Gå tillbaka   Hojen.nu - mc-forum > Motorcyklar > Touring

Svara
 
Dela Ämnesverktyg
Gammal 2009-08-01, 22:04   #1
Molgan
Medlem
 
Molgans avatar
 
Reg.datum: maj 2008
Bor: Luleå
Hoj: XT660 Z -08

Inlägg: 1 605
Standard Nybörjare på Europaturné

En "liten" reseberättelse, ja den vart ganska lång men läs om ni orkar. =)

Förberedelserna för resan var knapphändiga då jag inte gjort nåt sånt här förut. Gick dock stenhårt på devisen "om du inte vet med all säkerhet att du kommer att använda något, eller saknar kunskap att använda det, ta inte med det". Packade ner lite ombyten, regnkläder, punkaspray, sovsäck, extra visir, toalettprylar och ett par sandaler i en ryggsäck som jag spände fast bak på hojen. Skaffade en liten tankväska som jag använde för förvaring av viktiga saker som pass, plånbok, kamera etc samt en varm tröja och ett par extra handskar. Hade köpt ett par mjuka packväskor som jag trodde jag skulle behöva men de användes aldrig. Det enda som jag ångrar att jag tog med var sovsäcken, den användes aldrig men tog upp en massa plats. Den får stanna hemma nästa gång.


Äntligen lite sol efter en dag i regn.

Resan började med den långa färden ner genom Sverige. Körde ner till ett vandrarhem i Älvkarleby, ca 70 av milen i spöregn.. Det klarnade dock upp på morgonen och jag drog ner till hufvudstaden där jag mötte Mats Liifv som guidade mig runt på småvägarna runt stan. Vi fikade på det berömda Rosenhill och tog en sväng på Slingerbulten där jag lyckades hamna på bild. Vi körde även ett par vackra vägar söderut där jag fortsatte min resa. Tack för guidningen! Var en bra uppvärmning inför vad som komma skulle. ;]


Mats utanför Café Rosenhill, jag kan rekommendera tunnbrödsrullarna!

Efter lite besök hos bekanta samt en 600-milaservice i Ljungby mötte jag upp resten av styrkan i Göteborg, vi tog färjan över till Kiel och slängde oss direkt ut på Autobahn i riktning mot Prag. Strax innan vi passerade Berlin upptäckte vi dock att mina däck började likna slicks, de mjuka sportdäcken som satt orginal nöttes ner som suddgummin när de pressades i hög fart. Det var inte akut, men det var inte svårt att räkna ut att de inte skulle hålla resan igenom så vi svängde av in i Berlin och började leta gummiverkstad. Inte helt enkelt då Berlin känns en smula överväldigande för en skara vilsna norrlänningar. Till slut gick vi bara in på närmaste hojaffär, en HD-försäljare, och sa "hilfe". Klockan var 5 på eftermiddan men de ringde runt lite och fixade allt, vi rullade in hojen på verkstan som vi hittade till med deras vägbeskrivning och fick löfte om att få hämta ut den morgonen därpå med två nya sulor. Inte var det dyrt heller, Berlinarna står högt i kurs hos mig. =)


Reifendienst-Müller, Obentrautstr. 71 i Berlin. Har ni däcktrubbel är det hit ni ska gå.

Från Berlin åkte sen två av oss, jag och Ricke på en ZZR1400, söderut då övriga bara skulle ta en kort sväng. Vi hade först tänkt ta tåget ner till München men då vi skulle få vänta pga fullbokning valde vi att brassa hela vägen. Vi rullade på i maklig takt ner till Ingolstadt där vi tog in på ett (sunkigt) B&B. Visade sig vara i sista sekunden då ett ruskigt oväder bröt ut. Dagen därpå försökte vi fortsätta ner förbi München, men hällregn och eviga köbildningar fick oss att tröttna hastigt på autobahn. Efter ett tankstopp svängde vi av och tog småvägarna in i Österrike. Ett klokt val, vilken otrolig skillnad. Tur att jag inte körde först för då hade jag åkt i diket i den första 180-graderskurvan. Jag var helt förbluffad över vägarna och vad jag såg, bergen, byarna och vägarna som slingrade och krökte sig. När vi stannade efter en liten slingrig bergsväg ner mot Kufstein var jag helt i extas och sa att "vi måste ta den här vägen när vi åker hemåt så jag får köra den när det är torrt!" Ricke sa då att jag kommer få se ännu häftigare saker, han hade naturligtvis rätt men just då lät det otroligt. =)


Hur kan man bli en galen diktator när man växer upp i ett så vackert land?

Vi rullade in i Sell am Zee och vidare upp mot Grossglockner, men när vi kom fram var passet stängt pga snö. Hittade ett grymt fint gasthof (med torkrum!) nere i Brock där vi sov över i förhoppning om att passet skulle öppna dagen efter. Det gjorde det, och jag kunde göra min alpina premiär på två hjul. Vi åkte fram å tebax över passet hela dan tills man nästan kunde varje kurva, vilken åkning! Det var ganska lite bilar i farten så man kunde verkligen känna på serpentinerna, och vi halkade oss upp på den isiga kullerstenen till Edelweiss spitze och tog en kopp kaffe i snön. En fantastisk dag som avslutades på resans absoluta lågvattenmärke vad gäller övernattning.


Svart funkar bättre än reflexväst i fjällen. =)


Isig kullersten gör serpentinerna så mycket mer spännande

Dagen därpå körde vi en fantastiskt vacker väg mot Lienz och därefter tog vi en sväng in i Italien via Plöckenpass. På toppen träffade vi två svenskar som visade sig vara en liten utbrytartrupp från Vulcan GBG, och det verkade krylla av göteborgare lite överallt i alperna skulle det visa sig. Vägen upp från den Italienska sidan var riktigt rolig då man lyckats bygga en väg på en i princip lodrät vägg mha tunnlar. Vi åkte tillbaka till Österrike eftersom vädret var bättre på den sidan och fortsatte österut.


Äntligen, Italien!

Efter det är det litte luddigt i minneskretsarna, men jag tror vi åkte över till Italien igen via Nassfeldpass (väldigt sköna serpentiner) och sen via Tarvisio mot Villach. Därefter tog vi den jättelånga tunneln söderut in i Slovenien. Vi snålade lite och köpte ingen vignette för slovenska motorvägar utan tog småvägar mot Bled via Gorje. Vilket fantastiskt land, hade inte en susning om stället innan jag åkte utan föreställde mig likt den fördomsfulle skandinav jag är ett avdankat öststatsland. Istället möttes vi av fantastiska alper, vacker natur och trevliga människor (som tillochmed kunde engelska).


Inte riktigt vad jag såg framför mig första gången jag tänkte på Slovenien..

Till slut kom vi fram till Bled, i årtusenden en kurort för kungar och diktatorer och en helig plats sen förhistorisk tid. Det är inte konstigt att de valt den platsen. Glaciärsjön ser ut som en naturlig simbassäng med sitt turkosgröna vatten, och kyrkan som står ute i vattnet och och borgen uppe på en hög klippa gör att det känns som man sitter i ett sagolandskap. Vi tog in på ett fyrstjärnigt hotell med plats för hojarna under tak, vet inte om vi hade tur men billigt var det. Fick plats vid bästa bordet nere vid vattnet och vräkte i oss Slovensk grilltallrik, vi prövade även på det Slovenska ölet vilket verkade ha bra drag för morgonen efter kände vi att hojåkning inte var att tänka på trots att vi inte direkt överkonsumerat. Att glida runt i Bled å käka glass var dock inte plågsamt på nåt sätt.


Den plågade minen har en orsak, men det är absolut inte omgivningens fel.

På eftermiddan tutade vi vidare mot Kranjska Gora och upp i Vršič Pass, ryssvägen, för att bekanta oss med Julianska Alperna. Resan upp till toppen var lite spännande eftersom alla de 48 180-graders hårnålarna var belagda med ojämn kullersten och Rickes 1400 kändes därför väldigt lång och tung. Nervägen på andra sidan var betydligt smidigare och, tyvärr, inga foton kan göra omgivningarna rättvisa. Passet är omgivet av 2,5km höga toppar med hisnande dalgångar och när vi åkte där var de snöfria så när som på fläckvis glaciäris.


Vršič Pass.

Fortsättning följer..
__________________
Grusmysfilm.
Kurvnötarfilm.

Citat:
Ursprungligen postat av Mats Liifv Visa inlägg
Den som aldrig kört vilse har inte sett världen!

Senast redigerad av Molgan den 2009-08-01 klockan 22:23.
Molgan är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2009-08-01, 22:05   #2
Molgan
Medlem
 
Molgans avatar
 
Reg.datum: maj 2008
Bor: Luleå
Hoj: XT660 Z -08

Inlägg: 1 605
Standard

Nere på andra sidan svängde vi av mot Mount Mangart, det var nåt Ricke sett på Google Earth innan vi åkte och det hade sett tufft ut så vi kollade in det. Vi kilade upp förbi några vägarbeten och vidare genom sköna serpentiner, allt gick bra ända tills jag efter ett tag råkade snegla ut över axeln och fick kill i magen. Vilken galen väg det var! Ingen av vägarna vi körde under resan gav en sån hisnande känsla som den här. Vägen övergick till en knappt enfilig väg utan räcken och enorma stup direkt ner från vägkanten, dalgången nedanför var så djup att man till slut inte kunde urskilja vad som fanns där nere.


Vetskapen om att det finns ett stup på flera 100 meter utanför kanten dämpar farten effektivt

Till slut kom vi upp ovanför molnen och glaciärisen och möttes av en utsikt som inte gick av för hackor. Det kändes som man stod på taket av Slovenien och tittade ner, jag har aldrig varit höjdrädd i hela mitt liv men när vi stod uppe på klippan med kilometerstup runt om och molnen som rullade över berget bakom så blev min dödlighet plötsligt väldigt påtaglig. Ett stort plus till Slovenerna som byggt en sån här väg, för den ledde faktiskt ingenstans. Var bara att vända och åka samma väg ner. De måste verkligen måna om sina hojåkare då de asfalterar en väg upp på ett berg bara för att de kan. =)


Foton kan inte beskriva känslan, gjorde en fånig liten film i väntan på ett mer seriöst hopklipp.

Väl nere bestämde vi oss för att sätta kurs mot Italien och Cortina d'Ampezzo som vi tänkte använda som base camp och sedan utforska de Dolomitiska passen därikring med lätt packning. Vi blåste in via de fantastiska italienska landsvägarna men nådde inte ända fram så vi övernattade på ett Motell med hojgarage. Här började även orgien i Italiensk mat och kaffe.. Dagen därpå var värmeböljan på väg in och vi passade på att köra några pass på väg mot Cortina då det var svalare om man kom upp på höjd. Dolomiterna skiljer sig ganska kraftigt mot tex Österrikiska alperna, de är högre och brantare och är inte lika bevuxna. De bär oxå spår av människor sen lång tid tillbaka, ser lite lustigt ut när de osentimentalt lappat ihop ett trasigt räcke med bitar som kommer från konstruktioner äldre än kristendomen.


Dolomitisk raksträcka.

Framme i Cortina visade sig stället vara nerlusat med dyra hotell. Till slut hittade vi ett halvbilligt B&B i utkanten av stan ägt av en lätt alkoholiserad Mr. Alvarez. Direkt efter frukost hoppade vi i ställen och begav oss ut för att jaga apex, enda packningen vi hade med oss var min tankväska med det nödvändigaste. Vilket hojåkarmecka. Var bara att välja och vraka vilket pass man skulle välja, och vissa pass låg ihopflätade så man behövde inte ens transportera sig mellan. Varje pass hade ca 60 hårnålar per sida så under dan gjordes nog mer nedlägg än man kan prestera under 10 livstider uppe i Norrland. Mitt på dan var banorna.. jag menar vägarna fulla av bilister och bussar men framemot eftermiddan lättade det. Mitt personliga favoritpass som vi åkte under dagen var Passo di giau, serpentinerna där var nåt av det härligaste i åkväg jag upplevt och vägen passade min SV perfekt. ZZR'en hade inte en chans att hänga med i svängarna.


Tar det lugnt i Cortina

På kvällen kom vi hem helt slutkörda, trodde inte det var möjligt men man kan tydligen tröttna på serpentiner med. Jag hade vid det här laget även överskridit min resebudget med råge så jag hade bestämt att kasta in handduken och rikta framhjulet mot Luleå. När vi kom till rummet var vi vrålhungriga och begav oss till fots in i Cortina i jakt på byte. Vi tog första bästa hak, och det visade sig vara det absolut bästa. Vi hade nu tränat upp oss till att ta både primi och secondi, servicen var utan dess like och nåt man bara kan drömma om i Sverige. Det var inte pråligt utan personligt, och restaurangen var inredd med den där genuint Italienska blandningen av stilmedvetenhet och stök. Kocken stod och benade och filéade fisken vid bordet, berättade precis hur han tillagade maten, valde vin åt oss och när vi var färdiga tog han i hand och snackade lite skit en stund. På väg hem kunde vi inte låta bli att skratta åt att vi efter veckor av snålande bränner våra sista besparingar på en spontan brakmiddag, men det var fankenimej värt det.

Har tyvärr inga bilder på den mat vi njöt av i Italien, men här är en tribute till allt det vi stoppade i oss på resan. Som synes körde vi den slanka linjen:


Ricke fortsatte mot Stelvio, men jag fick snopet försöka leta mig ut ur Italien. GPS-amatör som jag är så började jag hemresan med att köra fel och hamnade i St. Antoniopasset, inte långt därefter lyckades jag välta med hojen när jag skulle stanna och konsultera jävulsmanicken (gps'en). Svängde av ner på grus och såg försent att asfaltskanten var ett par decimeter hög, orkade inte hålla emot hojen när den fick slagsida vid landningen utan fick slänga den i backen. Vådan med att köra för långt på tom mage bara för att man är så pigg på att avverka mil är att huvet blir långsamt.. Platsen jag välte på var väldigt vacker dock, och motorn hann knappt stanna innan jag hade en svärm vänliga Italienare runt mig som hjälpte mig upp med hojen.


Liten malör på Strada Statale Carnica

Till slut krånglade jag mig ut i Österrike och i höjd med Kufstein (nej jag åkte aldrig "världens bästa väg" på hemvägen hehe) kom jag ut på Autobahn. Naturligtvis kom regnet i samma stund. När jag passerat München förbannade jag mig själv över att jag inte stannat där och letat upp inkvartering, vid det här laget öste regnet ner och klockan hade blivit så mycket att insheckningstiden på de flesta gasthaus var förbi. Svängde av i blindo vid första bästa avfart och hamnade i nån by som hette Ismaningen. Allt var stängt och jag började förbereda mig på övernattning under buske i hällregn. Till saken hör även att jag inte kan en stavelse tyska vilket är ett litet handikapp i såna här lägen..


Tillfällig lucka i det eviga regnet..

Då hände en sån där grej som gör att man känner hopp för mänskligheten: Stod vilsen i regnet i en korsning då en man och kvinna kommer cyklandes. Jag vinkar till dom och säger "hotell, bed & breakfast" i frågande ton. De försöker svara så gott de kan på engelska som de inte behärskar, men till slut skickar gubben hem frun och tecknar att jag ska följa efter. Han cyklar sen 3 km i skyfallet med mig puttrande efter fram till ett hotell som låg i utkanten av byn, de hade fortfarande öppet, hojgarage, frukost, lågt pris och bra standard på rummen. Gubben vinkade bara glatt och försvann i regnet, har ingen aning om vad han hette men jag är honom evigt tacksam.


Puttgarden, kan känna doften av Skandinavien

Resten av resan var bara tråkig transport, sov över på ett risigt b&b i Hamburg innan jag tog färjan mot Danmark i Puttgarden och bron över till Malmö och övernattning i Växjö. Klämde de 100 milen mellan Växjö-Umeå på en dag och sen var det bara att promenera de sista 30 milen upp till Luleå. Har nu överskridit sträckan för 1200-milaservicen en aning men det är nog ingen fara.

Conclusions:

- Är rätt nöjd med packningen, men nästa gång kan jag nog packa på mig mindre prylar. Sovsäcken kommer aldrig mer med tex, lite tvättmedel får ersätta ombyten etc. Ska låta bli att köpa på mig saker innan resan utan köpa på vägen när behov uppstår istället. Skulle vara skönt att slippa tankväskan, på Autobahn saknade jag möjligheten att krypa ner bakom rutan och slippa turbulensen från trafiken framför. Måste även bli bättre på att regnsäkra packningen..

- Utan min Airhawk och touringrutan hade resan inte kunnat genomföras. Kändes lite avigt att pröjsa 1000 spänn för en pruttkudde men den var värd varenda krona. Sittställningen på SV'n är lika hopfälld som på en sporthoj och sadeln är hård vilket gör att träsmaken börjar komma redan efter 10-20 mil. Med Airhawken var problemet borta.

- Biltemas tvådelade ställ funkade kanon, och TXC Infinity höll fötterna torra. Händerna däremot var ett stort problem, regnhandskar a la överdragsvarianten är för otympliga, Richas "regnsäkra" handskar fungerade mer som disksvampar och när vi körde i +7 och regn saknade jag värmehandtag så det gjorde ont. Värmehandtag ska på ASAP, önskar även att det fanns ett par handskar som är vattentäta på riktigt så tips emottages tacksamt.

- SV'n funkar oväntat bra som långfärdsjärn. Visst, det är ingen laståsna och den får plågas på höga varv när man tuggar Autobahn, men den går stabilt och väl framme i bergen brilljerade den. Bränsleförbrukningen låg stundtals ner mot hälften av vad ZZR'en slukade så ekonomisk är den med.

- Man ska inte planera för mycket. Bättre att ta det dag för dag, uppstår problem brukar de tendera att lösa sig till det bästa ändå.

- Att resa på hoj måste vara det ultimata sättet att upptäcka världen. Man åker rätt genom folks vardag, man hör ljuden och känner dofterna. Man träffar folk man annars aldrig skulle mött och når platser ingen charterbroshyr täcker. Jag är biten och planerar redan nästa äventyr som förmodligen kommer att gå väster om bergen. =)
__________________
Grusmysfilm.
Kurvnötarfilm.

Citat:
Ursprungligen postat av Mats Liifv Visa inlägg
Den som aldrig kört vilse har inte sett världen!

Senast redigerad av Molgan den 2009-08-08 klockan 23:44.
Molgan är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2009-08-01, 22:47   #3
leffa
Medlem
 
Reg.datum: jun 2008
Hoj: en röd

Inlägg: 2 088
Thumbs up

det här äventyret får dig nog att le hela vintern,lättläst o fina bilder,längtar också ut på en sån resa du gjort.
leffa är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2009-08-01, 23:04   #4
Gnistvändaren
Medlem
 
Gnistvändarens avatar
 
Reg.datum: jun 2007

Inlägg: 394
Standard

Tack Mollgan, härlig berättelse och sköna bilder.
Gnistvändaren är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2009-08-02, 00:53   #5
Jan-Olov
Medlem
 
Jan-Olovs avatar
 
Reg.datum: sep 2007
Bor: Ljungby
Hoj: XL1000 Varadero

Inlägg: 2 444
Standard

Ja det var en bra berättelse och inte för lång nu när när bilderna kom emellan. En sådan resa orkar nog inte jag med men trevligt måste det varit.
__________________
Jan-Olov
Jan-Olov är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2009-08-02, 06:12   #6
Mats Liifv
Medlem
 
Mats Liifvs avatar
 
Reg.datum: sep 2008
Bor: Stockholm
Hoj: KTM Super Adventure 2016, Honda Transalp 1999

Inlägg: 4 347
Standard

Härligt Molgan!

"Den som har gjort en resa har alltid något att berätta", vilket tydligt bevisats här!

Förstod att du skulle bli biten. Kul att allt funkade bra. Man gör många erfarenheter på en så´n här resa angående vad man ska ta med sig, vad man ska lämna hemma etc. Det är väldigt vanligt att man tar för mycket saker med sig de första gångerna. Har själv aldrig tvättat under mina resor utan jag slänger t-shirts, strumpor och kalsonger allteftersom dom används. Slänger aldrig några slitna kläder annars utan spar det till mina hojturer. Har dessutom fördelen att packningen blir mindre under resans gång.

Det är kraftigt beroendeframkallande att se världen på två hjul. Längtar redan till nästa sommar, vart det nu bär i väg. Slovenien, Kroatien och trakterna därikring lockar eftersom jag inte varit där sedan jag var väldigt liten, fyrtofem år sen ungefär.

Nu är det dags för mig att bege mig mot Rosenhill för att starta dagens Mini-touring, en sväng med "Hojen-gänget" ner till Söderköping för att käka glass, igen! ;D
__________________
~ Mats

Min blogg
Mats Liifv är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2009-08-02, 07:49   #7
Nina
Bloggare
 
Ninas avatar
 
Reg.datum: maj 2007
Bor: Sthlm
Hoj: Triumph & Husqvarna

Inlägg: 5 635
Standard

Tack vilken fin berättelse samt fina bilder därtill, Molgan. =)
Inte alls för lång, spännande läsning är det.
Nina är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2009-08-02, 09:10   #8
Ingemar
Medlem
 
Ingemars avatar
 
Reg.datum: nov 2008
Bor: Västervik
Hoj: Honda NC 700 D

Inlägg: 180
Standard

Bara att instämma med de andra...riktigt bra En rejäl mc-tur :rolleyes
Ingemar är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2009-08-02, 09:40   #9
Jonas
Moderator
 
Jonass avatar
 
Reg.datum: maj 2009
Bor: Södermalm, Stockholm
Hoj: Kawasaki VN 1700 Classic Tourer

Inlägg: 1 550
Standard

Härlig läsning till frukostkaffet! Tack för att du delar med dig. Har själv bara varit nere med bil och då önskat att jag hade hoj istället. Får man fråga vad turen kostade allt som allt? Och i efterhand; skulle du öka på budgeten eller rent av sänka kostnaderna om du gjorde om turen nästa sommar?
__________________
Hojgänget Mc
Jonas är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2009-08-02, 10:39   #10
PatrikAdolfsson
Medlem
 
PatrikAdolfssons avatar
 
Reg.datum: maj 2008
Bor: Mariefred
Hoj: Kawasaki VN900 Custom

Inlägg: 423
Standard

Härlig läsning Molgan!

Roligt/Lärorikt att läsa om din packning som verkar ha varit mycket liten

Patrik
PatrikAdolfsson är inte uppkopplad   Svara med citat
Svara

Ämnesverktyg

Regler för att posta
Du får inte posta nya ämnen
Du får inte posta svar
Du får inte posta bifogade filer
Du får inte redigera dina inlägg

BB-kod är
Smilies är
[IMG]-kod är
HTML-kod är av

Forumhopp

Liknande ämnen
Ämne Startat av Forum Svar Senaste inlägg
Intruder 800 för en nybörjare?? Nenna75 Custom 28 2011-09-26 19:30
Nybörjare! Motormannen MC-kort 12 2010-07-17 15:33
Nybörjare och hojval Dejmien Övrigt hojsnack 13 2010-01-27 16:31
nybörjare jrbn Övrigt hojsnack 4 2009-05-07 08:47
Bra sporthoj för nybörjare? turbo Street 31 2008-07-11 07:19



Programvara från: vBulletin® Version 3.8.11
Copyright ©2000 - 2019, Jelsoft Enterprises Ltd.
Svensk översättning av: Anders Pettersson