att det var en hel del deltagare som fick lite större självförtroende under dagens lopp. Några testade t.ex att för första gången stå och köra och upptäckte hur mycket lättare allting gick.Citat:
Ursprungligen postat av swischmc
En kille som imponerade på mig och fastnade i minnet var han som körde en Suzuki Intruder, gång efter gång på traktorslingan. När han kom tillbaka efter första vändan var han lite svettig i pannan. Han tyckte att det hade varit både läskigt och svårt. Föreslog då att han skulle köra igen, för att utmana sin rädsla. Lite tveksam först men efter en stund kom han tillbaka för en ny vända. Nu gick det mycket bättre. Uppmuntrade honom och sa att jag tyckte han var tuff som gav sig på det som var svårt och otäckt. Det är så man lär sig och utvecklas. Innan körpasset var slut tror jag att han kört fem varv på slingan. Till slut var det som var så svårt första gången inte längre ett dugg svårt. Han lärde sig verkligen mycket och sken som en sol när han åkte därifrån. Kändes verkligen kul att ha kunnat bidra i någon liten mån till att han kände sig betydligt säkrare på att hantera sin hoj.