Inte så mycket hojkörning i år
Det kom en pandemi i vägen och jag som har förkylningsastma vet ju inte hur jag skulle reagera om jag drabbades av Covid -19. Så jag har inte vågat ge mig ut bland folk, kör jag hoj vill jag gärna ta en sväng in på ett fik men då utsätts jag så klart. Så hojarna har fått stå parkerade mer eller mindre. Jag har inte vågat chansa.
Å andra sidan så kan jag jobba med patienter med influensa, jag blir inte drabbad och inte heller om de har magsjuka. Så kanske jag tål Covid -19, men jag törs inte chansa ändå.
Dock så har en kollega drabbats av det men inte haft symtom. Nån fick sämre lukt- och smaksinne, men det var också allt. Jag tog ett blodprov och även ett svalgprov och jag har inga antikroppar, alltså har jag inte haft det och ska vara försiktig bland folk.
Men, jag for ner till Borås och hämtade vinterhjul till hundkojan och jag tänkte på hemvägen att jag svänger in i Gränna och tar en kaffe på Amalias. Men när jag svängt in i Gränna häpnade jag över så många människor det var överallt. Pandemi? Verkade inte så i Gränna, och när jag rullar förbi Amalias insåg jag att det är bättre jag fortsätter hem och dricker kaffe hemma. För det var kö in, det var fullt med folk vid borden utanför. Och min semester är snart slut, dumt att riskera hälsan lagom tills man ska börja jobba.
Men visst har det sugit i mc-tarmen mellan varven och jag HAR kört hoj men inte så mycket. Både Streeten och Scramblern har fått luftas lite. Husqvarnan står där den står i garaget. Kanske skulle jag damma av den och ta en tur?
En grustur vore nåt! Ingen raket, tror de flesta tycker den är pinsamt långsam i grupp, alla andra kör ju moderna hojar och så kommer jag på min hysteriska 15-hästars Husqvarna som gör max 80 km/tim…
Tänk, när jag såg den första gången tyckte jag den var så gräsligt ful. Till råga på allt var den militärgrön också. Men, den vann mitt hjärta tack vare sin mångsidighet och att den är så kul att köra ändå. Och när jag tog den till Älvdalen och körde på vintern var bland det roligaste jag gjort. En vurpa och sönderslagen hjälm och blå längs hela högersidan med sömnbrist som följd för det gör ont att vända på sig under natten men kul var det ändå minsann. Så pass att jag kom tillbaka året efter. Det året knölade jag till ena skidan mot ett vägräcke, skidan rätades ut i ett skruvstäd sen.
Vinterkörning är grymt kul. Det är halt, det är kallt och man fryser om kinder. Ja tår och fingrar får sig en släng av det också. Det gäller att klä sig.
Hej :hello: