Visa fullständig version : Temporär lagning
Så var jag hos tandläkaren i går och de tog bort gammal fyllning. Nästa vecka ska kronan sättas på plats så de gjorde avgjutningar av båda tandraderna. Är lite orolig, tyckte hon tog bort fyllning och slipade som tusan och SEN gjorde avgjutning av nedre tandraden. Tycker det hade varit enklare att göra en avgjutning när den gamla halva tanden med fyllningen kvar så kanske det kunde vara enklare att skapa en krona?
Varför jag oroar mig är för att den här temporära lagningen gör att jag får gå tillbaks i dag igen. Den är för tjock för jag kan inte tugga, får inte ihop tandraderna alls så all mat är liksom halvtuggat. Det är stora bitar jag får svälja…
Det här gör att jag då undrar hur kronan kommer passa, hoppas de är proffsiga när de kollar med mina avgjutningar så jag inte sitter och ska tugga så får jag inte ihop käkarna ordentligt.
Jag hade munnen full av bedövning i går och jag kände inte då när jag bet ihop hur lite jag bet ihop och ändå kollade hon i min mun när jag bet ihop. Begriper inte hur hon tittade, hon kan inte ha missat mellanrummet? Eller?
Apropå bedövning: jag är en av dem i befolkningen som har svårt att ta emot bedövning. Jag fick en spruta i går, de väntade några minuter, ställde frågor om känseln här och där och visst, den försvann här och där. Så började de slipa och där sprattlar jag i stolen…
Jaha, en till spruta och efter en stund börjar de slipa igen. Och jag sprattlar och skriker. Igen.
De ville ge mig en till men då sluddrade jag fram att det är nog ingen idé, den kommer inte heller hjälpa mig. Det enda den kommer bita på är min ekonomi i så fall så jag sa nej och fick finna mig i att det kommer göra ont. Det var som att vara utan bedövning, kunde lika gärna ha varit utan bedövning.
Det är som vanligt, jag känner så väl igen det här från uppväxten för så här var det alltid, varenda gång. De gav bedövningar och jag sprattlade och skrek i alla fall.
Dags att gå dit nu och be dem fixa till den tillfälliga lagningen så jag kan tugga maten.
Apropå bedövning: jag är en av dem i befolkningen som har svårt att ta emot bedövning. Jag fick en spruta i går, de väntade några minuter, ställde frågor om känseln här och där och visst, den försvann här och där. Så började de slipa och där sprattlar jag i stolen…
Jaha, en till spruta och efter en stund börjar de slipa igen. Och jag sprattlar och skriker. Igen.
De ville ge mig en till men då sluddrade jag fram att det är nog ingen idé, den kommer inte heller hjälpa mig. Det enda den kommer bita på är min ekonomi i så fall så jag sa nej och fick finna mig i att det kommer göra ont. Det var som att vara utan bedövning, kunde lika gärna ha varit utan bedövning.
Det är som vanligt, jag känner så väl igen det här från uppväxten för så här var det alltid, varenda gång. De gav bedövningar och jag sprattlade och skrek i alla fall.
:) Mina egna erfarenheter av tandläkarbesök har genomgått en del förändringar genom åren, dock inte min inställnig till bedövning. :bootyshake:
Eftersom jag är tidigt född så började karriären redan på 50-talet. Borren drevs då förmodligen av en elmotor nådgonstans men det kan lika gärna varit med ett medeltida vattenhjul utanför väggen. Den snurrade långsamt så att det skorrade i hela skallen och den som höll i skaftet var en tandläkare av gamla stammen med mera pondus än empati. Behandlingen inleddes med att man fick syn på en stor glasspruta av antik modell, full i bedövningsmedel. För att förstärka effekten sprutade han ut en lång parabel bedövning framför näsan innan han penetrerade tandköttet med grovkanylen. Sen öste han på så att ansiktet inte kom igång på flera timmar. :eek:
Nästa era var när tryckluftsdrivna borrar hade kommit men fördelarna med snabb rotation hade inte ännu upptäckts av dom som hanterade dom. Minns att det var med en viss bävan som jag gick in på Folktandvården och en kort men muskulös tant angrep min käft med kraft och dessutom dåligt humör. Fram till dess var det inte kul med tandvård. :(
Flyttade till Värmland och där kom jag till tandläkare av en helt annan sort. När jag sa att jag inte ville ha bedövning så slapp jag. Handlaget hos tandläkaren var helt annorlunda och det blev bara trevligt. Eftersom jag hade ett arbete som var milt sagt stressigt och hela fritiden full av aktivitet blev tandläkarmottagningen en fristad där inte en jäkel kunde nå mig på en bra stund. Käften full i grejer så jag var bara inte talbar heller. I den vevan kom jag i kontakt med tandhygienister. Dom är ännu trevligare för dom håller på längre och sen har dom så vackra ögon ovanför munskyddet. :love:
:hmmmm2: Bedövning var det ja? Det finns ingen mening med om man inte kommer åt roten eller så. Det senaste besöket fick jag, efter att jag själv accepterat, bedövning och den tog bra och gick över utan större besvär. Det gällde då en tandutdragning som fixades helt smärtfritt. Det enda var sticken vid bedövningen, men OK, det fick gå. :D
:) Mina egna erfarenheter av tandläkarbesök har genomgått en del förändringar genom åren, dock inte min inställnig till bedövning. :bootyshake:
Eftersom jag är tidigt född så började karriären redan på 50-talet. Borren drevs då förmodligen av en elmotor nådgonstans men det kan lika gärna varit med ett medeltida vattenhjul utanför väggen. Den snurrade långsamt så att det skorrade i hela skallen och den som höll i skaftet var en tandläkare av gamla stammen med mera pondus än empati. Behandlingen inleddes med att man fick syn på en stor glasspruta av antik modell, full i bedövningsmedel. För att förstärka effekten sprutade han ut en lång parabel bedövning framför näsan innan han penetrerade tandköttet med grovkanylen. Sen öste han på så att ansiktet inte kom igång på flera timmar. :eek:
Nästa era var när tryckluftsdrivna borrar hade kommit men fördelarna med snabb rotation hade inte ännu upptäckts av dom som hanterade dom. Minns att det var med en viss bävan som jag gick in på Folktandvården och en kort men muskulös tant angrep min käft med kraft och dessutom dåligt humör. Fram till dess var det inte kul med tandvård. :(
Flyttade till Värmland och där kom jag till tandläkare av en helt annan sort. När jag sa att jag inte ville ha bedövning så slapp jag. Handlaget hos tandläkaren var helt annorlunda och det blev bara trevligt. Eftersom jag hade ett arbete som var milt sagt stressigt och hela fritiden full av aktivitet blev tandläkarmottagningen en fristad där inte en jäkel kunde nå mig på en bra stund. Käften full i grejer så jag var bara inte talbar heller. I den vevan kom jag i kontakt med tandhygienister. Dom är ännu trevligare för dom håller på längre och sen har dom så vackra ögon ovanför munskyddet. :love:
:hmmmm2: Bedövning var det ja? Det finns ingen mening med om man inte kommer åt roten eller så. Det senaste besöket fick jag, efter att jag själv accepterat, bedövning och den tog bra och gick över utan större besvär. Det gällde då en tandutdragning som fixades helt smärtfritt. Det enda var sticken vid bedövningen, men OK, det fick gå. :D
Bra sammanfattat Ove
Exakt som du beskriver känner jag igen
Tore
Ha ha, ja det där var före min tid!
Apropå bedövning, den biter dåligt på mig. Minns så väl när dottern skulle ut och jag hade fått bedövning, jag kände precis allt och barnmorskorna som sa: ”Men… Du borde inte känna nåt??”
Jodå, allt kände jag så jag kunde lika gärna varit utan helt och hållet men det kom jag på för sent.
Har dock läst att nordbor med röda pigment i sig har svårt för att kunna ta emot bedövningar. Tandläkaren sa också samma sak i går, att jag verkar ha problem att kunna ta emot det.
Ha ha, ja det där var före min tid!
Apropå bedövning, den biter dåligt på mig. Minns så väl när dottern skulle ut och jag hade fått bedövning, jag kände precis allt och barnmorskorna som sa: ”Men… Du borde inte känna nåt??”
Jodå, allt kände jag så jag kunde lika gärna varit utan helt och hållet men det kom jag på för sent.
Har dock läst att nordbor med röda pigment i sig har svårt för att kunna ta emot bedövningar. Tandläkaren sa också samma sak i går, att jag verkar ha problem att kunna ta emot det.
:rock: Då, unga dam, har du bara träffat dom försiktiga tandläkarna med dom mjuka händerna. Men det är klart, jag och Tore tillhör generationen som kämpade oss fram barfota,3 mil genom snöstormen, året runt för att komma till skolan för att få vår dagliga omgång med pekpinnen. :D
:cool: Tycker för min del att några sekunders smärta i tanden är en baggis jämfört med sprutan och myrkrypet i ansiktet när bedövningen släpper.
Jo, fast de sekunderna är hemska tycker jag. Det är bland de värsta sakerna jag vet. Det var 1,5 timme av pina när de tog bort gammal fyllning och fixade inför kommande krona som ska på plats på onsdag 29 juni.
Det värsta är gjort nu i alla fall. :)
Glömde: de slipade ner den temporära lagningen så nu kan jag bita ihop käkarna. Gissa om det var skönt att få tugga mat efter ett dygn med enbart soppor och övrigt flytande! =)
amazonsport
2011-06-24, 00:15
Tycker det är bättre att fixa egen bedövning innan man går till tandis.. Ta bara en Tramadol värktablett med 1 eller 2 Panodil till. Beror väl på hur van man är vid värktabletter om man ska ta 2. Sen är det lugnt att borra eller rotfylla utan vidare bedövning..
Premedicinering kallas det i läkarmun..
Förvisso, fast jag tar knappt huvudvärkstabletter vid huvudvärk, mest om det är en riktigt hård huvudvärk som de jag brukar få när det värker ända ner i tandraderna.
Powered by vBulletin® Version 4.2.5 Copyright © 2024 vBulletin Solutions, Inc. All rights reserved.