Nina
2011-05-01, 07:16
Aah, var verkligen rostig, Mats berättar så fint i denna tråden (http://www.hojen.nu/forum/showthread.php?t=4932) om grusturen i Sörmland. Jag trodde inte jag skulle vara pass rostig men det var jag, grymt rostig. Vid ett tillfälle hamnade jag i värsta tvättbrädan, ögonlocken fladdrade så jag inte såg ett skvatt! Vid ett annat tillfälle såg jag inte vad jag var på väg mot men det kom ett ruskigt potthål och stenbumlingar på samma fläck och givetvis for jag in där. När jag hade hela vägbredden att välja på…! Hojen skuttade och motorvarvet rusade upp och levde om och jag fick ett nytt obekant liv på hojen, jag fladdrade så det stod härliga till. Undrar om inte hojen flög där med mig på? Nåja, jag ramlade inte och allt gick bra hela tiden.
Men så kom jag till en insikt, jag tyckte mig uppleva att backa ett par steg, började bli stel och okoncentrerad, det började kännas smått kusligt. Jag hade börjat bli trött och då är det nog bättre att avbryta än fortsätta, för är man okoncentrerad pga trötthet kan allt mindre bra hända. Och det vill jag inte, befann mig flera mil hemifrån, det räcker att jag fått ringa hem efter skambilen en gång och det fick jag äta upp sen. Så fort jag ringde hem under en kort tid efteråt fick jag frågan: Har moppen stannat? Ska jag hämta upp dig? ;)
Hemfärden var ren asfalt, man blir varm på gruset och på hemvägen frös jag. Det hade börjat regna och det blåste rejält att hojen började gå sidledes på väg 57. När jag var i Västerhaninge började hojen låta lite mer bullrigt, satt samtidigt och funderade över vid vilket miltal trippmätaren brukade tala om för mig när det är dags att tanka, mindes faktiskt inte siffran. Funderade också om ljuddämparna hade lossnat då ljudet tycktes ha blivit högre men det dröjde inte länge förrän motorn stannade. Jag hittade inte vredet medan jag rullade, tänkte jag kunde ju ha vridit om till reserven och startat hojen medan jag hade rullfart men jag hittade inte vredet så jag fick allt lov att stanna helt och hållet och använda ögonen. Nu lär jag minsann komma ihåg att när trippmätaren visar prick 21,5 mil är tanken snustorr och det blir ruskigt bråttom att vrida om till reserven om jag ska fortsätta en bit till. Och när ljuddämparna börjar låta lite mer bullrigt…
I dag blir det tvätt att Scramblern, den blev dammig och tändlåset ska jag smörja upp, hade lite problem att vrida om nyckeln märkte jag.
Men så kom jag till en insikt, jag tyckte mig uppleva att backa ett par steg, började bli stel och okoncentrerad, det började kännas smått kusligt. Jag hade börjat bli trött och då är det nog bättre att avbryta än fortsätta, för är man okoncentrerad pga trötthet kan allt mindre bra hända. Och det vill jag inte, befann mig flera mil hemifrån, det räcker att jag fått ringa hem efter skambilen en gång och det fick jag äta upp sen. Så fort jag ringde hem under en kort tid efteråt fick jag frågan: Har moppen stannat? Ska jag hämta upp dig? ;)
Hemfärden var ren asfalt, man blir varm på gruset och på hemvägen frös jag. Det hade börjat regna och det blåste rejält att hojen började gå sidledes på väg 57. När jag var i Västerhaninge började hojen låta lite mer bullrigt, satt samtidigt och funderade över vid vilket miltal trippmätaren brukade tala om för mig när det är dags att tanka, mindes faktiskt inte siffran. Funderade också om ljuddämparna hade lossnat då ljudet tycktes ha blivit högre men det dröjde inte länge förrän motorn stannade. Jag hittade inte vredet medan jag rullade, tänkte jag kunde ju ha vridit om till reserven och startat hojen medan jag hade rullfart men jag hittade inte vredet så jag fick allt lov att stanna helt och hållet och använda ögonen. Nu lär jag minsann komma ihåg att när trippmätaren visar prick 21,5 mil är tanken snustorr och det blir ruskigt bråttom att vrida om till reserven om jag ska fortsätta en bit till. Och när ljuddämparna börjar låta lite mer bullrigt…
I dag blir det tvätt att Scramblern, den blev dammig och tändlåset ska jag smörja upp, hade lite problem att vrida om nyckeln märkte jag.