Saker jag avskyr

F*n vad jag hatar det här: att vara beroende av andra. Jag kan inte kicka igång hojen, vristen är inte bra än så jag får be om hjälp att få igång hojskrället. På lunchen var jag bara och hämtade en vattenflaska och tog av mig klockan för metall kan avge rejäl kyla. När jag kom tillbaks hade hela gänget åkt, där stod min hoj helt ensam och öde. Bara jag och hojen så jag tänkte att vristen är nog någorlunda bra så jag kan väl försöka kicka igång den själv. Då fick jag två baksmällar som hette duga, jag brukar inte gråta i första taget men nu grät jag bredvid hojen. Jag kände mig så jävla hjälplös och för att jag är tvungen att vara beroende av andra och pga smärtan som uppstod. Och nu var vristen åt skogen igen pga baksmällarna på ett högtänt hojskrälle.

Sen kom ilskan. Upp med hojen, på med hjälmen och så sprang jag mot en backe med hojen, vristen värkte rejält men nu var jag arg. Nu ska den igång! En publik stod och tittade när jag sprang förbi. Medan jag sprang med hojen i högsta hugg funderade jag på vilken växel jag ska ha i, man har ju 2:an i på bilar, borde vara samma med hoj, tänkte jag. Tyvärr var backen inte så brant som jag önskade, så jag var tvungen att springa nerför halva backen. Man får ju motion här på kuppen!
När farten var tillräckligt hög (antog jag) så provade jag att hoppa på den. Och jodå, den skuttade igång! Första gången jag sprungit igång en hoj, nu är jag stolt. Att jag hade stått och gråtit nyss glömdes förstås bort.

När jag anslöt till gänget blev de förvånade att jag kom körande med hojen, dessutom kom man på att man råkat glömma bort mig. Jag berättade hur jag gått tillväga för att få igång hojen, jag hoppas det finns en backe i närheten nästa gång jag glöms bort.

Det här med smärttröskel: jag har hög tröskel. Jag går med värk i korsryggen dagligen, SI-leden är sliten och en kota är snedsliten i ryggen, värk är jag van med. Jag går inte runt och sjåpar mig för det, jag går som vanligt och ingen ser att jag har ont hela tiden. Kanske de som arbetar med leder och kroppar. Min vrist gör ont hela tiden men jag går normalt. När jag haltar har jag väldigt ont. Vissa andra skulle halta om de hade min värk, min tröskel är alltså högre. Kan bero på detta som jag glöms bort.