Nina
2013-03-16, 16:34
Så låg jag där, lika snabbt som det går att vurpa på mc så försvinner fötterna under en. Och där ligger man och sprattlar och undrar vad det var som hände ha ha ha!
På vägen hem med uppskrapad handflata med ett djupt sår och fingrar som blödde funderade jag på den gången när jag flög av Husqvarnan i form av en highsider en vinter. Jag fattade inte att jag hade vurpat förrän jag den gången landade och slog sönder hjälmen på isen. Nu var det här samma sak fast utan hjälm, men is fanns förstås och vips så hade jag trillat omkull. Jag fattade inte att jag hade halkat omkull förrän jag låg där, det gick så ruskigt fort.
Hem och plåstra om, det djupa såret tvättades rent med sprit och ett hysteriskt skrik svaldes ner. Tänkte att jag är ju ingen kyckling, som när jag vurpade med hojen så var det bara upp och fortsätta och svälja värken. Så det var lite detsamma nu också, svalde smärtan och stod ut för såret måste ju rengöras inuti. Jag tror jag fick det bra, på med en kompress bara och lite kirurgtejp som håller allt på plats i handen. Fingrarna fick plåster och sen var allt bra igen. Puh, tur man inte är nån som har låg smärttröskel, tror jag vant med mig med det ryggproblem jag har sen mitten av 80-talet med ständig värk. Den har liksom blivit en del av mig den där värken och jag antar att jag pga den höjt nivån på smärtgränsen.
Så kan det gå, när huvudet är dumt så får kroppen lida – mina halkskydd till skorna låg nämligen hemma. Och det bara för att jag gått där så många gånger förut hela vintern och inte halkat…
hej hopp, i dag skiner solen, vurpa inte nu i halkan med vare sig skor eller mc. :)
På vägen hem med uppskrapad handflata med ett djupt sår och fingrar som blödde funderade jag på den gången när jag flög av Husqvarnan i form av en highsider en vinter. Jag fattade inte att jag hade vurpat förrän jag den gången landade och slog sönder hjälmen på isen. Nu var det här samma sak fast utan hjälm, men is fanns förstås och vips så hade jag trillat omkull. Jag fattade inte att jag hade halkat omkull förrän jag låg där, det gick så ruskigt fort.
Hem och plåstra om, det djupa såret tvättades rent med sprit och ett hysteriskt skrik svaldes ner. Tänkte att jag är ju ingen kyckling, som när jag vurpade med hojen så var det bara upp och fortsätta och svälja värken. Så det var lite detsamma nu också, svalde smärtan och stod ut för såret måste ju rengöras inuti. Jag tror jag fick det bra, på med en kompress bara och lite kirurgtejp som håller allt på plats i handen. Fingrarna fick plåster och sen var allt bra igen. Puh, tur man inte är nån som har låg smärttröskel, tror jag vant med mig med det ryggproblem jag har sen mitten av 80-talet med ständig värk. Den har liksom blivit en del av mig den där värken och jag antar att jag pga den höjt nivån på smärtgränsen.
Så kan det gå, när huvudet är dumt så får kroppen lida – mina halkskydd till skorna låg nämligen hemma. Och det bara för att jag gått där så många gånger förut hela vintern och inte halkat…
hej hopp, i dag skiner solen, vurpa inte nu i halkan med vare sig skor eller mc. :)