Den första turen för säsongen.
Långfredagen körde min pojkvän och jag tre timmar på lugn skön krokig väg till hans föräldrar för att spendera påskhelgen. Det var halvsol och rätt kyligt; mellan 6 och 10 grader skulle jag tippa. Hade satt i fodret i byxorna, fleece-jackan på och de tjocka handskarna. Vi fick stanna några gånger för att röra igång värmen och tina upp händerna men det var ändå en underbart härlig tur med färja över Rhein efter halva sträckan.
Väl framme parkerade vi på infarten. Efter de sedvanliga hälsningarna så var det dags att flytta in hojarna i garaget. Jag tar ner cykeln från huvudstödet och lyckas på något sätt luta cykeln så långt ifrån mig att jag inte längre klarar av att räta upp den. Jag står där och försöker hålla emot av glatta livet och skriker efter hjälp. Min pojkvän är för långt borta och jag blir till slut tvungen att släppa greppet om hojen och låta den falla i backen. Det skär i hjärtat. Tack och lov fallen den på grannes gräsmatta och det blir enbart några skråmor längst ner på motorn. Nu matchar i alla fall sidorna varandra säger jag och tänker tillbaka på turen hem från mc-handlaren i höstas när jag lyckades välta ner cykeln vid en vändning på landsvägen...
På måndagen var det dags att köra hem. Strålande sol men trots det lika kallt den här dagen. Vi bylsar på oss och ger oss iväg. Efter ett stopp på macken så bär det av mot kurvorna hemåt. Vi passerar några små fina byar och närmar oss vägen som slingrar sig utmed Lahn. Vi kommer ut ur en by och möts av en liten raksträcka. Min pojkvän kör först och drar såklart på gasen. Jag brukar halka lite efter men den här gången bestämmer jag mig för att hänga på. Ser en svag vänstersväng där framme; släpper gas men måste ändå bromsa ned lite. Tar kurvan och känner att det går fort. Nästa kurva, åt höger. Nu. Bromsar allt vad jag kan, tror jag. Når kurvan, släpper gasen. Lutar, lutar, lutar, gliiiiiiiiider.
Första riktiga turen för säsongen, och redan den sista. Motorcykeln är inte värd att reparera. Tack och lov så kom jag undan med lite ömhet på rumpan och en ond axel. Så sjukt onödig händelse. Köra för fort i en kurva... så löjligt meningslöst och dessutom sådant enormt slöseri med pengar...
Nu gäller det att börja om med att spara pengar och hitta en ny kamrat, kanske till nästa säsong. Och nästa gång, då går det minsann lite långsammare!