En skadad

En i gruppen föll omkull och fick hojen över sig. Han föll huvudstupa och låg med ansiktet ner på marken. När en annan i gruppen kom runt i svängen så låg denne redan där och var inte kontaktbar. Mobilnätet fungerar inte där uppe så han fick åka ner till stora vägen och larma. Personen är nu på väg till Mora lasarett och några är och hämtar hojen med bil och släp.

Nu senast fick jag höra att han vaknat till och klagar på smärta i armhålan, han kan ha sträckt sig när han gick omkull. Men i övrigt verkar han vara okej, jag får höra senare hur det gått. Jag hoppas som alltid på det bästa.

Hoppas verkligen att allt gått väl. Alltid allvarligt när man slagits medvetslös. När man skickar ambulans till en olycka med motorcykel tar man det alltid allvarligt. Man anser att det våld man utsätts för i krasch i runt trettio km/h motsvarar ett fall från tre gånger personens längd, rakt ner i betong. Det är stora påkänningar på kroppen med stor risk för inre skador. Håller verkligen tummarna för att det bara är en hjärnskakning och blånader som blir följden.

Jag får veta senare i kväll lite mer men det jag hört är att sex revben är av. Lyktan slogs sönder så glaset är borta. Ambulansmännen trodde inte sina ögon när de fick larmet. "MC-olycka?? Nu?!" så de ringde upp den som ringt och larmat. Jodå, helt riktigt, en mc-olycka, t o m radion rapporterade om det var det nån som hört på här.
Han är vid vigör, han hade sagt "Ni får absolut under inga omständigheter ringa min fru för då får jag inte åka hit igen!". Man berättade att backen mellan hotellet och matsalen är det som gör att vissa kommer hem helt blåslagna, inte att de har vurpat med hojen.

Aj,aj,aj! Sex revben. Det gör ofantligt ont, man kan inte skratta, nysa, hosta eller ta djupa andetag på ett bra tag. Har vid två tillfällen slagit i revben riktigt ordentligt. Gissar att det bara varit frågan om sprickor i mitt fall. Röntgades aldrig. Tog minst sex veckor innan jag kunde tänka på någon form av träning. Det minsta jag utvidgade lungorna gjorde det så ont att det inte var klokt. Tror det kan bli en aning svårt att mörka detta tillstånd för frun....;)

Ja det är en jäkla backe här utanför, rent av livsfarlig. ;)

Han mår efter omständigheterna bra. Det är fler som synat marken och diken, senast en igår. Det kan se ut som fin pudersnö men under kan det finnas förrädiska spår som tar tag i framhjulet och kastar hojen. Min lösning är att stå upp. Jag står upp på skidorna, jag har fått träningsvärk av det men med rumpan upp från dynan och låta hojen få fritt spelrum under mig så kan det spåra hur det vill för mig.

I dag körde vi fina vägar på eftermiddagen, bland annat "Polisspåret". Det är en lång väg med många backar. Det gäller att inte fastna nånstans för då får man krypa upp på 1:ans växel hela vägen. Det är backe efter backe och man får passa på att ge fart när man kan så man kommer uppför nästa långa hemska backe. Man tänker "En backe TILL?!". Just nu tycker jag alla vägar ser likadana ut... Alla är vita med meterhöga snödrivor på sidorna.

Du har en härlig stil, Katarina!
Inte många som skulle kunna/våga göra det du gör uppe i vackra Trängslet (för det är väl där ni är?)!
Var läskigt nog att köra lastbil med släp däruppe under Motorskolans vinterkurs - mc-delen hade jag knappast vågat mig på...
Gott för övrigt att din kompis klarade sig hyfsat.

Ja vi är uppe i vackra Trängslet. Mycket snö, solsken och vackra vägar utan salt och slask, kan det bli bättre? Bara en dag har det snöat och då kom det rejält med snö. Det går bra, man kommer på olika sätt som fungerar bäst för en själv. Trots en vurpa första dagen och jag fortsätter köra måste jag vara galen he he. Nä skämt åsido, med skidor och dubbade hjul känns det precis som på lösgrus. Visst, hojen kastar lite men det gör den ju på lösgruset också. Precis så är känslan på hojen. =)