Så var jag hos tandläkaren i går och de tog bort gammal fyllning. Nästa vecka ska kronan sättas på plats så de gjorde avgjutningar av båda tandraderna. Är lite orolig, tyckte hon tog bort fyllning och slipade som tusan och SEN gjorde avgjutning av nedre tandraden. Tycker det hade varit enklare att göra en avgjutning när den gamla halva tanden med fyllningen kvar så kanske det kunde vara enklare att skapa en krona?
Varför jag oroar mig är för att den här temporära lagningen gör att jag får gå tillbaks i dag igen. Den är för tjock för jag kan inte tugga, får inte ihop tandraderna alls så all mat är liksom halvtuggat. Det är stora bitar jag får svälja…
Det här gör att jag då undrar hur kronan kommer passa, hoppas de är proffsiga när de kollar med mina avgjutningar så jag inte sitter och ska tugga så får jag inte ihop käkarna ordentligt.
Jag hade munnen full av bedövning i går och jag kände inte då när jag bet ihop hur lite jag bet ihop och ändå kollade hon i min mun när jag bet ihop. Begriper inte hur hon tittade, hon kan inte ha missat mellanrummet? Eller?
Apropå bedövning: jag är en av dem i befolkningen som har svårt att ta emot bedövning. Jag fick en spruta i går, de väntade några minuter, ställde frågor om känseln här och där och visst, den försvann här och där. Så började de slipa och där sprattlar jag i stolen…
Jaha, en till spruta och efter en stund börjar de slipa igen. Och jag sprattlar och skriker. Igen.
De ville ge mig en till men då sluddrade jag fram att det är nog ingen idé, den kommer inte heller hjälpa mig. Det enda den kommer bita på är min ekonomi i så fall så jag sa nej och fick finna mig i att det kommer göra ont. Det var som att vara utan bedövning, kunde lika gärna ha varit utan bedövning.
Det är som vanligt, jag känner så väl igen det här från uppväxten för så här var det alltid, varenda gång. De gav bedövningar och jag sprattlade och skrek i alla fall.