Såg en verklig veteran i Åmål idag. En HD 1000cc 1945 års modell. Kanske inte 100 % original, men verkade gå fint.
Den har ju fotkoppling och växelspaken på sidan av tanken, hög och lågtändning.
Utskriftsvy
Såg en verklig veteran i Åmål idag. En HD 1000cc 1945 års modell. Kanske inte 100 % original, men verkade gå fint.
Den har ju fotkoppling och växelspaken på sidan av tanken, hög och lågtändning.
Min man har en -36a, också med fotkoppling och växelspaken på tanken. Hans är en 1200cc. :)
De gamla hojarna kan jag acceptera som varande äkta mc. Nuvarande krommonster verkar bara vara till för att ägarna skall kunna spegla sig iglansen.Citat:
Ursprungligen postat av Nina
Tänk på vad de gamla hojarna användes till under bla. krigsåren som ordonanshojar. De kunde ju köras på vilka jäkla underlag som helst. Troligen har nog inte dagens förare samma klass som de hade då. Dagens skyller på att deras krom blir smutsig.
Allt var bättre förr,folk var inte så gnälliga och klagade på allt :-)
Sen fanns det fler grusvägar förr, man var helt enkelt tvungen att lära sig köra hoj på den tiden. I dag är det baaara asfalt och snart får man väl se på grus i bilderböcker… ;)
:) Var till macken och där stod ett par Holländare. Den ene hade en Indian -43, 500cc. Den hade handväxel på höger och tändningsinställning i vänster handtag. Fotkoppling naturligtvis. Originallack som var vackert sliten och en massa packning.
Kompisen hans hade en Triumph -71;a, även den lagom sliten och en tidstypisk oljedroppe under. Dom var ute på en liten campingtur och hade kört Norge upp till Trondheim och in i Sverige där uppe någonstans och var nu på väg hemåt.
:) Trevligt att se att veteranerna får komma ut och rasta sig lite. :cool:
Man kan ju fundera lite över hur de kan hålla igång så gamla hojar på en så lång färd. :)Citat:
Ursprungligen postat av Ove
Skillnad vore ju om de kör bara korta sträckor hemmavid. Visserligen tas det ju inte ut så mycket effekt i förhållande till volymen som i dagens hojar.:rolleyes:
Tycker nog att dagens hojar har blivit alltför komplicerade beträffande alla elektriska komponenter likväl som dagens bilar. Med dagens teknik har ju ägarna helt och hållet blivit beroende av servicverkstädernas godtycke.:bawling:
:) Jo du Olle. Dom gör väl som dom gjorde förr. Ett knippe verktyg och lite ståltråd och en del kunskap om hur grejerna funkar. Dom som var före oss på banan bangade inte för att ställa sig vid vägkanten för att laga punka eller riva isär en krånglande maskin. Samma gäller idag för dom riktiga entusiasterna, vi andra fixar bärgning. :rolleyes:Citat:
Ursprungligen postat av Olle Å
Minns tillbaka till den ljuva träbåtstiden när jag var ute med en skorv som envisades med att demontera sig själv efterhand. Det var att rota efter magnetapparatens delar nere i slagvattnet, blåsa och torka och starta om. Backade man gled propelleraxen ut och tappade kontakten med resten av drivlinan - dra tillbaka och ståltråd för att klara nästa backning o.s.v. Härliga tider på sitt sätt, men obekvämt. Jag vill minnas att en del landfordon fungerade ungefär på samma sätt. :rolleyes: