Nina
2012-07-21, 10:42
En liten paus mitt i allt var bara gott. :)
I år har det inte blivit så mycket hojköra för min del. Anledningen är garderoberna haft en otrolig förmåga att krympa mina mc-kläder under vintern! Jag hade två val: den ena kostar och den andra är gratis. Det som kostar innebar nya kläder.
Jag valde gratis.
Jag har gjort en omläggning av maten och att röra på mig mer. Jag har köpt gymkort på Haninges bästa gym och var där i torsdags för min första gruppträning. Det var det mest stressande jag varit med om. Cirkelträning är inget för mig, noterade jag. Ha ha, jag med min dallrande kroppshydda rusade runt mellan armhävningar, löpband i hög fart och stationer där jag skulle hiva upp stänger, hiva dem sidledes och vifta med benen i en annan. Däremellan stationerna var det armhävningar, hopp och allt man skulle göra utom att vara still. Efter 30 min genom passet var jag visserligen helt slut och orkeslös men ge upp skulle jag absolut inte. Gav jag mig in i leken fick jag leken tåla och stod ut ytterligare 15 min. Jag tyckte också att stationerna var för klent inställda i styrka, inga problem för mig att hiva runt saker och vifta med benen så jag ökade motståndet. Tyvärr blev det för tungt för de andra tjejerna och ett mindre jämrande susade i lokalen. Jag var nog mindre trevlig att ha med där konstaterade jag. I alla fall om man skulle ha stationen efter mig.
I dag har jag träningsvärk som heter duga.
I våras lät jag hundkojan bli sänkt maximalt vad det gick och fått sportfjädringen monterad. Nu är den syndigt svart och låg och herregud vilken gokart-känsla bilen fått! Så jag har mer eller mindre bott i den i sommar (anledningen är att garderoberna krympte mc-kläderna under vintern).
Jag har också för nån vecka sen kommit hem från Gran Canaria, 2 härligt soliga veckor i en solstol och dopp i havet. En rolig bok togs med men den tog också 2 veckor att läsa ut för det var skönare att bara ligga och slappa med ett och annat dopp i havet. De dagar det har varit solsken här hemma har jag passat på att bibehålla min solbruna natur.
Även en busstur upp i bergen med hjärtat i halsgropen avverkades. Vilka serpentinvägar! 1200 m upp stod jag och kikade ut över kratern vi farit igenom, alla vägar där nere såg så små ut.
Maten på stället har varit toppen men servitriserna var snabba på att duka av. Jag gick bara för att hämta en kopp te en morgon men mjölken var sur så jag fick springa runt i den stora restaurangen för att hitta färsk mjölk. Jag var borta max 1,5–2 min och kom tillbaka till ett avdukat frukostbord… Mina oätna smörgåsar, mitt ägg, min odruckna glas juice och även dotterns oätna frukost var puts väck! Servitrisen hade antagit att vi hade lämnat frukosten (borde det inte ringa en liten klocka när man dukar ut så mycket oätet?). Det hände fler familjer att de fått sina bord avdukade mitt i de hämtat påfyllning. Jag själv hade tagit ett gammalt kvitto som jag la på bordet, där stod att läsa på baksidan att vi minsann inte är klara så låt bordet vara ifred.
I måndags kom jag ner i Streetens kläder så gissa vad jag körde med i tisdags. Vilken go känsla, äntligen kunde jag köra den, det gjorde gott för själen även om det inte var nån milslång runda, det lilla var gott nog. :love:
I år har det inte blivit så mycket hojköra för min del. Anledningen är garderoberna haft en otrolig förmåga att krympa mina mc-kläder under vintern! Jag hade två val: den ena kostar och den andra är gratis. Det som kostar innebar nya kläder.
Jag valde gratis.
Jag har gjort en omläggning av maten och att röra på mig mer. Jag har köpt gymkort på Haninges bästa gym och var där i torsdags för min första gruppträning. Det var det mest stressande jag varit med om. Cirkelträning är inget för mig, noterade jag. Ha ha, jag med min dallrande kroppshydda rusade runt mellan armhävningar, löpband i hög fart och stationer där jag skulle hiva upp stänger, hiva dem sidledes och vifta med benen i en annan. Däremellan stationerna var det armhävningar, hopp och allt man skulle göra utom att vara still. Efter 30 min genom passet var jag visserligen helt slut och orkeslös men ge upp skulle jag absolut inte. Gav jag mig in i leken fick jag leken tåla och stod ut ytterligare 15 min. Jag tyckte också att stationerna var för klent inställda i styrka, inga problem för mig att hiva runt saker och vifta med benen så jag ökade motståndet. Tyvärr blev det för tungt för de andra tjejerna och ett mindre jämrande susade i lokalen. Jag var nog mindre trevlig att ha med där konstaterade jag. I alla fall om man skulle ha stationen efter mig.
I dag har jag träningsvärk som heter duga.
I våras lät jag hundkojan bli sänkt maximalt vad det gick och fått sportfjädringen monterad. Nu är den syndigt svart och låg och herregud vilken gokart-känsla bilen fått! Så jag har mer eller mindre bott i den i sommar (anledningen är att garderoberna krympte mc-kläderna under vintern).
Jag har också för nån vecka sen kommit hem från Gran Canaria, 2 härligt soliga veckor i en solstol och dopp i havet. En rolig bok togs med men den tog också 2 veckor att läsa ut för det var skönare att bara ligga och slappa med ett och annat dopp i havet. De dagar det har varit solsken här hemma har jag passat på att bibehålla min solbruna natur.
Även en busstur upp i bergen med hjärtat i halsgropen avverkades. Vilka serpentinvägar! 1200 m upp stod jag och kikade ut över kratern vi farit igenom, alla vägar där nere såg så små ut.
Maten på stället har varit toppen men servitriserna var snabba på att duka av. Jag gick bara för att hämta en kopp te en morgon men mjölken var sur så jag fick springa runt i den stora restaurangen för att hitta färsk mjölk. Jag var borta max 1,5–2 min och kom tillbaka till ett avdukat frukostbord… Mina oätna smörgåsar, mitt ägg, min odruckna glas juice och även dotterns oätna frukost var puts väck! Servitrisen hade antagit att vi hade lämnat frukosten (borde det inte ringa en liten klocka när man dukar ut så mycket oätet?). Det hände fler familjer att de fått sina bord avdukade mitt i de hämtat påfyllning. Jag själv hade tagit ett gammalt kvitto som jag la på bordet, där stod att läsa på baksidan att vi minsann inte är klara så låt bordet vara ifred.
I måndags kom jag ner i Streetens kläder så gissa vad jag körde med i tisdags. Vilken go känsla, äntligen kunde jag köra den, det gjorde gott för själen även om det inte var nån milslång runda, det lilla var gott nog. :love: