Varför så bråttom?

I dag var det träff med trafikskolan. Flertalet lärare fanns med som skulle köra hoj med oss. Totalt var vi 15 stycken, idén var inte dum men…

Varför har man så förbannat bråttom? Min trafiklärare var körkarl, längst fram och tempot var… Ja det var högt. 90-100 på 70-väg, vid ett tillfälle blixtrade vägkameran till. Inför varje kurva bromsade man ner farten rejält med bromsarna för att sen gasa på så in i helv… igen. Och inget mobilnummer delades ut, om nåt skulle hända – vem fan ringer man då? Och vem skulle köra sist?? Ingen jä… ordning alls. >:(

Ja, jag blev så trött på alltihop så jag vände utanför Nyköping och for hem. I min takt, utan hets och press eller andra trafiköverträdelser.
Min trafiklärare viftade med en bok från Vägverket som heter Vägkantens flora alldeles i början innan vi skulle köra. Där kunde man slå upp alla möjliga blommor man kan se längs vägkanten. Hann han ens med att se några blommor över huvudtaget…?

Tempot var skyhögt, man körde som om man hade en stämpelklocka nånstans i Nyköping, inte ovanligt var farten över 110 km/tim på en 70-väg. Om jag vill köra fort så tar jag motorvägen. Jag tycker det är mer sport att hålla lagom fart och ge fan i bromsarna inför varje kurva. Det är också mer sport att kunna sitta på ålderdomshemmet och skryta över att man aldrig blivit fotograferad av en fartkamera. Eller fått varken böter eller varningar, ens ett indraget körkort.

Jag tycker också att det var dåligt arrangerat, inget tel nr att ringa om nåt händer. Ingen som körde sist som höll reda på alla. Det var visst enklare att stå och räkna alla här och där, till på köpet tappa bort en och annan. Sist tycker jag att trafiklärarna skulle ha föregått med gott exempel framför att hetsa alla. >:(