Med BSA till Röda Cafét

Måste lära mig att kicka igång den själv, det är Jockes fel för han brukar hjälpa mig att kicka igång den. Men nåja, jag for mot Röda Cafét och på Glömstavägen körde en kärring ut från stopplikten utan att stanna och bara inte såg mig. Jag tutade och höll på men då ökar hon farten. Okej, då ökar jag också farten!
Så jag låg bakom och tutade och hon tittade i backspegeln titt som tätt och trodde väl det var en mc-ligist. När det blev tvåfiligt efter flera kilometrar körde jag upp bredvid och pekade finger och knackade mot hjälmen att hon är fan inte riktigt riktig. Nu var jag arg. Hade hon bara stannat tidigare när jag inte var lika förbannad hade jag upplyst henne om mordvapnet hon sitter i men eftersom människan inte stannade så blir jag förstås arg.
Längre ner skulle hon också höger och låg bakom mig. Jag visste att hon förmodligen inte skulle in på cafét och la sig bakom i andra filen, hon vågade inte köra framåt. Så jag rullar bakåt istället, då kör hon fram, och jag med. Hon vågade inte ens titta på mig men så tittade hon och ser en yngre tjej vara skitförbannad och viftar med näven och pekar åt ögonen att hon måste TITTA innan hon kör ut från en stopplikt.
Jag var så arg att hennes sidspegel nästan rök där, jag tänkte drämma till och slå av den men behärskade mig, det var nog så jobbigt bara den saken.

När jag kom fram till cafét ett par hundra meter in hade jag lugnat ner mig, tog en kopp te och en kaka som var för en gångs skull var god där. De brukar ha konstiga bakelser och de brukar inte vara så goda heller. En gång köpte jag en chokladkaka och det var inte choklad utan kaffe i den. Jag tycker inte om kaffesmaken, inte ens kaffepraliner eller annat som smakar kaffe.

Där fanns en precis likadan Honda CB750 four K2 från -73 i samma färg och allt. Fast finare i skicket, såg ut som den rullat fabriksbandet i går. Jag passade på att ta kort på den så jag kan se vad min saknar och behöver.
Sen fanns en hel del snygga hojar där, ett par gamla Husqvarna i ypperligt skick, en mycket fin Norton som jag var tvungen att plåta också. Det är en engelsman som äger den vet jag, jag har frågat om laddning på Lucas förut. Och en hel del blandad kompott med gamla hojar, de nyare får stå uppe på parkeringen och den brukar också vara full. För att ha så äckliga bakelser så är det märkligt så många det är där varje torsdag… ;)

Vi fikade vid vattnet och där simmade änderna runt och kvackade, en och annan båt for förbi också, det är mysigt där.

Och sen skulle alla hem, först fick jag hjälp av två män som kunde det där med att kicka sa de men de fick inte igång den. Per som sa sig inte kunna det där hjälpte mig att starta hojen och det gick fortare för honom att få igång hojen än de två första. Jag måste lära mig att kicka på rätt sätt, jag är för mjuk. Man måste ha rätta knycket och det är just det jag saknar. :rolleyes:

På hemvägen dök inga tossiga kärringar upp i Saabar, allt flöt lugnt till på vägarna.