Vind-fenomen och avhyvlad väg

Hej! Idag hade jag sett fram emot att med lugn körning komma igång lite efter vinter. Till saken hör väl också att jag knappt kört alls förra säsongen.
Jag vet att jag behöver jobba med att slappna av i armar och överkropp när det blåser och jag har blivit bättre på sånt. Men idag uppträdde ett fenomen på motorvägen E6an, att jag medan jag körde rakt fram sakta drev år sidan och jag behövde luta hojen för att komma rakt fram. Ok, blicken långt fram, slappna av, håll jämn gas. Men jag undrar om jag och min hoj har nåt mer som krånglar för oss? Jag är en lång och lätt person som kör en liten hoj, CB 250 från 1981. Kanske vi är ett extra känsligt vindfång?

Jag skulle ändå behöva lite tips och råd om avslappning och körställning.

Något senare på en lite mindre väg var det vägarbetsområde och flera kilometer av avhyvlad räfflad väg. I det läget blev det lite too much att hojen ormade sig fram och levde sitt get liv. Jag tröttnade faktiskt och körde åt sidan och parkerade. Då märkte jag att min puls var skyhög. Så jag bestämde mig för att verkligen pausa.

När jag fortsatte köra idag på kvällen, på väg hem, då var det ihållande regn, men trots dålig sikt och regnvatten som går att hälla ur stövlarna efter resan så var hemresan bra mycket mer behaglig än vinden och spårig räfflad vägbana på ditvägen. Väl hemma igen känns det som att detta med hojkörning är bäst när man kommer hem och får kliva av hojen.

Finns det hjälp att komma till rätta med detta?

Eva

Citat:

---

Ursprungligen postat av Evavind

Hej! Idag hade jag sett fram emot att med lugn körning komma igång lite efter vinter. Till saken hör väl också att jag knappt kört alls förra säsongen.
Jag vet att jag behöver jobba med att slappna av i armar och överkropp när det blåser och jag har blivit bättre på sånt. Men idag uppträdde ett fenomen på motorvägen E6an, att jag medan jag körde rakt fram sakta drev år sidan och jag behövde luta hojen för att komma rakt fram. Ok, blicken långt fram, slappna av, håll jämn gas. Men jag undrar om jag och min hoj har nåt mer som krånglar för oss? Jag är en lång och lätt person som kör en liten hoj, CB 250 från 1981. Kanske vi är ett extra känsligt vindfång?

Jag skulle ändå behöva lite tips och råd om avslappning och körställning.

Något senare på en lite mindre väg var det vägarbetsområde och flera kilometer av avhyvlad räfflad väg. I det läget blev det lite too much att hojen ormade sig fram och levde sitt get liv. Jag tröttnade faktiskt och körde åt sidan och parkerade. Då märkte jag att min puls var skyhög. Så jag bestämde mig för att verkligen pausa.

När jag fortsatte köra idag på kvällen, på väg hem, då var det ihållande regn, men trots dålig sikt och regnvatten som går att hälla ur stövlarna efter resan så var hemresan bra mycket mer behaglig än vinden och spårig räfflad vägbana på ditvägen. Väl hemma igen känns det som att detta med hojkörning är bäst när man kommer hem och får kliva av hojen.

Finns det hjälp att komma till rätta med detta?

Eva

---

Finns ett mycket bra motmedel mot dina problem. KÖR MYCKET MERA:):):)

Kan vara ett tips, kolla att du har rätt lufttryck i däcken, hojen blir väldigt spårkänslig med för lite.

Jag tycker det fungerar bra att motpressa med ett ben mot tanken när det driftar i vinden. Vägarbeten och annat blir nog svårt att komma till rätta med. Min MC ormar sig den med på "lösa" underlag, det hjälper tycker jag att knipa fast tanken mellan benen.

/Freddo

Spårkänsligheten kan också höra ihop med trötta dämpare, dåliga svingarmsbussningar och dåliga däck, gå igenom hojen ordentligt så kan du kanske utesluta att det bara hänger på dig själv?

Gött, lufttrycket måste kollas, har varit förbi på två bensinstationer men båda hade trasiga luftpumpar så det blev inte gjort efter vinteruppehållet.
Tänker ändå att det måste finnas pedagogiska, praktiska och teoretiska saker jag bör kolla upp. Jag läser gärna SMC's olika körskolor som förekommit i deras tidning.
The crow, du skriver att du kniper fast tanken. Jag kanske övar avslappning lite för mycket, och måste hitta avslappning där den ska vara och stabilitet där det behövs? Funderar ofta på om min körställning är optimal? Brukar ha som grundinställning att försöka ha låg tyngdpunkt, förankrad i fotpinnarna, sitta djupt i sadeln. Ändå kan jag gripas av känslan att jag och min hoj är lite för höga över marken. Lite rankt så där.

Funderar skarpt på att byta hoj men jag vet att det inte hjälper mot att få kör-rutin.

Tror inte att det är fel på hojen. Framdäcket söker sig till åsarna på en räfflad väg pga samma lagar som får cykeln att svänga när du lutar inåt i kurva. Eftersom en fräst väg är full av räfflor så blir det lite fram o tebax men behåll bara färdriktningen och brottas inte med cykeln, slappna av för det är normalt på det underlaget. Bakhjulet följer bara med utan att klättra på samma sätt men om det är slitet så anläggningsytan blivit bredare vaggar hojen mera från sida till sida. Det fenomenet kommer smygande så man märker skillnaden när man bytt till nytt däck.

Sidvind vill skjuta ekipaget åt sidan så det blir att luta emot och det kan vara ganska jobbigt när det är hård och byig sidvind, kanske beroende på terrängen vid sidan av vägen. Bara att luta emot, läsa av var vinden kommer att ta i extra eller att man kommer i plötsligt lä. Ligg mitt i filen så att du har extra vingelmån.

Köra mera är bra för det kommer att kännas mindre kusligt. Ha knäslut om tanken så du kan nypa till vid behov. Ta de lugnt och acceptera att du lever närmre naturen än i en bil. ;)

Ja, jag har ju inte värst mycket rutin så. Men det där med att knipa fast tanken funkar väldigt bra, gör jag inte det så känns MC:n lite vinglig under mig.

Jag vet att körskoleläraren nämnde nått om det och att det står i boken nånstans. Men jag lärde mig det första gången på MTB-cykeln. Där man ibland ligger i långa utförslöper på löst underlag. Kniper man inte fast sadeln mellan benen när man står upp så börjar cykeln wobbla mer och mer så man till slut riskerar att man åker i backen.

Jag tänker att man ska vara avslappnad från midjan och uppåt typ.

/Freddo

Bra och lärorikt inlägg Ove! Tack för det.

Jag kniper alltid fast med benen mot tanken och jag tycker att det hjälper stabiliteten, precis som ni andra påstår. Har inte heller några problem med att hålla armarna och axlarna avslappnade.

Men ibland kan jag dock känna att pulsen ökar lite och jag stressar lite innan jag väl sätter mig på hojen, hmm. Vet inte riktigt vad det beror på. Som tur är brukar det försvinna ganska snart från det att jag kör iväg.

Efter en lite längre tur (säg 10 mil) brukar jag känna att det krampar lite i magmusklerna, är detta ett bra tecken på att man gör rätt? Finns det några andra tecken som visar på om man använder rätt sittposition och muskler osv? Ibland kan jag tycka att det är lite svårt att veta om man gör helt rätt eller inte :confused:

Ha det bra :) Och fortsätt köra på Eva!

OK, Eva . Du skall få ett svar till. Din hoj är ju ganska liten och lätt i förhållande till många andra, vilket kan vara en fördel. Din hoj är ju byggd som en allroundhoj vilket innebär att den klarar av grusväg bra. Men ett tips är då att om du har möjlighet att lära dig att köra stående, så har du otroligt mycket bättre balans om du kommer ut på ett parti med grovgrus eller singel på vägen. Typ som det är på många vägarbeten.Om styret är lite lågt för att köra stående , så kan det hjälpa lite med styrhöjare. Kan säga så här , att om det är väldigt mycket grovgrus på vägen kör man stående i kanske 50-70 km/h lättare än att vingla fram i 10-20.
Vet att detta körsätt väcker en del förundran hos glidaråkare, men den åkstilen är mest effektiv. Se bara hur de som kör ökenrallyn gör, då de kommer ut på steniga och grusiga partier. De ställer sig upp!!!!
Det är ju på dåligt underlag du lär dig att KÖRA hoj, medans andra bara åker. ( nu får jag väl på skallen igen):):):):)