4 bifogad(e) fil(er)
Grustur i Sörmland med BMW-klubben
Igår ledde jag en grustur i Sörmland med BMW-klubben. När det var dags att starta från Turinge var vi sammanlagt 34 personer som hade samlats. Vi delade upp oss i fyra grupper, varav jag skulle leda en grupp för åkare något mer vana vid underlaget för dagen, grus. Efter att vi tagit oss igenom Nykvarn började det roliga, grusvägarna. Tog det lite lugnt i början för att känna av hur gruppen fungerade och vilket tempo som kunde vara lagom att hålla. Utan några problem tog vi oss ner till Laxne. Inom någon halvminut hade alla anlänt och vi åkte vidare mot Skottvångs gruva. Här verkade det vara någon form av seniorutflykt till gruvan. En turistbuss och en hel massa pensionärer vittnade om detta.
Nästa stopp blev, som alltid vid Sjuhålens gruvor. Här fikade vi och käkade medhavd matsäck. Satt en stund i det underbara vädret och bara njöt innan vi kände oss mogna för att åka vidare. Nu ville gruppen åka lite fortare och så fick det bli, vi höjde tempot lite. Efter en stund åkte vi förbi en del av våra kompisar som hade stannat och rastat på ett annat ställe än det vi valde. En kort snutt på asfalt innan vi svängde in mot Ånhammar och nya grusvägar. Nu följde en massa fina vägar genom det sörmländska landskapet på vår färd ner still Stjärnhov. Här tankade vi upp oss själva med dricka och glass innan det bar iväg igen.
Allt flöt på och vägarna böljade fram med en blandning av backar och svängar i en lagom blandning. På ett avsnitt av vägen där underlaget verkar bestå av packad lera, ser jag plötsligen en stor spricka mitt i vägen. Kan utan problem undgå att köra ner i hålet. Tänker tanken ”Hoppas ingen kör ner i det hålet!” Kör runt en kurva och inser att jag är ensam kvar på vägen….Inser vad som hänt och vänder tillbaka. Ser en lerig förare och dito hoj. Jörgen hade haft oturen att hamna med framhjulet i sprickan. Det visade sig att det var väldigt mjuk lera och dessutom hade hålet varit djupare än det såg ut. Naturligtvis hade Jörgen inte klarat att hålla sig på hjulen utan åkte åkte omkull. Dessbättre verkade han inte fått andra men än att han blev ganska lerig. Hojen klarade sig bra även den med endast mindre skavanker. Med ett buntband och en torxnyckel kommer man långt…
Snart var vi på väg igen. Jörgen verkade inte blivit avskräckt av att ha varit med om sin första vurpa, utan tog sin plats bakom mig igen. På väg mot Öster Malma möter vi min kompis Leffa som är ute och luftar Sin Honda Pan European. Var inte 100% säker på att det var han, men ett telefonsamtal senare på eftermiddagen bekräftade att det var han. Han hade även känt igen mig, trots att han inte sett min hoj tidigare.
Vi svängde in vid Öster Malma och jägarförbundet. Här, fick jag höra senare, fick en av killarna längre bak i kön ett häftigt kast på hojen i samband med att han bromsade i en kurva där det låg sand. Dessbättre redde han upp situtionen och vi slapp vidare olyckor idag. Strax var det dags för vårt sista stopp, vid Torpesta kvarn. Även här var det skönt att sitta i solen och prata och njuta av den härliga miljön vid kvarnen. Dags att börja den sista sträckan mot Vagnhärad. Efter en stund såg vi att det stod en massa hojar vid vägkanten. Blev naturligtvis orolig att det hänt något. Det var dock inte värre än en punktering på en KTM. Det var redan flera på plats så vi fortsatte mot Vagnhärad.
Nu var det dags för mig att åka hem, medan en hel del av de övriga fortsatte på en liten kortare grustur till. Kände mig väldigt nöjd med dagen när jag tog E4:an hem igen.
