Visa fullständig version : Vind-fenomen och avhyvlad väg
Hej! Idag hade jag sett fram emot att med lugn körning komma igång lite efter vinter. Till saken hör väl också att jag knappt kört alls förra säsongen.
Jag vet att jag behöver jobba med att slappna av i armar och överkropp när det blåser och jag har blivit bättre på sånt. Men idag uppträdde ett fenomen på motorvägen E6an, att jag medan jag körde rakt fram sakta drev år sidan och jag behövde luta hojen för att komma rakt fram. Ok, blicken långt fram, slappna av, håll jämn gas. Men jag undrar om jag och min hoj har nåt mer som krånglar för oss? Jag är en lång och lätt person som kör en liten hoj, CB 250 från 1981. Kanske vi är ett extra känsligt vindfång?
Jag skulle ändå behöva lite tips och råd om avslappning och körställning.
Något senare på en lite mindre väg var det vägarbetsområde och flera kilometer av avhyvlad räfflad väg. I det läget blev det lite too much att hojen ormade sig fram och levde sitt get liv. Jag tröttnade faktiskt och körde åt sidan och parkerade. Då märkte jag att min puls var skyhög. Så jag bestämde mig för att verkligen pausa.
När jag fortsatte köra idag på kvällen, på väg hem, då var det ihållande regn, men trots dålig sikt och regnvatten som går att hälla ur stövlarna efter resan så var hemresan bra mycket mer behaglig än vinden och spårig räfflad vägbana på ditvägen. Väl hemma igen känns det som att detta med hojkörning är bäst när man kommer hem och får kliva av hojen.
Finns det hjälp att komma till rätta med detta?
Eva
Hej! Idag hade jag sett fram emot att med lugn körning komma igång lite efter vinter. Till saken hör väl också att jag knappt kört alls förra säsongen.
Jag vet att jag behöver jobba med att slappna av i armar och överkropp när det blåser och jag har blivit bättre på sånt. Men idag uppträdde ett fenomen på motorvägen E6an, att jag medan jag körde rakt fram sakta drev år sidan och jag behövde luta hojen för att komma rakt fram. Ok, blicken långt fram, slappna av, håll jämn gas. Men jag undrar om jag och min hoj har nåt mer som krånglar för oss? Jag är en lång och lätt person som kör en liten hoj, CB 250 från 1981. Kanske vi är ett extra känsligt vindfång?
Jag skulle ändå behöva lite tips och råd om avslappning och körställning.
Något senare på en lite mindre väg var det vägarbetsområde och flera kilometer av avhyvlad räfflad väg. I det läget blev det lite too much att hojen ormade sig fram och levde sitt get liv. Jag tröttnade faktiskt och körde åt sidan och parkerade. Då märkte jag att min puls var skyhög. Så jag bestämde mig för att verkligen pausa.
När jag fortsatte köra idag på kvällen, på väg hem, då var det ihållande regn, men trots dålig sikt och regnvatten som går att hälla ur stövlarna efter resan så var hemresan bra mycket mer behaglig än vinden och spårig räfflad vägbana på ditvägen. Väl hemma igen känns det som att detta med hojkörning är bäst när man kommer hem och får kliva av hojen.
Finns det hjälp att komma till rätta med detta?
Eva
Finns ett mycket bra motmedel mot dina problem. KÖR MYCKET MERA:):):)
Jan-Olov
2013-05-19, 21:35
Kan vara ett tips, kolla att du har rätt lufttryck i däcken, hojen blir väldigt spårkänslig med för lite.
Jag tycker det fungerar bra att motpressa med ett ben mot tanken när det driftar i vinden. Vägarbeten och annat blir nog svårt att komma till rätta med. Min MC ormar sig den med på "lösa" underlag, det hjälper tycker jag att knipa fast tanken mellan benen.
/Freddo
Spårkänsligheten kan också höra ihop med trötta dämpare, dåliga svingarmsbussningar och dåliga däck, gå igenom hojen ordentligt så kan du kanske utesluta att det bara hänger på dig själv?
Gött, lufttrycket måste kollas, har varit förbi på två bensinstationer men båda hade trasiga luftpumpar så det blev inte gjort efter vinteruppehållet.
Tänker ändå att det måste finnas pedagogiska, praktiska och teoretiska saker jag bör kolla upp. Jag läser gärna SMC's olika körskolor som förekommit i deras tidning.
The crow, du skriver att du kniper fast tanken. Jag kanske övar avslappning lite för mycket, och måste hitta avslappning där den ska vara och stabilitet där det behövs? Funderar ofta på om min körställning är optimal? Brukar ha som grundinställning att försöka ha låg tyngdpunkt, förankrad i fotpinnarna, sitta djupt i sadeln. Ändå kan jag gripas av känslan att jag och min hoj är lite för höga över marken. Lite rankt så där.
Funderar skarpt på att byta hoj men jag vet att det inte hjälper mot att få kör-rutin.
Tror inte att det är fel på hojen. Framdäcket söker sig till åsarna på en räfflad väg pga samma lagar som får cykeln att svänga när du lutar inåt i kurva. Eftersom en fräst väg är full av räfflor så blir det lite fram o tebax men behåll bara färdriktningen och brottas inte med cykeln, slappna av för det är normalt på det underlaget. Bakhjulet följer bara med utan att klättra på samma sätt men om det är slitet så anläggningsytan blivit bredare vaggar hojen mera från sida till sida. Det fenomenet kommer smygande så man märker skillnaden när man bytt till nytt däck.
Sidvind vill skjuta ekipaget åt sidan så det blir att luta emot och det kan vara ganska jobbigt när det är hård och byig sidvind, kanske beroende på terrängen vid sidan av vägen. Bara att luta emot, läsa av var vinden kommer att ta i extra eller att man kommer i plötsligt lä. Ligg mitt i filen så att du har extra vingelmån.
Köra mera är bra för det kommer att kännas mindre kusligt. Ha knäslut om tanken så du kan nypa till vid behov. Ta de lugnt och acceptera att du lever närmre naturen än i en bil. ;)
Ja, jag har ju inte värst mycket rutin så. Men det där med att knipa fast tanken funkar väldigt bra, gör jag inte det så känns MC:n lite vinglig under mig.
Jag vet att körskoleläraren nämnde nått om det och att det står i boken nånstans. Men jag lärde mig det första gången på MTB-cykeln. Där man ibland ligger i långa utförslöper på löst underlag. Kniper man inte fast sadeln mellan benen när man står upp så börjar cykeln wobbla mer och mer så man till slut riskerar att man åker i backen.
Jag tänker att man ska vara avslappnad från midjan och uppåt typ.
/Freddo
simonwellander
2013-05-19, 23:46
Bra och lärorikt inlägg Ove! Tack för det.
Jag kniper alltid fast med benen mot tanken och jag tycker att det hjälper stabiliteten, precis som ni andra påstår. Har inte heller några problem med att hålla armarna och axlarna avslappnade.
Men ibland kan jag dock känna att pulsen ökar lite och jag stressar lite innan jag väl sätter mig på hojen, hmm. Vet inte riktigt vad det beror på. Som tur är brukar det försvinna ganska snart från det att jag kör iväg.
Efter en lite längre tur (säg 10 mil) brukar jag känna att det krampar lite i magmusklerna, är detta ett bra tecken på att man gör rätt? Finns det några andra tecken som visar på om man använder rätt sittposition och muskler osv? Ibland kan jag tycka att det är lite svårt att veta om man gör helt rätt eller inte :confused:
Ha det bra :) Och fortsätt köra på Eva!
OK, Eva . Du skall få ett svar till. Din hoj är ju ganska liten och lätt i förhållande till många andra, vilket kan vara en fördel. Din hoj är ju byggd som en allroundhoj vilket innebär att den klarar av grusväg bra. Men ett tips är då att om du har möjlighet att lära dig att köra stående, så har du otroligt mycket bättre balans om du kommer ut på ett parti med grovgrus eller singel på vägen. Typ som det är på många vägarbeten.Om styret är lite lågt för att köra stående , så kan det hjälpa lite med styrhöjare. Kan säga så här , att om det är väldigt mycket grovgrus på vägen kör man stående i kanske 50-70 km/h lättare än att vingla fram i 10-20.
Vet att detta körsätt väcker en del förundran hos glidaråkare, men den åkstilen är mest effektiv. Se bara hur de som kör ökenrallyn gör, då de kommer ut på steniga och grusiga partier. De ställer sig upp!!!!
Det är ju på dåligt underlag du lär dig att KÖRA hoj, medans andra bara åker. ( nu får jag väl på skallen igen):):):):)
a) Men ibland kan jag dock känna att pulsen ökar lite och jag stressar lite innan jag väl sätter mig på hojen, hmm. Vet inte riktigt vad det beror på. Som tur är brukar det försvinna ganska snart från det att jag kör iväg.
b) Efter en lite längre tur (säg 10 mil) brukar jag känna att det krampar lite i magmusklerna, är detta ett bra tecken på att man gör rätt?
a) Det är väl en skööön känsla! Att känna det lilla pirret av att nu blir det spännande.. :D Jag upplever detsamma när det är något nytt på gång. T.ex. när jag lärde mig utförsåkning på skidor som medelålders. Sen, efter några säsonger när man var säker på att komma ner hel och i ett stycket försvann pirret och då blev det kanske lite för många störtlopp för att känna kicken. :o
b) Nä! Krampkänsla efter bara 10 mil är INTE ett tecken på att du sitter rätt, d.v.s. om du kör på vägen - i terräng är det en annan sak. :D Kolla din förarplatsergonomi! Sitta en timma på hojen ska inte behöva var stort mera ansträngande än att sitta och läsa en bok framför TV;n - koll på allt, sitter skönt och har det bra. ;)
Funderar ofta på om min körställning är optimal? Brukar ha som grundinställning att försöka ha låg tyngdpunkt, förankrad i fotpinnarna, sitta djupt i sadeln. Ändå kan jag gripas av känslan att jag och min hoj är lite för höga över marken. Lite rankt så där.
Funderar skarpt på att byta hoj men jag vet att det inte hjälper mot att få kör-rutin.
Jag är en lång och lätt person som kör en liten hoj, CB 250 från 1981. Kanske vi är ett extra känsligt vindfång?
Jag skulle ändå behöva lite tips och råd om avslappning och körställning.
Eva
:hmmmm2: Nu är vi på mitt område - ergonomi. Du är lång och hojen är låg är grundförutsättningen här. Den bästa körställningen ser du hos cowboys som sitter på hästen hur länge som helst. Lite öppen vinkel i höft och knä och kroppen fri i balans. Att jämföra MC med häst är faktiskt helt relevant och skulle jag rekommendera en annan hoj skulle jag nog säga en offroad/äventyrs med lite höjd över marken och möjlighet att ståköra som Olle rekommenderar.
Känslan av att du blir hög kommer nog av att du har ändan för lågt i förhållande till resten, ungefär som när man försöker åka skateboard sittande. Tror att med en väldigt kort tillvänjning skulle du bli betydligt tryggare med en högre körställning (Tillvänjning för i början känns det som om man rider en älg) - då kan hoj och kroppens nedre delar få fladdra omkring lite utan att man spänner den övre delen.
Lyssna noga på vad Olle Å har att säga och bli gärna med på hans turer som han annonserar ibland. Det kommer att bli givande i så fall. ;)
Olle Å, det låter bra att du skriver att det är en fördel att min hoj är liten och nätt. Berätta hur du tänker kring det, jag är nyfiken. Ja, i många situationer tycker jag om att ha en liten hoj, när man ska leda den, trixa in den på sin garageplats osv.
Jag minns en hoj på körskolan, 500 kubik, och den upplevde jag ofta som mer stabil på vägen, inte lika vindpåverkad. Så jag har nog levt i den tron att större och tyngre hoj gör att ekipaget går lite stabilare.
Jag brukar ibland resa mig upp för att åka lite smidigare över något knöligt. Så det känns ok, men jag har nog inte gjort det några längre sträckor.
Oj oj, jag vet att det är två valmöjligheter jag har, antingen komma igång, satsa, och ha lite mer kul med hojen. Eller sälja....
Efter gårdagens jobbiga körupplevelse tänker jag tyvärr att det här med höga hastigheter som oskyddad trafikant inte är något för mig. Om det är sånt obehag med att t o m söndagsköra så vet jag inte om jag är rätt person för det här. Visst har jag haft många fina turer genom årens lopp. Nu är det mycket annat som stressat mig på sista tiden (jobb, hunden nyopererad, nyorientering i livet), så jag har nog lätt för att stressa upp mig rent tillfälligt, och hög puls och hojkörning passar inte så bra ihop. Har läst om hojkörning att det inte alls är en bra metod att lugna ner sig med om allt annat är strul.
Jag har haft körkort för hoj i 10 år och bara haft en enda hoj, denna Honda CB 250. Tänker att det inte är värt att affektion för hojen, bra att tänka nytt. Eller inte hoj alls. Men om det nu är fördel med liten och nätt hoj kanske den får vara kvar.
Själv har jag en hoj som kanske väger ca 10 kg mer än din. skulle egentligen vilja ha storebror till den, men då blir den ju genast tyngre. Tycker att man inte skall ha en hoj som är tyngre än man själv kan få upp den på rätt köl igen om man lagt omkull den.
Det här med att köra i ett jäkla oväder under kanske andra usla förhållanden, det lär man sig med åren. Det viktigaste är ju att ha hojen rustad för lite äventyr. Tror nog att din hoj skulle må bra av att ha exvis Anakee 2, däck, värmehandtag och en vindruta för att hålla bort regnet och även ge en lugnare körning. En topbox att ha lite extra grejer i. Sedan är det ju viktigt med bra kläder som skyddar mot regn och blåst.:):)
Jag minns en hoj på körskolan, 500 kubik, och den upplevde jag ofta som mer stabil på vägen, inte lika vindpåverkad. Så jag har nog levt i den tron att större och tyngre hoj gör att ekipaget går lite stabilare.
Efter gårdagens jobbiga körupplevelse tänker jag tyvärr att det här med höga hastigheter som oskyddad trafikant inte är något för mig. Om det är sånt obehag med att t o m söndagsköra så vet jag inte om jag är rätt person för det här.
Väl hemma igen känns det som att detta med hojkörning är bäst när man kommer hem och får kliva av hojen.
Nu har jag inte fått kortet, men jag känner igen mig i mycket. Jag började med en 250 cc, de "stora" (500) var alltför skrämmande. Av olika anledningar hade jag uppehåll över vintern, och nu i vår gick jag igång igen. Men då hade nya EU-regler blivit gällande, så det var 500 cc eller inget alls. Det enda jag kan säga till det är att jag var en idiot som inte överkom min rädsla första gången. 500 cc är bökigare att flytta på manuellt, men så fort den är igång är den ju inte tung. Dessutom ligger den stadigare i högre hastigheter. På en körtimme kom vi på motorväg över en bro med stark sidovind och byar på 20 m/sek. Jag var väldigt glad att jag satt på en tyngre hoj där, och inte den lilla.
Jag hatar motorväg och hastigheter över 90. Jag är så nervös inför varje körtimme att jag sover dåligt och är beredd att ge upp.
Förstår känslan du pratar om när man kliver av MCn; "Gud så skönt - jag överlevde, en vecka till nästa gång". Så jag vet heller inte om detta är för mig, men jag har en inbokad uppkörning, och den ska jag gå till, men om jag inte klarar den (det är nr 2) så vete tusan.
Alltså, jag vet inte om jag håller med helt om att det skulle vara en fördel med en liten och nätt hoj.
Jag saknar vetenskapliga belägg men min erfarenhet säger mig att en tyngre och större cykel generellt går stabilare i blåsigt väder. Varför anser jag det då? Jo, om man bor i Göteborg (där det ofta blåser) och korsar Älvsborgsbron (50 m ö h, rakt i västerläge) stup i kvarten bland långtradare, kuling och annat så får man till slut ett visst underlag för sitt "tyckande" ;)
Min uppfattning är att större hojar är stabilare i sidvind är de mindre jag har kört. Kraften framåt när 220 kilo rullar i 90 visavi vindens kraft från sidan, borde vara betydligt större än med en hoj på 140 kilo i samma hastighet. Tycker jag spontant (har dock inte läst fysik sedan högstadiet ...).
Jag tycker mig också märka att vinden drar mer i kroppen än i hojen. Vindbyarna drar i mig, medan hojen är rätt lugn och fin under mig. Vilket skulle kunna betyda Eva att din förhållandevis långa kropp och lilla hoj gör det hela lite värre. Sedan bör aerodynamiken ha betydelse - kåpor som möter sidvinden eller inga kåpor - samt hur bra/dåligt tillverkaren har lyckats i vindtunneln.
Erfarenhet två i hård sidvind: bron över Stora Bält, hösten 2009. 20 m/sekunden. Danskarna tvekade om de skulle stänga bron för hojar, husvagnar och lastbilar. Men vi hann över i tid...
Jag rullade i 60 km/t över bron på min (210 kg) nakenhoj. Obehagligt som f*n med ständiga kast i sidvind. Inget att rekommendera.
Kompisen E. rullade också i 60 med sin (knappt 200 kg?) VStrom (med en hel del kåpor). Ständiga ryck i sidled. Framhjulet flyttade sig 20-30 cm i sidled i vissa byar. Obehagligt på gränsen till farligt.
Kompisarna O. och M. lade sig i 90 knyck med sina BMW GS-hojar. Plöjde genom vinden som missiler på sina kåpförsedda 240-kilosbestar. Nästan odramatiskt. Kraften framåt blev större än vad vinden förmådde påverka.
Spårning: be en erfaren mekaniker ta en tur och ge ett omdöme om det är fel på cykeln (sliten? dåliga däck? glapp?)
Liten/stor: jag gillar visserligen små hojar. Lätt och kul. Men det är mycket jobbigare att köra långt på en 250 än på en större. Man blir mer trött. Fundera på en 500:a. Betydligt rejälare, men fortfarande ganska smidig.
Säger jag som kör en 50 cc på 100 kg, en 200 cc på 150 kg samt två st 900 cc på dryga 200 kg.
Jag startade faktiskt en egen tråd (http://www.hojen.nu/forum/showthread.php?t=7275&highlight=vind)om det här med vind, Eva.
Alltså, jag vet inte om jag håller med helt om att det skulle vara en fördel med en liten och nätt hoj.
:) Helt klart är en lång och tung hoj lugnare för den som sitter på den och ur komfortsynpunkt är det väl ett plus. En lätt och kort maskin skickar långt mera signaler till föraren, ibland mer än vad som känns behagligt.
Stämmer nog att det är den som sitter på som fångar mest sidvind och då är ju den "relativa segelytan" större på den lätta hojen. Människa har inte bra aerodynamiska egenskaper.
På MotoGP-cyklarna perforerade man kåporna när det blåste över banorna för att minska vindavdriften, kanske ingen bra idé för oss vanliga.
Så är det ju hur man själv vill ha det. En del vill ha riktigt stora hojar, dock inte jag för jag känner mig som "passagerare med rätt att styra". Andra vill ha en livligare hoj där man känner resan på ett tydligare sätt. Vilket som är säkrast - vet ej - alla tävlingsmaskiner är ju extremt lätta och bevisligen mycket körbara.
Om jag skulle komma med förslag till Evavind så kanske 400 - 800 cc. Typ BMW GS 650 - 800, Transalp, Kawasaki kle, Tenere, o.s.v. Bara att ta en runda bland handlarna och prova vad som känns rätt.
Tack Ove! Roligt att få så konkreta tips på hojar! TMax500, tack för dessa iaktagelser från er som körde över bron i vind. Tänker ibland på alla dem som ofta korsar de höga broarna i Göteborgsområdet och i övriga landet. Pendlar man så skaffar man sig så klart en massa erfarenheter av olika sorts väder. Mohlin, tack för att du berättar om dina erfarenheter. Lycka till med din andra uppkörning nu!
jo,har ju tung hoj ( över 600kg, och kan lyfta upp den), vindarna påverkar inte mitt,den går som tåget,har kört över stora bält bron i danmark, no problemas
men man ska inte fokusera alltför mycket på de brister ens hoj har,det mesta går att lära leva med,känner man av sidvindarna och inte gillar läget så det är bara sakta ner lite,brukar kännas bättre då
spåriga vägbanor påverkar alla hojar,även mitt,känns ju inte direkt roligt när hojen börjar leva sitt men det bästa där är att inte kämpa emot alltför mycket utan försöka följa med (lätt och säga),hastigheten spelar ju viss roll här med, kör så som det känns mest tryggt
tappa inte lusten för hojåkandet,för att verkligen behärska ekipaget kräver mycket träning och flera års åkande, men man kan ha mycket roligt med hojen under tiden man skaffar dessa erfarenheter
storleken på hojen är ju upp till dig,eftersom du var lång så kan du visst titta på större hojar,frugan min övningskör just nu en 750, men tanken är en 1800cc när väl kortet och vanan är i hamn, stora hojar är inte så omöjliga som många tror men allt beror vad man vill med sitt
lycka till med fortsatta körandet
simonwellander
2013-05-20, 19:26
a) Det är väl en skööön känsla......
b) Nä! Krampkänsla efter bara 10 mil är INTE ett tecken på att du sitter rätt, d.v.s. om du kör på vägen.......
a) Det är sant :p Onödigt att oroa sig över det kan man ju tycka haha. Måste sluta med det.
b) Överdrev väl lite när jag skrev att det krampade, men absolut har du nog rätt, det måste ju vara ett tecken på att jag sitter fel på något sätt. Har faktiskt inte åkt så mycket längre sträckor än typ 12 mil i sträck. :rolleyes:
Jag tror att jag tänker för mycket på allt. ;)
Tack Ove! Roligt att få så konkreta tips på hojar! TMax500, tack för dessa iaktagelser från er som körde över bron i vind. Tänker ibland på alla dem som ofta korsar de höga broarna i Göteborgsområdet och i övriga landet. Pendlar man så skaffar man sig så klart en massa erfarenheter av olika sorts väder. Mohlin, tack för att du berättar om dina erfarenheter. Lycka till med din andra uppkörning nu!
Tänkte bara förlänga listan av hojtips med Honda Deauville. Lagom stor, bra med packplats, stadig i vind :-) och rolig att köra tycker jag som är en medelstor kvinna i mina bästa år...:flute:
magnusda
2013-05-21, 08:14
Hej! Idag hade jag sett fram emot att med lugn körning komma igång lite efter vinter. Till saken hör väl också att jag knappt kört alls förra säsongen.
Jag vet att jag behöver jobba med att slappna av i armar och överkropp när det blåser och jag har blivit bättre på sånt. Men idag uppträdde ett fenomen på motorvägen E6an, att jag medan jag körde rakt fram sakta drev år sidan och jag behövde luta hojen för att komma rakt fram. Ok, blicken långt fram, slappna av, håll jämn gas. Men jag undrar om jag och min hoj har nåt mer som krånglar för oss? Jag är en lång och lätt person som kör en liten hoj, CB 250 från 1981. Kanske vi är ett extra känsligt vindfång?
Jag skulle ändå behöva lite tips och råd om avslappning och körställning.
Något senare på en lite mindre väg var det vägarbetsområde och flera kilometer av avhyvlad räfflad väg. I det läget blev det lite too much att hojen ormade sig fram och levde sitt get liv. Jag tröttnade faktiskt och körde åt sidan och parkerade. Då märkte jag att min puls var skyhög. Så jag bestämde mig för att verkligen pausa.
När jag fortsatte köra idag på kvällen, på väg hem, då var det ihållande regn, men trots dålig sikt och regnvatten som går att hälla ur stövlarna efter resan så var hemresan bra mycket mer behaglig än vinden och spårig räfflad vägbana på ditvägen. Väl hemma igen känns det som att detta med hojkörning är bäst när man kommer hem och får kliva av hojen.
Finns det hjälp att komma till rätta med detta?
Eva
Hej Eva
Jag är en återfallsknutte som inte kört på många år. Började igen förra våren/sommaren med en gammal Suzuki GSX 550 från 83
En viktig sak som jag fick lära mig av den lokala däckgurun var att däcktrycket är enormt viktigt. Jag klagade på att hojen "ormade" sig och spårade. Fick frågan om däctryck och svarade att enligt servicemanualen ska jag ha 1,8 fram och 2.0 bak. Fick nästintill en utskällning. Servicemanualen är 30 år gammal och anpassad efter däck som fanns då. Dagens MC-däck är en helt annan sak. Jag vill inte ge mig in på en diskussion om däcktryck och nämner därför inga siffror, men åk in till en bra däckfirma och be de kolla. Rätt tryck gav mig en ny hoj!!
När det gäller vind är det övning och åter övning som sagts flera gånger. Många är vi väl som kört långa sträckor på små och i många fall gamla 125.or. Om man tycker det är en obehaglig upplevelse på en liten hoj har jag svårt att se hur det skulle kunna lösa sig med en större.
Utmana dig! Träna i sistuationer du upplever jobbigt. Välj en hastighet som passar dig.
När jag började köra igen förra våren var min största fasa omkörningar som innebar att jag måste över de vita strecken. Jag var faktiskt rädd den första tiden. Hojen vinglade till något hemskt. Nästa utmaning var möte med långtradare. Var också hemskt jobbigt i början. Nu efter övning och rätt däcktryck är varken linjer, vind eller möte med långtradare något obehagligt. Nu känner jag att jag har kontroll.
Men en vädjan... ge inte upp. Obehaget går över. Jag vet det med säkerhet! :-)
Magnus
Magnus resonerar väldigt vettigt. ÖVA ,öva. Så kommer rutinen.:):)
Intressant!
Simon Wellander, jag känner så väl igen det där att tänka för mycket på allt. Ofta har jag sett det som en bra egenskap när jag kör hoj, då det är bra att ha snabba kopplingar i huvudet och vara alert och medveten. Sen har jag ibland insett att det nästan går till överdrift, om det kan göra det.
Lottaje, jag ska kolla Honda Deauville.
Magnusda, tack för påpekanden om däcktrycket. Jag ska nästa gång se till att få det fixat av kunnig person på Kenneths MC. Nu är jag trött på alla usla pumpar som finns på bensinmackarna runt omkring. Min körlärare (för 10 år sedan) sa att man gott kunde ha högre däcktryck än vad som står i manualerna. På min står det 1.75 fram och 2.25 bak.
Ja, jag tänker att jag ska träna mig. Och jag utgår alltid från en hastighet som passar mig, inte så extremt att jag blir en farlig medtrafikant, så gott det går passa in i övrig trafikrytm. Men att få köra i sin egen takt efter väglag, vind och sikt känns som en viktig del.
Det var hällregn på hevägen i söndags och vid ett tillfälle var det en långtradare som ville om. Jag körde i 90 km/tim. Det var en bra upplevelse att öva på. Allt vatten den piskade upp på mig skymde ju sikten rätt rejält och så blir det vind-drag som ska genomlevas.
Så, nästa tur blir till verkstaden och kolla däcktryck!! Nu har jag fått många råd i den riktningen och jag ska inte negligera den punkten mer.
Eva
magnusda
2013-05-21, 09:33
Magnusda, tack för påpekanden om däcktrycket. Jag ska nästa gång se till att få det fixat av kunnig person på Kenneths MC. Nu är jag trött på alla usla pumpar som finns på bensinmackarna runt omkring. Min körlärare (för 10 år sedan) sa att man gott kunde ha högre däcktryck än vad som står i manualerna. På min står det 1.75 fram och 2.25 bak.
Eva
Med det däcktrycket fram så KAN inte din hoj gå annat än som en snok på vägen. Har gjort samma misstag själv så jag vet.
Med det däcktrycket fram så KAN inte din hoj gå annat än som en snok på vägen. Har gjort samma misstag själv så jag vet.
Det sitter diagonaldäck på den hojen, inte samma tryck som radial. Den rek på runt 2 kg som finns är ganska rätt.
Skickat från min LT25i via Tapatalk 2
Kyla och värme förändrar också däcktrycket liksom din egenvikt plus ev passagerare så det bästa är egentligen att laborera dig fram.
Per Lindström
2013-05-21, 18:29
Jag är en återfallsknutte och märkte att jag har gått från våghalsig till feg på MCn, men jag tyckte aldrig att det kändes bekvämt att köra på räfflad väg även under min aktiva period, då hade jag ändå 15 år kanske 10 000 mil i sadeln bakom mig.
Tänk på att ingen kan tvinga dig att köra fortare än du vill, det skall vara kul att köra även när man är ringrostig eller ovan, flytet kommer med tiden.
Kör inte fortare än vad som känns bekvämt för dig, känns det inte OK att köra 70 på 70 väg kör vad som känns säkert, tex 60 eller 50 km/tim.
Var en väglus om du vill och låta andra köra om, man kan gärna hålla sig lite till höger för att underlätta omkörningar men bara om det känns säkert, har man en kö efter sig kan man köra in på parkeringsficka och släppa förbi den.
Åker man med andra MC som kör fortare än vad som känns bra, är det bara att släppa dem.
Tänk på alla glidarbilar med köer efter sig, tillåt dig att att glida med din mc och njuta av färden, det finns ingen lag som säger att en motorcyklist måste köra fort.
magnusda
2013-05-21, 19:07
Jag är en återfallsknutte och märkte att jag har gått från våghalsig till feg på MCn, men jag tyckte aldrig att det kändes bekvämt att köra på räfflad väg även under min aktiva period, då hade jag ändå 15 år kanske 10 000 mil i sadeln bakom mig.
Tänk på att ingen kan tvinga dig att köra fortare än du vill, det skall vara kul att köra även när man är ringrostig eller ovan, flytet kommer med tiden.
Kör inte fortare än vad som känns bekvämt för dig, känns det inte OK att köra 70 på 70 väg kör vad som känns säkert, tex 60 eller 50 km/tim.
Var en väglus om du vill och låta andra köra om, man kan gärna hålla sig lite till höger för att underlätta omkörningar men bara om det känns säkert, har man en kö efter sig kan man köra in på parkeringsficka och släppa förbi den.
Åker man med andra MC som kör fortare än vad som känns bra, är det bara att släppa dem.
Tänk på alla glidarbilar med köer efter sig, tillåt dig att att glida med din mc och njuta av färden, det finns ingen lag som säger att en motorcyklist måste köra fort.
Kloka ord och kloka råd!
Powered by vBulletin® Version 4.2.5 Copyright © 2024 vBulletin Solutions, Inc. All rights reserved.